Så vill vi göra Sverige till en klimatpolitisk föregångare

Idag har jag, Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson ett debattinlägg på DN-debatt om Vänsterpartiets klimatpolitik. Spännande ämne! Läs det gärna där eller nedan.

Så vill vi göra Sverige till en klimatpolitisk föregångare
DN-debatt 2012-02-27

År 2020 ska Sverige vara landet där vi har lyckats med utmaningen att både radikalt minska våra koldioxidutsläpp och skapa ett bättre samhälle med utbyggd välfärd och fler jobb. Från hela världen kommer politiker, forskare och företagare att besöka oss för att se hur vi gjorde det möjligt.

Att få ned våra egna utsläpp till en hållbar nivå innebär att vi tar vår del av ansvaret, men det är också det bästa sättet att påverka andra länder. Inte minst efter misslyckandet på FN:s klimatmöte i Durban krävs det nu länder som går före.

Men det är inte åt det håller Sverige rör sig i dag. Bara under 2010 ökade de svenska utsläppen av växthusgaser med hela 11 procent. Trots detta föreslår inte regeringen någon ny politik på klimatområdet, utan planerar tvärtom nedskärningar av miljö- och klimatbudgeten de närmaste åren. I den internationella miljörörelsens jämförelse av länders klimatpolitik har Sverige på några få år rasat från tionde till 34:e plats.

Denna handfallenhet inför klimatutmaningarna är nödvändig att bryta. Sverige behöver byggas om och klimatmålen höjas. Vänsterpartiet har förslagen för hur Sverige skyndsamt kan få ned utsläppen och samtidigt vara både en industrination och ett välfärdsland i framkant. Precis som på så många andra viktiga områden kan inte marknaden lösa problemen, utan det krävs politiska förslag och gemensamma lösningar för att gå framåt.

Vi vill att Sverige tar ansvar för situationen och skärper det svenska utsläppsmålet för 2020 till minst 45 procent, något som ska ske helt och hållet inom landet. Det är en nödvändig minskning som ska jämföras med regeringens målsättning att minska utsläppen i Sverige med 29 procent samt att köpa utsläppsrätter motsvarande 10 procentenheter. Vidare måste Sverige verka för att EU:s utsläppsmål skärps. På global nivå vill vi att Sverige ansluter sig till den progressiva rörelse av länder som vill begränsa temperaturhöjningen till max 1,5 grader.

De utsläppsrätter som Sverige i dag köper av andra länder har en mycket tveksam miljöeffekt, något som bland andra Riksrevisionen har kritiserat. Vi vill i stället se verkliga klimatinvesteringar i utvecklingsländerna. Det ska vara investeringar som bidrar till nya minskningar av utsläppen, inte sådant som skulle ha gjorts ändå. De ska inte heller användas för att nå vårt eget nationella klimatmål. För de kommande tre åren avsätter vi 4,5 miljarder kronor till detta nya klimatbistånd.

För minskade utsläpp i Sverige vill vi inrätta ett nytt investeringsprogram för klimatet riktat till kommuner, landsting och företag – Klimatprogrammet. Mellan 2012 och 2014 satsar vi tre miljarder kronor på detta, vilket kraftigt minskar utsläppen samtidigt som jobb skapas och ny teknik för export till utlandet främjas. Stödet ska bland annat kunna användas till utbyggnad av biogas, installation av fjärrvärme, övergång till biobränslen och energi­effektivisering.

En nödvändig del i klimatomställningen är att flytta över fler godstransporter från väg till järnväg. Även tågets persontransporter måste fungera bättre så att fler känner att tåget är det pålitliga och snabba transportmedel det ska vara. Järnvägskapaciteten behöver därför ut­ökas radikalt över hela landet. Det gör vi genom att de närmsta tre åren satsa drygt 17 miljarder kronor mer än regeringen på nyinvestering i järnväg, en investering som skapar i storleksordningen 17.000 jobb.

Vi föreslår ett klimatupprustningsprogram för hyresrätter där minst 40.000 lägenheter rustas per år. Det ger både en bättre boendemiljö för hundratusentals människor och minskade utsläpp. Även småhusen behöver anpassas vilket vi stödjer genom att rikta rotavdraget till energianpassning.

