Almedalen 2012

Almedalen: Årets viktigaste politikermöte eller en enda lång firmafest? Jag blir själv aldrig riktigt klok på Almedalen. Det enda jag vet är att jag åker dit varje år och medverkar på en massa debatter, seminarier och möten. Det är himla kul, och rätt lärorikt. Rosémingel och billiga PR-tricks hoppas jag att vi får se mindre av.

Så här ser mitt Almedalen ut (+ en massa möten som inte tas upp här):

Onsdag 4 juli
8.00 Hur kan kontrollerna av djurtransporter förbättras?, debatt, Högskolan, B22
11.00 Miljön, Vättern och militärens roll, Debatt, Donners plats
17.00 SIPS webb-tv om innovationer, St Nikolaigatan 37
19.00 Jonas Sjöstedt talar i Almedalen

Torsdag 5 juli
12.00 Guld och gröna skogar, debatt om klimatkompensation, Gotlands muséer
13.00 Så bidrar vindkraften till jobb, investeringar och tillväxt, Wisby Strand
15.00 Vattenkraftens miljöansvar, debatt FPs tält
19.30 Miljöaktuellts miljömingel, Gotlands museum

Fredag 6 juli
8.00 Nya djurskyddslagen – Vad tycker politikerna?, Högskolan

Missa inte heller Vänsterpartiets dag i Almedalen, onsdag 4 juli.

Bromma ekostaden

Tänk att slippa flygbullret, minska utsläppen och bygga en ekostad med plats för tusentals stockholmare. Det är vår vision för Bromma flygplats. Läs gärna min och Ann-Margarethe Livhs debattartikel i Stockholms fria tidning.

Låt flygplatsen bli ekostad
Stockholms fria tidning 2012-06-27

Stockholms stad hyr ut Bromma flygfält, stort som Östermalm, till luftfartsverket för en krona. I en stad med bostadsbrist och dålig luft kan marken användas bättre.

På Bromma flygplats finns möjligheterna att skapa något helt nytt. En citynära, modern och ekologisk stadsdel som visar på alternativa sätt att bygga framtidens stad. Vi vill skapa en stadsdel för och av människor, där det ges utrymme för gröna oaser och ett aktivt arbete för att gynna den biologiska mångfalden. Bromma flygplats kan bli en bilfri stadsdel där det kollektiva resandet, cykling och gång är det självklara valet. Bebyggelsen ska bestå av passivhus, där värme tillvaratas från människor, elektriska apparater och instrålad sol. Bostäderna blir på det sättet nästan självuppvärmande.

I detta centrala läge finns istället en flygplats. Flygplatsens läge, insprängd bland bostadsområden och köpcentrum, har varit omdebatterat ända sedan premiärflygningen 1936. Den gången var det dåvarande kungen Gustav V som invigde och första passageraren var prins Bertil. Idag har kung Karl Gustav ungefär tio minuters resväg till Bromma flygplats från Drottningholm och han använder Brommafältet för sina flygresor med statsflygplanen. De allra flesta flygresorn från Bromma är affärsresor. Slottet och de dyraste villorna i Bromma nås däremot inte av det värsta bullret från flygplatsen.

I Riksby i Bromma bor man närmast flygplatsen. Där är medelårsinkomsten 290 300 kronor. Längre bort från flygplatsens buller, i till exempel Södra Ängby, är medelinkomsten 632 600 kronor. De som nyttjar flygplatsen är inte samma människor som drabbas av bullret. ”För en del stressade storstadsmänniskor i karriären är Bromma en nödvändig del av livspusslet” skriver SvD Näringsliv i maj 2011. Men för många i området är bullret en oundviklig del av boendet.

Bullret från flygplatsen är inte bara en fråga för Brommaborna. Höga maximala ljudnivåer, över 70 dBA, förekommer mellan Viksjö i Järfälla och Skanstull på Södermalm. Bullret från Bromma flygplats stör mer än dubbelt så många som vid Arlanda och Landvetter tillsammans. Drygt 4 000 personer utsätts för flygbullernivåer över 55 dBA, visar en årlig tillsynsrapport från miljöförvaltningen.

