Djurtransporterna fortsätter okontrollerat

Sveriges radios Ekot avslöjar idag att det endast har gjorts 48 inspektioner hittills i år av djurtransporter i Sverige. Mer än hälften av länsstyrelserna har inte gjort någon kontroll över huvudtaget. Den största andelen av de gjorda inspektionerna rörde dessutom hästtransporter. Det här är ju helt oacceptabelt. Vi är sedan länge väl medvetna om det lidande djur kan utsättas för vid en djurtransport. Med så här få kontroller blir det svårt att överhuvudtaget veta hur djuren har det, och därigenom verka för förbättringar.

Jag är medveten av om att djur kontrolleras när de kommer fram till ett slakteri. Men det är ingen kontroll av transporten i sig. Dessutom görs de kontrollerna för att garantera köttkvaliteten (den officielle veterinären rapporterar till Livsmedelsverket). Det kan vara svårt att kontrollera en transport. Kontrollanten måste ofta ha handräckning av polis, kontrollen görs vid anslutning av väg etc. Men detta är ju snarare ett skäl för att transportera mindre. Kan kontrollen inte upprätthållas borde kanske ingen transport göras.

I vart fall. Jag vill veta vad regeringen tänker göra för att det ska bli fler och bättre kontroller. Därför har jag skickat in den skriftliga frågan som finns nedan. Vi får hoppas på en snar bättring.

2011-08-31

 

Skriftlig fråga till Eskil Erlandsson

Hur ska kontrollerna av djurtransporter bli fler och bättre?
Enligt Sveriges radios Ekot 31/8 gjordes har det endast gjorts 48 inspektioner hittills i år (t o m 26/8) av djurtransporter i Sverige. Mer än hälften av länsstyrelserna har inte gjort någon kontroll över huvudtaget. Den största andelen av de gjorde inspektionerna rörde dessutom hästtransporter. Samtidigt driver Sverige på för att andra länder ska skärpa sina krav på djurtransporterna. Men med så få kontroller i Sverige riskerar vår trovärdighet att undermineras.

För djuren kan en djurtransport innebära stress och lidande. Även om kontroller görs av djuren vid ankomst till ett slakteri är det av stor vikt att djuren kontrolleras under själva transporten. Det är därför av största vikt att våra myndigheter kan göra fler kontroller och verka för att villkoren blir bättre för djuren.

Vad kommer ministern göra för att antalet kontroller av djurtransporter ska bli fler och förbättras?

Jens Holm (V)

Försvinner straffskatten mot vind?

Gårdagens Aktuellt hade ett långt inslag om vindkraften. med rätta tog de upp problemet med den hur de som köper andelar i kooperativt ägd vindkraft straffas med s k uttagsskatt. Problemet handlar i korthet om att den som köper en vindkraftsandel får lägre elräkning, staten ser detta som en vinst och något man måste skatta för; s k uttagsskatt. Att de här personerna har lagt ned tiotusentals kronor (eller mer) på att för just billig ren el är inget skattemyndigheten tar hänsyn till. Än så länge iallafall.

I riksdagen har jag, och många innan mig, försökt lyfta den här frågan. Jag debatterade i våras med miljöminister Andreas Carlgren, men fick inga konkreta besked då. Men igår på Aktuellt  (scrolla fram till 9.48 min) lovar näringsminister Maud Olofsson att frågan ska lösas. Det är ju väldigt lovvärt, men tillåt mig tvivla en smula. Centerpartister har lovat saker förr, men sedan inte hållit detta.

Nu ger jag Olofsson chansen att berätta för mig och alla andra om exakt när detta ska lösas. Idag skickar jag in en skriftlig fråga som Olofsson enligt riksdagsordningen måste svara på inom en vecka. Fortsättning följer. Min fråga nedan eller här: Uttagsskatten mot vindkooperativ

Uttagsskatten mot vindkooperativ
Uttagsbeskattning av kooperativt ägd vindkraft är ett stort hinder för både utbyggnaden av förnybar energi samt för att bygga upp förtroendet för det förnybara. Vänsterpartiet har vid upprepade tillfällen krävt att regeringen ska lösa frågan, så att de som investerar i andelar i vindkraft inte ska drabbas. Exempelvis hade jag den 12 april i år en interpellationsdebatt med miljöminister Andreas Carlgren, men inga konkreta besked avlämnades då.

Igår i SvTs Aktuellt lämnade däremot näringsminister Maud Olofsson ett klart besked. Problemet med uttagsskatt mot vindkraftskooperativen ska lösas, enligt ministern. Så här sa Maud Olofsson till Aktuellt:

”Vi måste göra en översyn av beskattningen så att den blir likvärdig, och det kommer vi att göra i regeringen och se till att det blir det.”

Med anledning av detta vill jag fråga närings- och energiminister Maud Olofsson:

När avser ministern göra en översyn av uttagsskatten mot vindkooperativ?