Ett viktigt sätt att få ned utsläppen är att främja klimatsmart konsumtion av livsmedel. Den svenska animaliekonsumtionen står för nästan lika stora utsläpp som utsläppen från Sveriges 4,4 miljoner personbilar och är därmed något man måste förhålla sig till. Vi vill därför att EU:s subventioner till köttproduktion avskaffas och vi vill satsa på mer vegetarisk mat i skolor och annan offentlig verksamhet.

Alla våra förslag är finansierade fullt ut. För att möjliggöra ytterligare viktiga steg i att bygga om Sverige vill vi jobba vidare med att se hur miljö- och klimatskatter ska utvecklas för att minska våra utsläpp. Intäkter därifrån ska gå till att finansiera investeringar i klimatomställningen. Principen är lika enkel som nödvändig – priset höjs på det som hotar klimatet och intäkterna investeras i det som är hållbart. Det blir en dubbel vinst för klimatet.

Ett av klimat- och miljöpolitikens största problem är att den har behandlats separat från den ekonomiska politiken. Regeringens skattepolitik är ett exempel på detta. Den prioriterar ökad privat konsumtion för dem som redan har det gott ställt, på bekostnad av den gemensamma välfärden. Samtidigt är det ett faktum att satsningar på offentlig konsumtion leder till mindre utsläpp än motsvarande satsningar på privat konsumtion.

Vänsterpartiets jämlikhetspolitik skulle göra att stora grupper fick det bättre ställt ekonomiskt medan däremot höginkomsttagare, den grupp som orsakar de största utsläppen, får stå tillbaka. Våra förslag om ökade resurser till vården, skolan, äldreomsorgen och övriga välfärden innebär därför att vi skapar ett samhälle som är bättre att leva i samtidigt som det också är bättre för klimatet.

Klimatomställningen kräver strategi och stor politisk handlingskraft. För att få ett målstyrt, effektivt och transparent klimatarbete bör det införas en statlig klimatbudget där alla klimatpolitiska satsningar och styrmedel samlas. En liknande modell har införts i Storbritannien med en bindande koldioxidbudget som bestämmer hur landets utsläpp av växthusgaser ska minska.

Vidare måste frågan få större tyngd på rege­ringsnivå. I dag ligger ansvaret för klimatpolitiken hos miljöministern som inte ansvarar för de områden där störst förändring behöver ske för att utsläppen ska minska, energisektorn och transporterna. Vi vill införa ett klimatdepartement som samlar alla de klimatpolitiska frågorna och möjliggör därigenom ett helhetsgrepp och effektivare åtgärder.

Situationen för vår planet är allvarlig men den går att göra något åt. För att det ska vara möjligt att bedriva en kraftfull klimatpolitik krävs det att den samtidigt är en politik för jämlikhet och fler jobb. Vänsterpartiet är det parti som har förslagen för detta. Vi är det nya klimatpartiet.

Jonas Sjöstedt, partiledare (V)

Ulla Andersson, finanspolitisk talesperson (V)

Jens Holm, klimatpolitisk talesperson (V)

Swedish involvement in Indian hydro CDM questioned

Jag har skrivit en kort artikel om kontroversiellt svenskt CDM-projekt i norra Indien till senaste nyhetsbrevet för CDM-watch. Läs nedan (på engelska).

Swedish involvement in Indian hydro CDM questioned.
CDM-watch February 2012
Guest Article by Jens Holm
, Member of Parliament (Left Party), Sweden

Large-scale World Bank hydro power project, non-additional, far-reaching effects on the local environment, local opposition and no compensation for the affected local community. That is in sum the hydro electric power CDM-project Rampur, Himachal Pradesh, Northern India.

The Rampur hydroelectric power project is a part of several mega projects in Himachal Pradesh, in northern India. It was registered as a CDM project in July last year and is a part of the World Bank fund, Umbrella Carbon Facility Tranche 2. Over the next 10 years, Rampur is expected to generate about 14 million carbon credits, to an estimated market value of 100 million USD. However, it is questionable whether it is additional. In 2004 the regional company SJVNL and the World Bank signed a deal on Rampur. But it was not until 2009 that they filed the application to become a CDM project. Many of the additionality concerns of the project cannot even be further investigated because one of the key documents, the investment analysis, is not publicly available. This in itself is an infringement of CDM rules.