Flygplatsen orsakar också stora miljöproblem. Varje gång ett flygplan lyfter släpps stora mängder kolväte ut, som skadar människans nervsystem, arvmassa och ozonskiktet. En enda start eller landning med en Malmö Aviation Avro RJ 100 släpper ut lika mycket kolväte som 650 normalstora bilar gör under en kilometer i stadstrafik.

Vänsterpartiet vill lägga ner Bromma flygplats och istället upprätta en ekostadsdel med bostäder och rekreationsområden. Nuvarande Brommaflyglinjer kan med fördel flyttas till andra flygplatser och ersättas med annan form av resande. Bryssel och flera andra storstäder klarar sig utan en citynära flygplats. Flygplatsen i Bromma behövs inte eftersom det bara tar 20 minuter att ta sig med tåg till Arlanda.

Istället för att skapa en ekostad väljer nu den borgerliga majoriteten att spendera 3,5 miljarder på att rusta upp en flygplats som till nittio procent används av affärsresenärer och skadar hälsan hos de barn och vuxna som drabbas av bullret och miljöförstöringen.

Vårt alternativ till den bullrande och klimatfientliga flygplatsen är att göra Bromma till en internationell mötesplats och spjutspets för ekologi och sociala möten. Så skapas verklig attraktivitet.

Jens Holm, riksdagsledamot för Vänsterpartiet samt miljöpolitisk talesperson
Ann-Margarethe Livh, Vänsterpartiets oppositionsledare i Stockholms stad

Miljösvar till Reinfeldt

Idag svarar jag på Fredrik Reinfeldts mfls ”miljö”inlägg på DN-debatt igår. Läs det där eller nedan. Ser att MP också har skrivit ett bra svar. Djurens Rätt har förresten skrvit en mycket bra slutreplik i DN angående hästarnas lidande inom travet.

Använd handelspolitiken för progressiv miljöpolitik
DN-debatt, 2012-06-21
Det var ett välvilligt anslag i Fredrik Reinfeldts, Lena Eks och Gunilla Carlssons inlägg. Vårt kortsiktiga konsumtionssamhälle är inte hållbart. Något måste göras, och det är bråttom. Men vad det gäller lösningar står tyvärr ministrarna tomhänta.

Reinfeldt, Ek och Carlsson målar exempelvis upp frihandel som ett av de viktigaste redskapen för att lösa de globala miljöproblemen. Den borgerliga regeringen tar upp frihandeln som ett mantra i nästan alla internationella sammanhang. Det är ungefär lika banalt som att säga att ekonomi är viktigt för utveckling. Handel kan vara ett fantastiskt sätt att sprida kunskap, innovationer och ny teknik som kan hjälpa oss att lösa vår tids ödesfrågor. Men handeln – om den inte fylls med rätt innehåll – kan också få motsatt effekt; ökade utsläpp och ökade spänningar i världen.

I dagsläget ser vi tyvärr mer av det senare, och den borgerliga regeringen bidrar inte till förbättringar. Låt mig ta två aktuella exempel.

En av knäckfrågorna i Rio är överföring av ny miljöteknik till utvecklingsländerna. Den rika världen står ju för den absoluta merparten av all ny miljöteknik. Och den rika världen har sedan många miljö- och klimattoppmöten åtagit sig att föra över ny miljöteknik till utvecklingsländerna. Men det verkar inte gälla längre. I förhandlingarna inför Rio har EU och andra rika länder försökt urvattna skrivningarna om tekniköverföring. Man vill istället ha allmänna skrivningar om innovation och forskning – viktigt i sig – istället för det mer förpliktigande tekniköverföring. Många länder i Syd vill att de rika länderna ska lätta på patent- och immaterialrättsliga regler för att underlätta tekniköverföringen. Men det är något som Sverige och EU motarbetar.

Ett annat aktuellt exempel är det frihandelsavtal som EU just nu håller på att förhandla med Indien. I EUs egen konsekvensbeskrivning konstateras det att avtalet kan leda till försämringar för miljön. Man talar exempelvis om ökade växthusgasutsläpp som en följd av ökad flygtrafik samt mer kontaminering från jordbruket när ökad användning av bekämpningsmedel är att vänta som en följd av frihandelsavtalet. I handelsavtalet driver EU också för ett underlättande av export av avfall till Indien. Går det igenom kan det få helt förödande effekter på det avfallsarbete inom Europa som idag pågår som handlar om att minska den totala avfallsmängden och underlätta återvinning istället för avfallsdumpning.

