Ingen handlingsplan mot miljöskadliga subventioner?

Jag har nu fått svar min fråga till Lena Ek om miljöskadliga subventioner. Det är sällan man får utförliga svar på de skriftliga frågor man ställer till ministrarna, men det fick jag faktiskt denna gång. Tack för det. Min fråga handlade om när regeringen tänker anta en handlingsplan för att fasa ut de miljöskadliga subventionerna. Ek konstaterar helt korrekt att de miljöskadliga subventionerna ökar i världen. Inte minskar. Hon skriver:

IEA:s senaste beräkningar visar att subventioner för fossila bränslen i världen uppgick till 409 miljarder USD under 2010, en ökning från 300 miljarder USD 2009.

Jag tror jag och Lena Ek kan vara rätt överens om problembeskrivningen i denna fråga. Nu gäller det bara hur vi ska skrida till verket. Och där saknar jag egentligen svar på det jag frågade om, när kommer handlingsplanen/strategin för att fasa ut de svenska miljöskadliga subventionerna? Hon hänvisar till SCB och Naturvårdsverket och hon säger att det inom regeringen ”planeras kompletterande arbete”. Det är tyvärr för vagt för att jag ska bli nöjd.

På tal om miljöskadliga subventioner. Den borgerliga regeringen har gett sitt stöd till bygget av en av världens största kolkraftverk i Sydafrika. Varför det? Vi ska självklart stödja Sydafrika och andra utvecklingsländer, men med förnybar energi. Detta debatterade jag imorse på Sveriges Radio med moderaten Christian Holm. Heder till Holm som ställde upp på telefon från Sydkoera, men varför ville ingen av de tillfrågade ministrarna Gunilla Carlsson eller Lena Ek medverka?

Klimatmötet i Durban går vidare. Än så länge är det främst tjänstemän på plats. Nästa vecka kommer politikerna dit för att fatta beslut. Då åker även jag dit. Jag har ett inlägg i Dagens Arena idag, Agera nu för klimat och rättvisa. Läs det gärna!

Täpp till kryphålen i djurskyddslagen

Idag har jag en debattartikel, Fullt av kryphål i nya djurskyddslagen, i Svenska Dagbladet. Läs den där eller nedan.

Fullt av kryphål i nya djurskyddslagen
SvD 2011-11-29

Regeringens utredare Eva Eriksson har presenterat förslag till ny djurskyddslag. Det finns flera saker som är positiva. Det är bra att portalparagrafen om naturligt beteende finns kvar, att sexuella övergrepp på djur förbjuds och att tillstånd till att göra djurförsök ska kunna överklagas.

Men i flera avseenden lämnas vi som kämpar för djuren besvikna. Utredaren föreslår att obedövad kastrering av grisar ska förbjudas i Sverige först 2017. Men varför vänta så länge? Alternativen i form av exempelvis vaccinering finns ju redan? Och riksdagen fattade i våras beslut om att obedövas griskastrering ska förbjudas i Sverige. 1,5 miljoner grisar kommer att fortsätta att lida i många år bara för att utredningen inte törs ta strid med regeringen. Oacceptabelt.

Det är positivt att utredningen föreslår att djur i framtiden inte ska kunna vara uppbundna. Detta är ett stort problem för alla hundratusentals mjölkkor som står inomhus under större delen av året, ofta fastbundna vid en båspall. Även många hästar hålls på det här viset. Men när det inte står något om NÄR detta ska träda ikraft kommer tyvärr en stor del av ambitionen på skam.

Och varför utredningen inte passar på att stoppa pälsindustrin förstår jag inte. Utredningen borde ha förtydligat att djurskyddslagen också ska omfatta pälsdjurens rätt till naturligt beteende. Men ett förtydligande om minkarnas rätt till att exempelvis röra sig obehindrat, klättra och simma, skulle vi kunna få ett stopp mot dagens oetiska pälsindustri.

Varför väljer utredaren att EU-anpassa djurförsöksprövningen i Sverige? Utredningens förslag kommer troligen att leda till att de djur som dödas för att deras organ ska användas i experiment inte kommer att omfattas av etisk prövning. Detta kan t ex gälla tuppar där tuppkammar används som råvara för att tillverka läppförstoringsmedel. Idag klassas det som ett djurförsök, men i framtiden riskerar de att inte göra det. Om det blir så behöver ingen etisk prövning då göras. Utan en etisk prövning i en djurförsöksetisk nämnd kan man inte längre väga nyttan mot djurens lidande. Det innebär att tiotusentals, troligen hundratusentals, djur inte kommer att omfattas av en etisk prövning.