MP sviker miljön

Miljöpartiet har den senaste tiden gjort flera försöka att hitta ett organiserat samarbete med borgerliga regeringen. Det senaste exemplet är MPs skickliga ekonomiska talesperson Mikaela Valterssons som skriver sitt avskedsbrev till den svenska toppolitiken på DN-debatt idag. Valtersson menar att MP borde öppna sig för bilda regering med Moderaterna. Förra veckan gjorde de nya språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson ett liknande utspel om ett samarbete med den borgerliga regeringen på flera punkter.

Jag har länge förvånats över MPs ogenerade flirtande med den borgerliga regeringen. Visst, det kanske kan ge MP fler röster när man kan ta mittenväljare från Centerpartiet. Men är det ansvarsfullt? Den ekologiska och sociala kollaps som klimatförändringarna kan medföra kommer allt närmare. Vi har en regering som är den sämsta någonsin för miljön. Över en miljard kommer att skäras ned på från miljöbudgeten under rådande mandatperiod. Naturskyddsföreningen konstaterade i sin partigranskning inför valet att miljöarbetet numera för första gången går bakåt. Detta som en direkt följd av den borgerliga regeringens politik.

Borde ett miljöparti i detta läge stryka de som saboterar miljön och äventyrar hela vår framtid medhårs? Nej, självklart inte. När vi har en regering som är den sämsta någonsin för miljön krävs en aktiv opposition för miljön och klimatet. Det krävs en systemkritisk politik som som visar på ett tydligt alternativ där den ekologiska balansen överordnas kortsiktigt ekonomiskt tänkande. Miljöpartiet har länge spelat den rollen tillsammans med oss i Vänsterpartiet, men med en känsla av sorg måste jag konstatera att man numera inte gör det längre.

Att MP sviker miljön till förmån för att sitta vid Fredrik Reinfeldts köttgryta kan sluta illa på många sätt.

Det blir bättre

Idag kom ännu en mätning som visar på att Vänsterpartiet ligger under 4 procentsspärren. Igår hade TV4 en liknande undersökning. Visserligen är det fyra partier som ligger så pyrt till så man kanske inte ska dra för stora växlar på det. Men visst är det otroligt illa med så dåliga siffror. Vi har ju en regering som fortsätter med sin högerpolitik. Då behövs Vänsterpartiet mer än någonsin.

Men samtidigt är jag inte så orolig. Vänsterpartiet är just nu inne i en av sina intressantaste processer någonsin. I början av januari har vi kongress där stora möjligheter att förbättra vår politik finns och, inte minst, har vi möjlighet att välja en ny ledning och ordförande. Jag tror precis som PR-konsulten och vänsterpartisten Tobias Smedberg att den interna valrörelsen helt och hållet är till Vänsterpartiets fördel. Nu har vi möjlighet att tala inför hela svenska folket om vilken (eller vilka) ordförande som ska styra vårt parti och vilken politik som vi ska fokusera på.

På tal om partiordförandediskussion var väl Magnus Utviks angrepp Jonas Sjöstedt i Aftonbladet veckans verkliga lågvattenmärke. Hur Aftonbladet kan ta in ett debattinlägg av den här karaktären som inte innehåller ett enda belägg är för mig obegripligt. Hur en så extremt duktig kulturskribent som Utvik kan sjunka så lågt är lika märkligt. Sjöstedt gav tack och lov svar på tal redan dagen därpå. Utvik har ju nu tillstått att han inte haft några egentliga argument. Det gör det hela ännu märkligare.

De fyra partiledarkandidaterna (som kanske blir fler) kommer nu att resa land och rike runt ända fram till kongressen i januari för att berätta om sina visioner för Vänsterpartiet. Här är det öppet för alla att ge sig in i debatten, inte minst för alla som är medlemmar i Vänsterpartiet.

Framför allt kommer det bli mycket fokus på Vänsterpartiet och vår politik. Och med mer fokus på oss ökar också möjligheterna för Vänsterpartiet att växa. Det kommer alltså bli bättre. Mycket bättre.

Regeringens vargbluff

Regeringen har idag lämnat sitt svar till EU-kommissionen angående vargjakten. Det är glädjande att Vänsterpartiet äntligen fått gehör för vårt krav om ett stopp för den destruktiva licensjakten på vargar. Men detta stopp gäller bara ett år, sedan vill regeringen ge tillstånd igen för ny jakt. Och trots det tillfälliga stoppet kommer en relativt storskalig vargjakt att tillåtas eftersom regeringen bluffar om vargjakten. Man kommer nämligen tillåta en utökad s k skyddsjakt. Inte mycket vunnet, alltså. Tyvärr.

Se mitt pressmeddelande nedan.