Det är hög tid att den borgerliga regeringen släpper sin fundamentalistiska frihandelslinje och istället sätter miljön först. Först då blir man trovärdig i användandet av handelspolitiken som ett redskap för progressiv miljöpolitik.

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson och tidigare ledamot i EU-parlamentets handelsutskott

Till Colombias president

Aktivister ur människorättsorganisationen Credhos förföljs av paramilitärer. INTE OK!
Läs gärna mitt senaste brev till Colombias president, Juan Manuel Santos.

Mi ultima carta al presidente de Colombia, Juan Manuel Santos: Santos_carta_Credhos2012-06-21

Excmo. Sr. Presidente Santos,

Quisiera compartir con Usted mi preocupación por la nueva amenaza recibida por miembros de la Junta Directiva de la Corporación Regional para la Defensa de los Derechos Humanos (CREDHOS).

Según comunicados públicos de la misma organización, el pasado 29 de mayo de 2012 Wilfran Cadena Granado, miembro de la junta directiva de la organización, llegó a la sede de CREDHOS en la ciudad de Barrancabermeja donde encontró un sobre en el que había un proyectil de arma de fuego calibre nueve milímetros y un panfleto firmado por el autodenominado “grupo paramilitar los Botalones” en el cual se declaraba objetivo militar a: Wilfran Cadena Granado (vicepresidente de CREDHOS), Abelardo Sánchez Serrano (tesorero de CREDHOS), María Ravelo Grimaldo (fiscal de CREDHOS) y María Calderón Rangel (integrante de CREDHOS). El texto afirmaba que «estos señores que bajo la máscara de defensores de derechos humanos y supuestos líderes sindicales sacan de la ciudad con todas las garantías a delincuentes mafiosos y guerrilleros que han hecho mucho daño en Barrancabermeja, ojala que la plata que se roban les alcance para esconderse hijos de puta».

Los integrantes de CREDHOS han sido víctimas de hostigamientos, amenazas y asesinatos desde su fundación. En los primeros meses del presente año miembros de CREDHOS y de otras organizaciones dedicadas a la defensa de los derechos humanos en la región del Magdalena Medio recibieron varias amenazas de muerte.

En enero de 2012 dos sujetos desconocidos que se movilizaban en una motocicleta abordaron a Abelardo Sánchez Serrano y uno de ellos desenfundó una pistola y apuntándole indicó que tenía 72 horas para salir de la ciudad al igual que los otros miembros de la corporación, y les instó a que dejaran de hacer denuncias en contra de la Fuerza Pública por violaciones de derechos humanos en la región del Magdalena Medio, afirmando al final que si tenían que darle a todos para que se callaran lo harían.

Me dirijo a Usted para llamar la atención sobre la crítica situación de seguridad en la que se encuentran los defensores de derechos humanos en el Magdalena Medio y reitero lo expresado por Todd Howland, Representante en Colombia de OACNUDH cuando afirma que «El deber de los Estados de proteger a los defensores y defensoras es un principio fundamental. Esta protección debe ser concebida en un sentido integral, lo cual incluye mucho más que medidas físicas de protección. La protección integral requiere una respuesta coordinada por las diferentes entidades del Estado y que se investiguen las causas de las agresiones, se sancione a los responsables y se implementen las medidas estructurales para enfrentar estos ataques».

Siendo el Estado el responsable de la protección de los derechos humanos y por ende de las personas que se dedican a su defensa reitero la importancia de que:

- Se investiguen los hechos denunciados y las anteriores amenazas con el fin de sancionar a los responsables y garantizar su no repetición.

- Se reevalúen e implementen las medidas de protección necesarias para la protección de la integridad física de los miembros de CREDHOS así como de la sede de la organización, de manera concertada con la organización.  En particular que se reevalúe el nivel de riesgo de Abelardo Sánchez Serrano, calificado recientemente y tras la amenaza directa con arma de fuego arriba mencionada como «ordinario», y se garantice el mantenimiento de su actual esquema de protección.

- Usted, señor Presidente de la República y otros altos funcionarios del Estado respalden públicamente a las organizaciones defensoras de derechos humanos y condenen públicamente este tipo de actuaciones.