Rampur is a “run of river” project, not a classical dam hydro project. Instead of damming up the river Sutlej a huge tunnel is now under construction. The tunnel will redirect the normal flow of the river and only a tiny part of the water will be kept in the normal river basin. Approximately 15km of the river basin will basically be dry due to the tunnel project.

The local community in the vicinity of the project and the organisation South Asia Network on Dams, River and People (SANDRP) has opposed the project. But the response from the regional government and the World Bank has been poor. When I visited India in February 2012 locals informed me about problems with dust, muck, drying up of ground water, negative effects on local agriculture and the occurrence of landslides due to the project. Many families need to be moved from the area. At the moment no compensation or other arrangements have been made for them.

In February the Swedish embassy was invited to a round table in New Delhi to discuss Rampur and other environmental issues with myself and eight other members of the Swedish parliament. The iWorld Bank officials who were invited unfortunately never turned up to the meeting. Himanshu Thakkar of SANDRP, however, attended the meeting and said: “This mega project has very little to do with climate but will have a detrimental effect on the local environment and people living in the area.. CDM was only a means to generate additional profit for the constructors long after the investment decision had been taken. This is not the type of project Sweden should support.”

This hydro project has gained attention in Sweden. The Swedish criteria for CDM projects states that Sweden only supports hydro projects of a small or medium scale. At 412 MW, this project is clearly large scale, both by Swedish and Indian standards. On 8 February this year Minister for the Environment Lena Ek told me that the criteria applies only to bilateral CDM projects, not projects that are part of multilateral funds (such as this one). The statement raises questions: should the environmental standards less stringent in World Bank funds? Why?

Swedish involvement in Indian hydro CDM questioned

Please find below my article from the latest CDM-watch newsletter.

Swedish involvement in Indian hydro CDM questioned.
CDM-watch February 2012
Guest Article by Jens Holm
, Member of Parliament (Left Party), Sweden

Large-scale World Bank hydro power project, non-additional, far-reaching effects on the local environment, local opposition and no compensation for the affected local community. That is in sum the hydro electric power CDM-project Rampur, Himachal Pradesh, Northern India.

The Rampur hydroelectric power project is a part of several mega projects in Himachal Pradesh, in northern India. It was registered as a CDM project in July last year and is a part of the World Bank fund, Umbrella Carbon Facility Tranche 2. Over the next 10 years, Rampur is expected to generate about 14 million carbon credits, to an estimated market value of 100 million USD. However, it is questionable whether it is additional. In 2004 the regional company SJVNL and the World Bank signed a deal on Rampur. But it was not until 2009 that they filed the application to become a CDM project. Many of the additionality concerns of the project cannot even be further investigated because one of the key documents, the investment analysis, is not publicly available. This in itself is an infringement of CDM rules.

Rampur is a “run of river” project, not a classical dam hydro project. Instead of damming up the river Sutlej a huge tunnel is now under construction. The tunnel will redirect the normal flow of the river and only a tiny part of the water will be kept in the normal river basin. Approximately 15km of the river basin will basically be dry due to the tunnel project.

The local community in the vicinity of the project and the organisation South Asia Network on Dams, River and People (SANDRP) has opposed the project. But the response from the regional government and the World Bank has been poor. When I visited India in February 2012 locals informed me about problems with dust, muck, drying up of ground water, negative effects on local agriculture and the occurrence of landslides due to the project. Many families need to be moved from the area. At the moment no compensation or other arrangements have been made for them.

In February the Swedish embassy was invited to a round table in New Delhi to discuss Rampur and other environmental issues with myself and eight other members of the Swedish parliament. The iWorld Bank officials who were invited unfortunately never turned up to the meeting. Himanshu Thakkar of SANDRP, however, attended the meeting and said: “This mega project has very little to do with climate but will have a detrimental effect on the local environment and people living in the area.. CDM was only a means to generate additional profit for the constructors long after the investment decision had been taken. This is not the type of project Sweden should support.”

This hydro project has gained attention in Sweden. The Swedish criteria for CDM projects states that Sweden only supports hydro projects of a small or medium scale. At 412 MW, this project is clearly large scale, both by Swedish and Indian standards. On 8 February this year Minister for the Environment Lena Ek told me that the criteria applies only to bilateral CDM projects, not projects that are part of multilateral funds (such as this one). The statement raises questions: should the environmental standards less stringent in World Bank funds? Why?