Med det här förslaget läggs extremt mycket arbete på Jordbruksverket att förtydliga kraven i form av föreskrifter. Jag kan bara konstatera att det hade varit väldigt bra om vi hade haft en djurskyddsmyndighet på plats för detta. Vilket gigantiskt misstag det var när de borgerliga partierna 2007 lade ned den svenska djurskyddsmyndigheten, helt unik i världen. Nu förväntar jag mig att regeringen åtminstone anslår mer pengar till jordbruksverkets djurarbete.

Mycket återstår innan förslaget till djurskyddslag har godkänts av riksdagen. Det är bra, det ger oss möjlighet att täppa till de kryphål som utredningen tyvärr har lämnat efter sig.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och djurpolitiskt ansvarig

Mycket saknas i nya djurskyddslagen

Regeringens utredare Eva Eriksson har idag presenterat förslag till ny djurskyddslag. Det finns flera saker som är positiva. Det är bra att portalparagrafen om naturligt beteende finns kvar, att sexuella övergrepp på djur förbjuds och att tillstånd till att göra djurförsök ska kunna överklagas.

Angående djurförsök. Jag är starkt kritisk till utredningens förslag om ny definition av djurförsök. Att alla djur som utsätts för ett ”nålstick” eller värre lidande ska omfatttas av etisk prövning (alltså ansökan om djurförsök måste godkännas av en s k djurförsöksetisk nämnd) kan låta bra, och är i grunden bra. Men när alla djur som avlivas för att man ska använda deras organ inte omfattas blir det ett stort problem. Det handlar om tioptusentals, kanske hundratusentals, djur som inte kommer omfattas av etisk prövning. Exempelvis de tuppar som används förläppförstoringsmedel.

Men förslaget till ny djurskyddslag lämnar annars kvar en hel del att önska för djurens del. Varför föreslår man inte ett omedelbart förbud mot obedövad kastrering av grisar? Riksdagen har ju redan fattat beslut om detta.

Visst är det positivt att djur i framtiden inte ska kunna vara uppbundna. Detta är ett stort problem för alla hundratusentals mjölkkor som står inomhus under större delen av året, ofta fastbundna vid en båspall. Även många hästar hålls på det här viset. Men när det inte står något om NÄR detta ska träda ikraft kommer tyvärr en stor del av ambitionen på skam.

Och varför utredningen inte passar på att stoppa pälsindustrin förstår jag inte. Utredningen borde ha förtydligat att djurskyddslagen också ska omfatta pälsdjurens rätt till naturligt beteende. Men ett förtydligande om minkarnas rätt till att exempelvis röra sig obehindrat, klättra och simma, skulle vi kunna få ett stopp mot dagens oetiska pälsindustri.

Med det här förslaget läggs extremt mycket arbete på Jordbruksverket att förtydliga kraven i form av föreskrifter. Jag kan bara konstatera att det hade varit väldigt bra om vi hade haft en djurskyddsmyndighet på plats för detta. Vilket gigantiskt misstag det var när de borgerliga partierna 2007 lade ned den svenska djurskyddsmyndigheten. Nu förväntar jag mig att regeringen åtminstone anslår mer pengar till jordbruksverkets djurarbete.

Durban

Idag inleds klimattoppmötet - COP17 – i Durban, Sydafrika. Jag kommer att resa dit nästa vecka för Vänsterpartiets räkning, och kommer vara där tills det slutar, fredagen 9 december. Jag har varit på de tidigare klimattoppmötena i Poznan och Köpenhamn. Det är ett fantastiskt tillfälle att träffa andra engagerade klimatpolitiker och aktivister. Ibland har man också möjlighet att påverka toppolitikerna och diplomaterna som förhandlar.