- Se tomen todas las medidas necesarias en contra de  las causas estructurales de estas clases de hostigamientos a las personas defensoras de derechos humanos, in primis la impunidad y el desmantelamiento real y eficaz de todas las estructuras paramilitares.

Agradezco de antemano su atención.

Saludos,

 Jens Holm, diputado del parlamento Sueco

Värna miljön i Rio

Det stora miljötoppmötet Rio+20 i Rio de Janeiro, Brasilien startar nu. Med anledning av detta har Fredrik Reinfeldt, Lena Ek och Gunilla Carlsson ett inlägg på DN-debatt idag. Och jag måste säga att innehållet var ännu tunnare än vad jag trodde. Rubriken ”Vår ohållbara konsumtion utarmar jordens resurser” får en att tro att statsministern med flera skulle presentera några konkreta förslag på hur vi ska komma tillrätta med vår ohållbara livsstil. Men icke.

Reinfeldt med flera tycker uppenbarligen att det är viktigare att tala om frihandel och att skapa en odefinierad grön ekonomi än att presentera konkreta svenska förslag till Rio-toppmötet. Några konkreta förslag:

* Lägg fram nya additionella pengar till Syds arbete med klimat- och miljöomställningen. Ta INTE pengarna från det ordinarie biståndet som regeringen gör.
* Gå före i miljö- och klimatpolitiken: höj CO2-skatten, inför skatt på handelsgödsel, inför flygskatt, skärp våra klimatmål m m. Tyvärr gör regeringen det motsatta. 
* Öka miljöinvesteringarna i Sverige. Använd ex vis AP-fonderna och våra gemensamt ägda företag för detta.
* Bra att regeringen verkar för att miljöskadliga subventioner ska avskaffas på global nivå, men gå före och avskaffa de miljöskadliga subventionerna i Sverige. Ni behöver inte vänta på beslut i Rio för detta.
* Gör handelspolitiken hållbar. Frihandel är ett mantra för regeringen, men varför inte använda handeln för att föra över grön teknik? Se till att frihandelsavtalen förbättrar för miljön, inte försämrar (som det aktuella avtalet med Indien).

Detta är bara några exempel på vad regeringen borde göra i Rio.

Jag kommenterar dessutom Riokonferensen idag i ett pressmeddelande. Läs det gärna.

Liv eller frihandel?

Förra veckan hade jag en interpellationsdebatt med handelsminister Ewa Björling om frihandelsavtalet EU-Indien. Läs gärna min debattartikel på temat på SvT Debatt.

Frihandel viktigare än att rädda liv i tredje världen?
SvT Debatt, 2012-06-19
Det är sällan handelspolitik skapar större rubriker
eller debatter. Det är synd, för handeln påverkar i sin tur nästan alla politikområden. Handel beskrivs ofta som något självklart positivt för alla involverade parter. Men det finns också baksidor av handeln, som ökad miljöbelastning eller försämringar för folkhälsan som sällan belyses.

Ett aktuellt fall är det s k frihandelsavtalet mellan EU och Indien. Det är just nu inne i sin slutfas och riskerar få omfattande negativa konsekvenser för den indiska miljön och folkhälsan om inte förändringar föreslås. Sverige skulle här kunna spela en helt avgörande roll. Är handelsminister Ewa Björling beredd att göra detta?

Indien är idag världens i särklass största producent av generiska läkemedel (lagliga kopior av läkemedel där patentet gått ut). Man förser inte bara miljontals med invånare i sitt eget land med billiga läkemedel, utan många av världens utvecklingsländer köper billiga generiska läkemedel av hög kvalitet av Indien. Med hänvisning till en klausul i TRIPS-avtalet har Indien och andra länder rätt att sätta folkhälsa före immaterialrätten. EU verkar i förhandlingarna för att Indien ska skärpa sin lagstiftning kring immaterialrätten, något som kan påverka produktionen av generiska läkemedel på ett negativt sätt. Exempelvis varnar organisationen Läkare Utan Gränser för att frihandelsavtalet kommer att få negativa följder för tillgång till generiska läkemedel både i Indien men också i många andra utvecklingsländer. Man menar också att avtalet kommer att göra det lättare för utländska läkemedelsbolag att stämma den indiska staten utanför det ordinarie indiska rättssystemet med hänvisning till hårade immaterialrättsliga krav. Även underleverantörer kan löpa risk att bli stämda. Skulle detta gå igenom skulle det äventyra produktionen av läkemedel för hundratals miljoner fattiga människor världen över.