Acta och datalagring

Acta ska nu granskas av EU-domstolen (ECJ). Visst är det positivt att ratificeringsprocessen nu stoppas upp i ett till två år. Men jag undrar vad denna domstolsgranskning egentligen ska leda till? Vad exakt är det ECJ ska granska? Såvitt jag förstått det bestämmer kommissionen vilka delar av Acta man ska titta på.

Man ska också komma ihåg att Acta inte är glasklar rättslig materia. Acta är öppet för en massa tolkningar åt än det ena än det andra hållet. Det är det som är problemet. Vad betyder exempelvis att internetleverantörerna (t ex Telia, Bredbandsbolaget) ska samarbeta med rättighetsinnehavarna (t ex Time Warner, Disney)? Kan det inte räcka med det blotta kravet/uppmaningen för att jakten på t ex fildelare ökar?

Vad kan kraven på hårde ingrepp mot misstänkta varumärkesintrång leda till när Indien skickar generiska läkemedel till Brasilien via en flygplats i Europa (som implementerat Acta)? Bara för att ta några exempel… Sånt frågade jag justitieminister Beatrice Ask om i förra veckans interpellationsdebatt. Jag tycker inte jag fick några klara svar.

Och det kommer inte heller vara glasklart för en domare i ECJ att veta vad man ska tycka om detta. Därför kommer de kanske inte tycka något. Jag hoppas jag har fel. Men jag tycker att det osar undanmanöver på långt håll. 

Å andra sidan kan jag inte låta bli att glädjas en smula. Alla debattartiklar, insändare, mejlbombning, agerandet i riksdagen, EU-parlamentet och demonstrationer runt om i världen. Något har det iallafall lett till. Helt lomhörda kan inte ens en EU-kommissionär vara.

Nu undrar vi alla, förstås, hur vår egen justitieminister kommer att agera. Kommer Beatrice Ask att använda sin möjlighet att bidra med (kritiska) synpunkter till EU-domstolen? Kommer hon omedelbart att stoppa ratificeringsprocessen i Sverige i avvaktan på beslut från domstolen? Jag ska omedelbart ställa frågan till henne.

Förresten. Jag blev intervjuad av Sveriges Radio tidigare idag. Beatrice Ask har ju lagt fram förslag till datalagringsdirektiv i Sverige. Det är samma usla, gammalmodiga massövervakningslag som vi lyckades tillfälligt stoppa för ett år sedan. Men nu tror hon dessutom att det ska kunna träda ikraft redan den 1 maj. I år! Ett dåligt lagförslag blir etter värre av att forceras igenom.

Ekot, Hax, DN, Piratpartiet, Actabloggen

Maldiverna

Den 7 februari avsattes Maldivernas folkvalde president Mohamed Nasheed under kuppartade former. Jag fårvånas över omvärldens tystnad. Jag har därför ställt en skriftlig fråga till utrikesminister Carl Bildt om detta. Läs nedan eller hos riksdagen.

Bra inlägg av Mona Sahlin m fl i SvD för några dagar sedan samt Maria Schottenius i DN kultur igår.

Utvecklingen på Maldiverna
Skriftlig fråga till Carl Bildt 2012-02-23

Den 7 februari tvingades den folkvalde presidenten Mohamed Nasheed i Maldiverna bort från sin post. Enligt Nasheed själv blev han avsatt under vapenhot. Förfarandet har av många beskrivits som en militärkupp. Den nya regimen står den gamle odemokratiske ledaren Maumoon Gayoom nära. Gayooms dotter Dhunya Maumoon har bland annat utsetts till minister i den nya regeringen. Maumoon Gayoom styrde Maldiverna under trettio år, 1978-2008, då oppositionen förtrycktes. Fria val hölls inte förrän 2008, då Mohamed Nasheed vann med klar majoritet.

Maldiverna är ny och bräcklig demokrati. Dessutom ett av de länder som är absolut värst hotat av klimatförändringarna, något som president Nasheed ofta betonat. Därför förvånas jag över det bristande engagemanget för Maldivernas sak. Jag kan inte heller se att Sverige eller utrikesministern har agerat på något vis mot det odemokratiska förfarandet i Maldiverna. Det är oroväckande att avsättandet av en demokratiskt vald president inte väcker större engagemang i omvärlden.