Tyvärr är risken stor att vi kommer att bli besvikna i Durban. Klimatet är tyvärr inte högst upp på dagordningen för svensk och internationell politik. Vad krävs för att det ska bli ett bra klimattoppmöte. På torsdag kommer jag debattera den svenska regeringens klimatpolitik inför Durban. Jag har lämnat in en interpellation till miljöminister Lena Ek om detta. Tyvärr driver den svenska regeringen få egna profilfrågor inför klimattoppmötet. Ek förlitar sig mest på EU. Det är en passivitet som försträcker. Vi i Vänsterpartiet lämnade för några veckor sedan in motionen ”Klimaträttvisa inför Durban och dess efterföljare”, en drygt 30 sidor lång motion om klimatpolitiken inför Durban. Så, jag tycker vi har en del att bidra med. Läs gärna min och Jacob Johnsons debattartikel, Skärp klimatmålen, i UNT idag.

Vad är då COP17s stora knäckfrågor? Det här är de frågor som jag främst kommer att driva i Durban:

1. En förlängning av Kyotoprotokollet
Nästa år löper Kyotoprotokollet ut. Även om inte alla länder omfattas av detta är det otroligt viktigt att vi har ett bindande internationellt avtal för utsläppsminskningar. Nu förs diskussioner om att bedriva klimatarbete utan att finna en fortsättning på Kyoto. Det tror jag är mycket farligt. Kyotoprotokollet med dess fel och brister, men hittar vi inte en förlängning på det har vi inget rättsligt instrument att navigera efter. Vi måste därför se till att Kyotoprotokollet förlängs och på sikt att det omfattar fler länder.

2. Städa upp framför egen dörr
Det bästa sättet att få med andra länder i klimatarbetet är att visa att man själv tar frågan på största allvar. Det gör man genom att åta sig ambitiösa mål om utsläppsminskningar. Sverige borde uppgradera våra minskningsmål till minst 45 procent år 2020 och allt ska göras på hemmaplan. EU borde aktivera målet om att minska med minst 30 procent (Vänsterpartiet vill egentligen 40 procent) till 2020. På så sätt visar man USA, Japan, Kina och alla de andra att vi menar allvar.

3. Reformera av CDM
Idag fungerar systemet med Clean Development Mechanisms, att länder och företag kan köpa billiga utsläppskrediter billigt i utvecklingsländer, helt under all kritik. Helst skulle systemet avskaffas och ersättas med internationella klimatinvesteringar på riktigt. Men i Durban borde man åtminstone försöka enas om att begränsa EUs och andra i-länders uppköp till att endast vara en mycket begränsad del av deras klimatåtaganden. De sämsta formen av projekt borde också stoppas helt och hållet.

4. Nya pengar till klimatarbetet
De rika länderna har åtagit sig att föra över pengar till utvecklingsländerna. De s k snabbstartspengarna på 30 miljarder dollar finansieras med pengar från biståndet och hur de 100 miljarder dollar/år från och med 2020 ska komma till stånd är oklart. Samtidigt har en arbetsgrupp inom FN föreslagit flera kreativa sätt på klimatfinansiering; en skatt på kapitaltransaktioner, avgift på fossil energi, avgift på flygtrafiken, intäkterna från auktioneringen inom utsläppshandeln och avgifter på flyg och båttrafik. Detta skulle var för sig generera stora summor. Och det skulle inte belasta enskilda länders statsbudgetar. Flera länder har backat upp ett eller flera av dessa lösningar, men från Sverige är det tyst eller negativt gnälligt (som i förslaget om en s k Tobinskatt). Klimatfinansieringen måste lösas. Det är den rika världen som måste betala för våra utsläpp.

5. För över ny teknik till utvecklingsländerna
Den rika världen har också åtagit sig att föra över ny grön teknik till utvecklingsländerna, men ännu har inget hänt. Den absoluta merparten av alla patent på ny miljöteknik finns i USA och inom EU. När tekniken är låst inom patent blir det svårt att sprida den till andra länder. Alternativt tvingas utvecklingsländerna betala stora summor i licenser bara för användningen av exempelvis ny solenergi eller vindkraft. Det är inte hållbart. Patent och immaterialrätt måste luckras upp inom grön teknologi så att länderna i Syd enkelt och billigt kan ta del av denna.

6. Stoppa avskogningen
En stor del av världens utsläpp härrör från skövling av skog. Länder – främst i Syd – måste ges incitament till att låta bli att hugga ned skogen. Jag är osäker på om detta egentligen behöver regleras inom ramen för klimatförhandlingarna. Men det gäller att hitta lösningar för att länder som Brasilien och Indonesien minskar avverkning av skog. I slutändandan handlar det om stora summor till skogsförvaltning, övervakning av illegal avverkning. Men det handlar också om ändrade konsumtionsmönster i väst. Om vi exempelvis minskar köttkonsumtionen minskar också den främsta orsaken till skogsskövlingen; att skog höggs ned för att bereda mark åt boskapsdjur och foderproduktion.