Här måste den svenska positionen vara glasklar: Inget avtal om inte rätten till billiga läkemedel garanteras.

I den utvärdering som gjorts på uppdrag av EU-kommissionen inför frihandelsavtalet slås det fast att avtalet inte kommer att ha en positiv inverkan på miljön. Även om avtalet kan leda till en välkommen spridning av grön teknik så väntas det generella utfallet bli negativt avseende exempelvis växthusgasutsläpp och försämringar av land- och vattenkvaliteten. Man talar exempelvis om ökade växthusgasutsläpp som en följd av ökad flygtrafik samt mer kontaminering från jordbruket när ökad användning av bekämpningsmedel är att vänta som en följd av frihandelsavtalet.

Alla politiska beslut, även de inom handelspolitiken borde verka för en positiv inverkan på miljön, inte minst för att få ned utsläppen av växthusgaser. Vad jag känner till har Sverige inte lagt fram några som hels konkreta förslag till hur vi ska få ett avtal till stånd som inte försämrar miljön. Det är hög tid att göra det. Annars kan miljökonsekvenserna bli ödesdigra.

EU driver på för att Indien ska liberalisera sin alkohol- och tobakslagstiftning. EU vill underlätta för Europeiska tillverkare att sälja i Indien. Alkohol och tobak är inte vilka varor som helst. Med sänkta tullar och större tillgänglighet riskerar totalkonsumtionen öka kraftigt. Det kan få förödande konsekvenser på den indiska folkhälsan. Indien har velat exkludera alkohol och tobak från förhandlingarna, men det har inte hörsammats av EU. Sverige borde verka för att just alkohol och tobak exkluderas ur avtalstexten.

Det är hög tid att den internationella handeln används som ett verktyg för progressiv utveckling. Jag har hittills inte hört handelsminister Ewa Björling presentera några förslag i den riktningen. Det är hög tid att göra det. Ewa Björling måste verka för att frihandelsavtalet med Indien utformas på ett sätt att rätten till billiga läkemedel garanteras, skyddet av miljön stärks samt att alkohol och tobak lyfts ut ur avtalet.

Jens Holm (V), riksdagsledamot, tidigare ledamot av EU-parlamentets handelsutskott

Hästarna lider – staten tjänar pengar

Idag har jag en debattartikel I Dagens Nyheter tillsammans med flera personer som driver djurens sak; Staten tjänar miljarder på travhästarnas lidande. Trav är en mångmiljardindustri. Därför pressas hästarna till max. De som inte levererar skickas snart till slakt eller för fortsatta tävlingar i andra länder.

Jag växte upp i Matfors, ett stenkast från ett stall. Under en tid i min ungdom hängde vi ofta på travbanor, särskilt Bergsåker, utanför Sundsvall. Jag glömmer aldrig travhästen som på en tävling skenade ut staketet långt utanför banan. Jag vet inte hur många ben den bröt. Piskor och djur som pressades till det yttersta var standard. Det är märkligt att denna företeelse kan få fortsätta precis som vanligt.

Travindustrin verkar nu vilja lobba extra på oss politiker. Nyligen inrättades en tvärpolitisk grupp i riksdagen för att driva ”hästfrågor”. Och inför Almedalen arrangerar ATG och Svensk Travsport hämtning vid flygplatsen samt ”lunchtrav” den 3 juli med gratis sommarbuffé och underhållning. Jag säger som jag sa på deras flotta trerättersinbjudan till Solvalla för ett tag sedan: Nej tack!

Läs gärna vår debattartikel nedan.

Staten tjänar miljarder på hästarnas lidande
Dagens Nyheter, 2012-06-18
Travsporten måste vara en av de mest omhuldade verksamheterna i vårt land. Det är så folkligt förankrat att spela på travhästar att ingen tycks fundera över det moraliskt tvivelaktiga som pågår på banorna. Ett effektivt lobbyarbete från travsportens företrädare gör också att de politiska vindarna ständigt tycks blåsa vind i travsportens segel.