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Carl Bildt:

På vilket sätt ämnar Carl Bildt agera mot det odemokratiska förfarandet i Maldiverna och för att demokrati ska upprättas?

Jens Holm

Makten över maten

Jag skriver gästkrönikan i senaste numret av Husdjur. Läs den nedan.

Ta makten över maten
Husdjur 2/2012
För en gångs skull är jag överens med Eskil Erlandsson. Jag tror han är något på spåret när han talar om Sverige som det nya matlandet. Jag tror nämligen att Sverige har världens chans att i framtiden producera långt mycket mer livsmedel än vad vi gör idag. Med accentuerade förändringar av klimatet kommer rent vatten och odlingsbar mark fri från miljögifter vara knappa resurser i stora delar av världen. Detta är något vi har i stora mängder i Sverige.

Men det verkar som väldigt få ser detta. Istället är det en allt större mängd mat och djurfoder som importeras till Sverige. Mat som vi skulle och borde kunna producera själva. Att framställa föda som andra kan äta tycks ha en sällsynt låg status i vårt samhälle. Varför vet jag inte. Jag menar, vad kan egentligen vara viktigare än att framställa vårt dagliga bröd? Men titta bara på anslag till lantbruksutbildningar eller lönenivåerna för de som arbetar inom lantbruket. Vill man tjäna pengar och ha hög status i samhället ska man inte producera mat. Man kan möjligen bli kändiskock eller jobba med reklamkampanjer för livsmedel på PR-byråer och annat. Men att bokstavligen plöja, så och skörda är det allt färre som kan leva på idag.

Jag tror att det finns ett grundläggande feltänk. Idag anses mat vara som vilken vara som helst. Inom EU är jordbrukspolitiken det mest harmoniserade (=likriktade) området. Mat som produceras på ett ställe ska självklart kunna exporteras till alla andra länder. Och det görs i en gigantisk skala. Våra europeiska motorvägar är som ett rullande lager av tomater, öl, kött och levande djur. Från norr till söder, från öst till väst och vice versa. Är det så här vi vill ha det med maten?

Nej, jag tycker inte att det är fel att vi kan handla med varandra. Spanskt vin smakar bättre än svenskt och utan grekiska oliver hade mina sallader varit mycket fattigare. Men den absolut största delen av maten borde vi kunna producera själva. Det borde vara en självklarhet att mat  i så stor utsträckning som möjligt produceras lokalt. Det handlar inte bara om att transporterna borde bli färre. Vi konsumenter ska också kunna veta varifrån maten kommer, hur den har producerats. Jag tror också att med en produktion som ligger närmare oss kommer också ett större engagemang i matfrågor. Jag tror egentligen att folk är väldigt intresserade av mat, men när produktionen upplevs som anonym och långt borta försvinner snart intresset. Folk är rätt rationella. Om man inte upplever att man blir lyssnad på gör man inte sin röst hörd.

Att till exempel argumentera för att 80-85 procent av allt livsmedel och djurfoder som konsumeras i Sverige borde vara producerat här är som att svära i kyrkan. Det finns inte längre någon målsättning för självförsörjningsgrad av livsmedel i Sverige. Nej, det finns inte heller någon svensk livsmedels- eller jordbrukspolitik. Den styrs från Bryssel. Det är oerhört frustrerande att vi har så lite att säga till om kring maten vi producerar.

Men vem är det som egentligen bestämmer? Bönderna skyller på politiker och byråkrater, vi politiker skyller på Bryssel och när jag satt i EU-parlamentet fick jag alltid höra att vi kunde bestämma en hel del över livsmedels- och jordbrukspolitiken på hemmaplan om vi bara ville. Det är ni svenskar som inte är intresserade, fick jag höra.

Kanske är det dags för en grundläggande inventering över vad vi vill med maten. Vad ska produceras? Hur? Var? Hur ser vi till att produktionen blir ekologiskt hållbar? Att djurens intressen tas om hand?

Nu ses EUs gemensamma jordbrukspolitik över. Ett gott tillfälle att sätta igång denna process.

Jens Holm (V), riksdagsledamot

Ursprungsmärkning, Palestina, Acta

 

Debatterade ursprungsmärkning av kött med Eskil Erlandsson nu i morse på SvT. Det är bra att han numera vill ursprungsmärka allt kött, men det var inte fallet fram till för ett år sedan. Och fortfarande får vi inte besked om när ursprungsmärkningen egentligen kommer. Erlandsson verkar inte vara den som driver frågan hårdast, om man säger så.