7. Lyft kvinnornas roll
Kvinnor belastar klimatet mycket mindre än vad män gör. Kvinnor är också mer engagerade i klimatfrågor än män. Detta är strukturer som måste synliggöras i klimatarbetet. Om exempelvis klimatbistånd till utvecklingsländer kanaliseras via kvinnor och inte till mastodontprojekt a la Världsbanken kan vi vara säkra på att pengarna gör större nytta. Det behövs ett genusperspektiv i klimatpolitiken.

DN blogg, Miljöaktuellt,

Schibbye och Persson måste bli fria

Det är först efter två veckor efter ett sammanträde med EU-nämnden som vi verkligen får veta vad som har sagts. Det är nämligen då som de s k stenografiska uppteckningarna blir offentliga. På sammanträdet den 11 november tog jag upp frågan med de fängslade svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson med Carl Bildt. Jag ville att han skulle verka för att EU-skulle driva fallet. Anta ett uttalande, att Catherine Ashton lyfte upp fallet på samma sätt som hon gjort med Davit Isaak, skicka en EU-delegation eller på något annat sätt agera på EU-nivå. En EU-markering skulle kunna vara till stor hjälp för att få Schibbye och Persson fria.

Men tyvärr var Carl Bildt inte lika angelägen om att lyfta frågan till den nivån. Bildt anser att frågan endast är ”konsulär”. Se min fråga nedan och Bildts svar eller på länken till protokollet.

För övrigt var dagens Lördagsintervju med Carl Bildt ännu en uppvisning i Bildts skickliga sätt att strunta i att svara på viktiga frågor. Bildt gjorde tillochmed ett försök att skriva om historien och påstå att Sverige aldrig egentligen hade sanktioner mot apartheid-Sydafrika. Och hur trovärdig var Bildt när han försökte frångå sin tidigare positiva hållning om Silvio Berlusconi? Varför kan han inte bara säga att han för sex år sedan gjorde en grav missbedömning av mannen? Jag tycker nog att P1s Tomas Ramberg gjorde så gott han kunde. Bildts icke-svar och halvsanningar är på sätt och vis svar i sig. Jag trodde att Ramberg skulle pressa Bildt på vad han egentligen gjort för Martin Schibbye, Johan Persson och Davit Isaak. Där finns det fortfarande mycket kvar som Bildt borde svara på. Min fråga från EU-nämnden nedan.

Anf. 87 JENS HOLM (V):

Tack för två utförliga föredragningar! Jag vill vända mig till Carl Bildt. Det gäller möjligheten att lyfta upp frågan om de två svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye.

Skulle EU, till exempel genom Catherine Ashton, i form av ett uttalande, en resolution eller något sådant, kunna lyfta upp den frågan för att sätta press på Etiopien? Jag vill minnas att vi fått EU att göra det i fallet Dawit Isaak. Det vore bra om vi kunde få EU att agera även i det här fallet. Jag vet att det var stor internationell närvaro då rättegången drog i gång, vilket är bra. Det var förstås mycket tack vare ett aktivt diplomatiskt fotarbete från Sverige. Att EU positionerar sig tror jag är viktigt.

Låt mig också nämna det strategiska ramverket för Afrikas horn, som jag tycker över lag är mycket bra. Där tar man upp vikten av att bekämpa terrorism och att EU ska leda en arbetsgrupp för att bekämpa terrorismen på Afrikas horn. Det är förstås viktigt, men vi ska komma ihåg att de två svenska journalisterna ställts inför rätta med hänvisning till den etiopiska terrorismlagstiftningen. Det kanske kan stämma oss alla till lite eftertanke beträffande hur terrorismen egentligen ska bekämpas.

Anf. 90 Utrikesminister CARL BILDT (M):

De svenska journalisterna är en konsulär fråga som inte riktigt ligger här, men det är klart att det alltid övervägs vilka åtgärder som kan vara lämpliga eller olämpliga. Det sker löpande i samråd med EU i Etiopienfallet liksom i andra konsulära frågor.