Faktum är dock att travsporten regelmässigt bryter mot flera delar av djurskyddslagstiftningen. Få verkar vilja inse detta, för hur skulle sporten då kunna vara så accepterad? Men kanske är det inte så konstigt, när såväl staten som enskilda politiker har egna ekonomiska intressen inom travet.

Travsporten i Sverige leder till mycket lidande för de hästar som används. Ytterst är det statens ansvar att se till att djurskyddslagen följs så det blir ett slut på lidandet. Ett problem är att regeringen sitter på dubbla stolar och själv har stora ekonomiska intressen i den här verksamheten. Det är nu hög tid att regeringen entydigt ställer sig på hästarnas och lagens sida.

Staten innehar hälften av styrelseplatserna i ATG (Aktiebolaget Trav och Galopp) – det bolag som har monopol på spel på hästar i Sverige. Årligen drar spelet in cirka 1,2 miljarder kronor till statskassan och därmed är svenska staten djupt involverad i en verksamhet som berövar många hästar möjlighet till ett gott liv och som leder till att de dör i förtid.

Hästarna utsätts för stora påfrestningar med hård träning redan från två års ålder och täta starter i tävlingar där de förväntas vinna pengar åt sina ägare. Påfrestningarna är av den omfattningen att många hästar skadas svårt och får avlivas akut efter att ha deltagit travlopp. Det förekommer även att hästar dör på grund av inre blödningar eller syrebrist därför att de pressats för hårt under tävlingar.

Även om de flesta hästar klarar livhanken så pass att de kommer hem till stallet igen efter avslutat lopp, är livet som travhäst riskfyllt. Om de inte springer tillräckligt snabbt riskerar de att skickas till slakt – ett öde som drabbar en stor mängd travhästar eftersom bara ett litet antal håller tillräckligt hög klass för att vara värda att satsa på ekonomiskt.

Kirurgiska operationer på hästar får inte göras om de inte är strikt veterinärmedicinskt befogade, men trots det amputerar man gomsegel och syr igen slidöppningar på travhästar av ett enda skäl – att de ska kunna springa fortare. Utrustning får inte användas på ett sådant sätt att hästen utsätts för smärta eller lidande, men trots det blöder många travhästar ur munnen på grund av skador de ådragit sig av bettet under träning och tävling.

De stora hälsoproblemen för hästarna illust­reras tydligt av att försäkringsbolagen vägrar ge travhästar fullt försäkringsskydd på grund av den stora skaderisken: ”risken för förslitningsskador bedöms som större för trav- och galopphästar” på grund av att ”de tränas hårt, och senor, ligament och leder utsätts för stora påfrestningar i de farter som det handlar om”. [ …] ”Det är helt enkelt en väldigt stor risk att dessa hästar drabbas av hältor, rörelsestörningar, senskador etc. under de förutsättningar som råder inom trav och galopp”.

Djurskyddslagen förbjuder att djur utsätts för lidande i samband med träning och tävling. Det är inte tillåtet att pressa en häst över dess förmåga, och inte heller att tävla med en häst som har ont eller inte är fullt frisk. Det är helt uppenbart för oss att djurskyddslagen inte överensstämmer med den verklighet som många av travhästarna tvingas genomlida.

Både som garant för att djurskyddslagen följs och med sin dominerande ställning i ATG har staten ett mycket stort ansvar för att hästarna far illa. Ekonomiska intressen får inte gå före hästarnas hälsa! Enligt Hästnäringens Nationella Stiftelse är ”spelet motorn i hästnäringen”. Mer än 11 miljarder kronor omsätts varje år i travsporten. Förutom att staten får 1,2 miljarder finansierar dessa pengar större delen av övrig hästsport. Så gott som hela ridsporten med sin tävlingsverksamhet är beroende av spelpengar och ATG är i dag hästforskningens viktigaste finansiär.

Är det dessa pengar som är anledningen till att man ser genom fingrarna på det lidande som fortfarande är okänt för de flesta? För det går inte att skylla på att lidandet är okänt för de ansvariga. Till och med i travsportens egna tidningar kan man hitta mängder av uttalanden om hästar som skadats och/eller avlivats och om tränare och hästägare som uttalar sig om att deras hästar är ”värdelösa”, ”har floppat” eller ”gjort bort sig” när de inte sprungit tillräckligt fort.