Vad glad jag blev av den rödgröna debattartikeln om att erkänna Palestina. Sådärja, Centerpartiet, nu är det bara att rösta med oss så kan vi äntligen visa det palestinska folket solidaritet på allvar. Eller väger lojaliteten med Reinfeldt tyngre? 

Idag har jag och Rikard Allvin ett inlägg i SvD om Acta. Läs det där eller nedan. På fredag debatterar jag Acta med Beatrice Ask (nångång vid 10.30 eller efter för den som är intresserad, troligen på SvT eller riksdagen.se). Nån som har förslag på vad jag ska ta upp med henne? Skriv gärna i kommentarsfältet.

Acta-avtalet måste stoppas
Svenska Dagbladet 2012-12-15
Den 26 januari 2012 undertecknade EU och den svenska regeringen avtalet mot varumärkesförfalskning, Acta (Anti-Counterfeiting Trade Agreement). Förhandlingarna har omgivits av stor sekretess, och processen har medvetet utformats för att hålla kritiska röster ute, vare sig det handlar om nätentusiaster, konsumentorganisationer eller regeringar i fattiga länder. Däremot har det varit dukat bord för de ekonomiska särintressenas lobbyister.

Kritiken mot avtalet har varit enorm. Enligt en stor grupp av Europas mest framstående akademiker på området strider Acta-avtalet på ett flertal punkter mot befintlig EU-rätt samt de åtaganden EU gjort rörande mänskliga och medborgerliga rättigheter i enlighet med Europakonventionen samt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

Avtalet uppmuntrar bland annat uttryckligen till samarbeten mellan internetleverantörer och rättighetsinnehavare i syfte att motverka misstänkt upphovsrättsbrott på internet. Internet måste förbli öppet för alla. Acta verkar i helt motsatt riktning.

Acta utgör också ett hot mot produktionen av och handeln med så kallade generiska läkemedel (läkemedel där patentet löpt ut). Miljontals människor i fattiga länder är beroende av dessa billiga, helt lagliga läkemedel för att överleva. Nyligen publicerade vetenskapliga studier har varnat för att Acta-avtalet kommer att leda till fler felaktiga genomsökningar, tillslag, stämningsansökningar och andra former av verkställighet mot leverantörer av lagliga generiska läkemedel, något som alltså kan få ödesdigra konsekvenser för miljontals människor. Dessa farhågor delas av bland andra Läkare utan gränser.

Acta-avtalets förespråkare, däribland den svenska regeringen, har återkommande avfärdat kritiken och hävdat att avtalet endast inriktar sig på storskalig kommersiell verksamhet och således inte kommer att påverka enskilda personer. Tyvärr överensstämmer detta inte med verkligheten. Acta har en anmärkningsvärt otydlig definition av kommersiell verksamhet, som skiljer sig från WTO:s definition.

Avtalet utökar straffrättsliga förfaranden och påföljder till handlingar som utförs för ”indirekt ekonomisk eller kommersiell nytta”, vilket fått EU:s egen datatillsynsgrupp att anta att formuleringarna i avtalet är medvetet konstruerade för att kunna inkludera exempelvis fildelning.

Immaterialrätt och varumärkesintrång är viktiga frågor som kan behöva regleras. Men det måste ske på ett öppet och demokratiskt sätt, och kan inte tillåtas urholka grundläggande medborgerliga rättigheter. När ekonomiska särintressen under en hemlighetsstämplad process ensidigt tillåts diktera innehållet blir resultatet därefter.

Här står vi nu med ett människorättsvidrigt avtal som förhandlats fram bakom ryggen på både folkvalda politiker och allmänheten, ett avtal som riskerar att hota det själva fundament på vilket vårt demokratiska samhälle bygger; våra gemensamma grundläggande medborgerliga rättigheter. Ingenting, inte ens ett påstått behov av hårdare tag mot piratverksamhet, kan rättfärdiga ett sådant avtal. Det är hög tid att sätta stopp för Acta-avtalet.

JENS HOLM (V)

riksdagsledamot

RIKARD ALLVIN

fil.master globala studier, arbetar med Acta-avtalet i nära samarbete med den gröna gruppen i EU-parlamentet