En miljöminister i knäet på industrin

Svenska dagbladet avslöjar idag att miljöminister Lena Ek är vice ordförande i lobbyorganet, European Energy Forum. I EEF ryms tunga europeiska industrier, inte minst företag med intressen i kärnkraft, olja och annan fossil energi. Enligt SvD ser EEF till att:

energiföretag, som Shell, Nord Stream och Vattenfall, får ”möjligheter att träffa nyckelpersoner” på slutna tillställningar.”

Enligt uppgift har prislappen varit tiotusentals kronor för att få träffa Lena Ek och andra energipolitiker. Enligt EEFs kansli sitter Lena Ek fortfarande kvar i ledningen för lobbyorganet. Hon har inte aktivt begärt utträde. Det här är helt oacceptabelt.

Det är helt uppenbart att det föreligger en jävssituation: Hur ska Lena Ek kunna ta välavvägda beslut om förnybar energi utan att låta sig påverkas av sitt uppdrag inom European Energy Forum? Jag undrar också om Fredrik Reinfeldt kände till Lena Eks uppdrag inom lobbyorganet när han utsåg Ek till miljöminister?

Lena Ek vill inte uttala sig till Svenska Dagbladet (däremot på Facebook). Det är mycket oroväckande. För det är många frågor som måste besvaras. Vi kan inte ha ministrar som sitter på två stolar. Nej, en miljöminister i knäet på industrin är det sista vi vill ha.

Läs också vad Jonas Sjöstedt skriver.

Miljöskadliga subventioner

Enorma summor pengar spenderas idag från Sverige, EU och andra länder/regioner på att subventionera verksamheter som gör saker och ting sämre. När jag satt i EU-parlamentet summerade jag och Toivo Jokkala de direkta köttsubventionerna till 30 miljarder kronor varje år i EU (scrolla ned till den svenska rapporten). Häromveckan kom ny statistik från International Energy Agency som konstaterar att världens subventioner till fossil energi är fem gånger större än till den förnybara, 300 miljarder mot 60 miljarder dollar.

Glädjande nog enades världens länder i Nagoya, Japan, i fjol om att ”miljöskadliga” subventioner ska fasas ut. I ett nytt förslag från EU-kommissionen, Färdplan för ett resurseffektivt Europa, lyfts samma krav. Det är bra, men man undrar hur det ser ut i praktiken? Hur ser det ut i Sverige? Jag har tagit upp frågan med Lena Ek i en skriftlig fråga. Svar väntas inom en vecka. Se nedan.

Skriftlig fråga 2011/12:166
den 23 november 

Fråga
2011/12:166 Miljöskadliga subventioner
av
Jens Holm (V)
till miljöminister Lena Ek (C)

Vid COP 10-mötet som ägde rum förra året i Nagoya beslutades att miljöskadliga subventioner ska ha fasats ut senast år 2020. Samma mål återfinns i EU-kommissionens meddelande ”Färdplan för ett resurseffektivt Europa” – KOM (2011) 571 – där man också konstaterar att ett övergivande av miljöskadliga subventioner ”kan ge ekonomiska, samhälleliga och miljömässiga fördelar, och möjliggör ökad konkurrenskraft”.

För närvarande finns det ingen överblick över svenska miljöfarliga subventioners omfattning och såvitt undertecknad känner till heller ingen strategi för hur de ska fasas ut.

Med anledning av detta vill jag fråga miljöminister Lena Ek:

Hur ser miljöministerns strategi för att fasa ut miljöfarliga subventioner till 2020 ut?

Pälsdebatt ikväll

Ikväll kl 23.00 på Kvällsöppet i TV4 ska jag debattera pälsindustrin och hur man bäst avvecklar den. Jag har ett förslag: man bifaller helt enkelt Vänsterpartiets motion mot pälsindustrin (se en bit ned). Då skulle det årliga plågeriet av 1 miljoner minkar varje år i Sverige. En av frågorna som också ska tas upp är vilka metoder man får använda sig av i kampen för djurens rätt. För närvarande pågår en rättegång mot aktivister som ska ha hotat pälshandlare. Att hota enskilda individer tycker jag är fel metod. Det är väl styrkan i våra argument och inte rädslan hos våra motståndare som ska få djurrättsrörelsen att segra?