Vi tror att svenska folket genomskådar ATG:s reklam där hästar springer fria i galopp vid strandkanten. Det är alltför långt ifrån verkligheten för att vara trovärdigt, trots de intensiva försök som görs för att mörklägga vad hästarna utsätts för. Travsportens representanter bedriver en omfattande lobbyverksamhet gentemot riksdag och regering för att skydda sina vinstintressen mot ovälkommen granskning och begränsning. Nyligen inrättades Riksdagens Travgrupp – en ren intresseklubb för travverksamheten i riksdagen.

Kommer staten någonsin att våga syna travsportens bluff om lyckliga hästar som springer av fri vilja? Eller är man helt enkelt medveten om de betydande skatteintäkterna från totalisatorspelet, och har ett gemensamt intresse med travsporten att undvika skandaler och skriverier som skulle kunna rubba allmänhetens intresse för spelet på hästar?

Det är oacceptabelt att spelet på hästar får driva fram en verksamhet som helt uppenbart står i strid med djurskyddslagen.

Camilla Björkbom, ordf. Djurens Rätt

Eva Carlsson, Djurens Rätts arbetsgrupp för hästfrågor

Sven Stenson, ordf. Djurskyddet Sverige

Suzanne Axell, journalist

Annika Borg, teol dr

Lisa Gålmark, fil mag historia, skribent, författare

Jens Holm, Vänsterpartiet

Satu Kärnä, leg vet

Mian Lodalen, författare, föredragshållare

Regina Lund, skådespelare, artist, djurrättsaktivist

Pelle Strindlund, författare

Rio, bisfenol, päls, fiske, Indien

Nästa vecka inleds det stora miljötoppmötet Rio+20 i Rio de Janeiro, Brasilien. En mängd viktiga frågor står på dagordningen. Idag på riksdagens frågestund kommer jag att fråga biståndsminister Gunilla Carlsson eller miljöminister Lena Ek varför EU och därmed Sverige försöker försvaga skrivningarna  om överförning av klimat- och miljöteknik till Syd. Att kostnadsfritt överföra ny bra miljöteknik är ett åtagande som de rika länderna haft sedan Riotoppmötet 1992 och har understrukits på de årliga klimattoppmötena. Men nu varnar t ex Martin Khor från The South Center att EU och USA försöker att backa från sina åtaganden. Oacceptabelt.

Jag är också djupt bekymrad över hela diskussionen kring Grön ekonomi. Visst är det viktigt att det måste kosta mer att smutsa ned. Men nu när jag ser diskussionerna förstår jag att i den svenska regeringens version handlar det mer om att bygga upp marknadssystemm kring grundläggande ekosystemtjänster. Det är en farlig väg att gå. Erfarenheten hittills av EUs s k handelssystem med utsläppsrätter visar att det inte funkar. Värnandet om miljön måste alltid vara det viktigaste.

Igår svek de borgerliga partierna + SD återigen pälsdjuren när de röstade ned våra förslag om att förbjuda pälsindustrin. Så var det med den djurvänligheten…

Igår fick jag svar om bisfenol A från landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Trots att myndigheter i Sverige redan för ett år sedan föreslog att företagen skulle anta en utfasningsplan mot bisfenol A i t ex livsmedelsförpackningar har det inte hänt något. Och av svaret att döma kommer det uppenbarligen inte att hända något nytt heller. Oroväckande…

Jag gläds åt att samme Erlandsson tillslut röstade nej till den föreslagna ”reformen” av EUs fiskeripolitik. Precis vad vi i Vänsterpartiet har föreslagit! Emellertid lät det annorlunda förra veckan när vi debatterade frågan i miljö- och jordbruksutskottet och EU-nämnden, då var det så dumt så att rösta emot förslaget på ”reform”. Erlandsson har också tillmötesgått oss i det föreslagna nykoloniala fiskeavtalet med Guinea-Bissau och kommer att rösta emot även det. Där ser man vad en del påtryckningar kan göra…

Imorgon debatterar jag frihandelsavtalet EU-Indien med handelsminister Ewa Björling. Indien måste ha rätt till produktion av billiga generiska läkemedel, miljön måste bli bättre (inte sämre) och alkohol och tobak borde helt lyftas ut ur avtalstexten. Debatten lär bli imorgon vid 10.00 och kan följas på riksdagen.se Läs gärna min interpellation här.