Däremot tycker jag att det som arbetar med öppen civil olydnad och är beredda att ta sina straff kan tillföra djurrättsarbetet mycket. Många av de stora reformerna genom världshistorien, kamp mot slaveriet, den allmänna och lika rösträtten eller kampen mot apartheid har just uppnåts genom att människor vågats trotsa lagar. Jag är stolt över att Vänsterpartiet som parti ger civil olydnad detta erkännande.

Jag kan också förstå om aktivister blir förbannade över hur djur behandlas. Vem blir väl inte det? Och den borgerliga regeringen har avskaffat flera viktiga reformer för djuren:

* Avskaffandet av det föreslagna förbudet mot pälsindustrin.
* Skrotandet av djurskyddsmyndigheten 2007, den första i världen.
* Skapat kaos och försämringar av djurskyddskontrollerna.
* Införandet av licensjakt på vargar.
* Negligerar riksdagens beslut om förbud mot kastrering av grisar.

Detta bara som några exempel. Så, det finns goda skäl att fortsätta kampen för djurens rätt. Jag hoppas att många ansluter sig till denna kamp.

Köttfria måndagar såklart

Häromdagen hade LRFs ordförande Helena Jonsson ett debattinlägg i Svenska Dagbladet där hon argumenterar mot köttfria måndagar. Vilken märklig prioritering från Sveriges största lantbrukarorganisation. Det enda vi vet säkert är att klimatförändringarnas konsekvenser kommer bli mer långtgående än vad vi hittills vetat. Då borde väl alla områden göra sitt för att minska utsläppen. Även livsmedelsindustrin, där köttkonsumtionen står för den största delen av utsläppen. Eller hur?

Idag ser jag att Annika Carlsson-Kanyama, forskare vid FOI och Jonas Paulsson, Köttfri måndag har ett bra svar till Olsson. Även svenskt kött, nötkött i synnerhet, har stor klimatbelastning. Så här skriver de:

”Svenskt nötkött släpper ut 32 kilo växthusgaser per kilo producerat kött. Siffran för engelskt nötkött är 23 och siffran för brasilianskt nötkött är 40. Det är alltså ur klimatsynpunkt något bättre att köpa svenskt nötkött än brasilianskt. Men väljer konsumenten i stället att äta proteinrika bönor blir utsläppen endast 0.38-1,3 kilo. Det är alltså ungefär 24 till 84 gånger bättre att köpa bönor (till och med från Brasilien) än att köpa svenskt nötkött.”

Det är därför glädjande att alltfler börjar inse att även animalieindustrin måste ta sitt klimatansvar. Jag ser mycket positivt på att exempelvis skolor, Malmö Aviation och hotellkedjan Nordic Light Hotels har beslutat att sin köttbelastning med ”Köttfria måndagar”. Vänsterpartiet har motionerat om en allmän minskning av köttkonsumtionen. Vi vill ha en handlingsplan för minskad köttkonsumtion med 25 procent till att börja med. Vi har föreslagit Köttfria måndagar på skolor och annan offentlig verksamhet, bort med EUs köttsubventioner, mer vegetariskt i den offentliga upphandlingen och informationskampanjer för ökad vegetarisk konsumtion. Vi vill att man ska utreda miljöstyrande avgifter på exempelvis kött, en form av köttskatt.

Istället för att reflexmässigt bekämpa de som vill minska köttkonsumtionen borde Helena Jonsson se möjligheterna i att vi äter mindre kött. På samma sätt som att oljebolagen inom kort måste omdefiniera sin verksamhet till att bli energileverantörer av främst förnybar energi skulle jag önska att LRFs ledning kunde se potentialen i ökad direktkonsumtion av vegetabilier. Det finns väl inget egenvärde i att svenska lantbrukare måste producera enorma mängder av animaliska produkter? Det finns väl inget egenvärde i att den absoluta största delen av våra jordbruksarealer ska användas till att producera foder för intensivuppfödning av lantbruksdjur?

Tänk om Helena Jonsson kunde bejaka konceptet kring minskad köttkonsumtion och Köttfria måndagar. En ny värld skulle snart öppna sig för Jonsson och andra lantbrukare. En värld med framtidens mat; vegetarisk mat. Den vegetariska maten skulle kunna skapa dynamik och nya jobb på landsbygden och vara ett bidrag till en lösning på klimatkrisen. Inte en del av problemet. Det borde väl vara något att stå efter, LRF?