Regeringen bluffar om vargjakten

Regeringen besvarar EU-kommissionens yttrande om licensjakten på varg i Sverige och det faktum att den strider mot art- och habitatdirektivet. Licensjakten 2012 avblåses men i stället utökas skyddsjakten till att även omfatta grupper av djur och inte bara enskilda individer. Konsekvenserna kan bli fatala för den svenska vargstammen.

- Regeringens svar till EU om vargjakten är fullkomligt oacceptabelt. Genom att man utökar skyddsjaktsbegreppet finns det en stor risk att hela kullar skjuts av. Vargen är redan idag utrotningshotad och beskedet från Andreas Carlgren och Eskil Erlandsson riskerar att leda till att vargen försvinner helt och hållet. Carlgrens vargbluff kanske fungerar på EU, men inte på oss andra som vill värna vargen, säger Jens Holm, riksdagsledamot (V) i miljöutskottet.

Miljöminister Andreas Carlgren erkände under presskonferensen att det rör sig om en ”undanmanöver” för att kringgå art- och habitatdirektivet.

- Det är anmärkningsvärt att Carlgren erkänner att det rör sig om en bluff för att finta bort EU. Samtidigt visar det tydligt att biologisk mångfald och skydd av utrotningshotade arter finns längst ned på miljöministerns agenda. Det är skamligt, säger Jens Holm.

För mer information:
Jens Holm (V) 0708-250 889

Tala klarspråk om ordförandeskapet

Det är helt rätt att det nu är dags för ordförandekandidaterna i Vänsterpartiet att börja prata politik. Endast så kan vi få en riktig partiledardebatt. Därför känns det lite konstigt att vissa redan nu så tydligt kräver en kvinna som nästa ordförande. Lika säkra verkar man vara på den andra formfrågan i debatten, att det inte ska vara ett delat ledarskap.

Jag är enig i att Vänsterpartiets arbete för jämställdhet och kvinnors rättigheter måste lyftas och förbättras. Hittills har vi haft duktiga kvinnliga ordföranden, Gudrun Schyman, Ulla Hoffman och Ingrid Burman. Men det är inte självklart att feminismen bäst blir lyft genom att utesluta att vi får en ny manlig ordförande.

Och är det inte lite konstigt att de som hårdast kräver att nästa ordförande måste vara en kvinna är de som redan nu har ansvaret i VU och PS för att feminismen inte tillräckligt tydligt har kommit fram? igår krävde exempelvis partisekreterare Anki Ahlsten i Svenska Dagbladet en kvinna som ordförande. VU-ledamot Rosanna Dinamarca gjorde det tidigare i Sveriges radios Studio ett. Andra i partiets högsta ledning har anslutigt sig till samma krav. Samtidigt är det just de som är ansvariga för att partiets feministiska arbete inte har varit bra nog de senaste åren. Borde man inte åtminstone sitta still i båten och låta partimedlemmarna besluta?

Om ingen man får bli partiledare så återstår bara kandidater som sitter i dagens partiledning.Av dessa kandidater är det ingen som hittills har orkat lyfta de feministiska frågorna. Vi har inte vunnit några val under denna partiledning. Känns det så bra? Nej, jag tycker inte det.

I mitt tycke känns det här som ett ganska uppenbart agerande mot att Jonas Sjöstedt ska kunna bli ordförande. Om man nu tycker att Sjöstedt har stora brister är det väl bättre att tala direkt om dessa och inte göra det till en man-kvinna-fråga, eller en en man/kvinna – delat ledarskap.

Nej, det krävs mer substans i förslagen om man på allvar vill lyfta feminismen inom Vänsterpartiet. Frågan är för viktig för att en sittande partiledning ska kunna styra valet av ny partiledare.

Huvudfokus i ordförandedebatten borde därför inte ligga på formerna; man eller kvinna, delat eller en, utan på vilken politik som respektive ordförandekandidat vill driva. De som idag sitter i partiets verkställande utskottot borde vara försiktiga med att recensera framtidens ordförande för Vänsterpartiet. Hittills har varken valframgångarna eller det feministiska arbetet imponerat. Hög tid att lämna utrymme för andra.

Läs också Helena Duroj.

Låt Agiza komma tillbaka till Sverige

Vilken fantastisk nyhet: Ahmed Agiza är äntligen fri. Efter brutal avvisning från Sverige, tortyr och tio år av fångenskap är den oskyldige svensk-egyptiern äntligen frisläpp från fångenskapen i Egypten. Det är svenska regeringar av olika kulörer som har ansvaret för den brutala behandlingen av Agiza och hans familj. Socialdemokraterna som – i samarbete med CIA – lät avvisa honom till fångenskapen i Egypten och den nuvarande borgerliga regeringen som 2009 vägrade att ge Agiza och hans olycksbroder Muhammed Alzery uppehållstillstånd i Sverige.

När jag satt i EU-parlamentet var fallen Agiza och Alzery något som vi granskade i vår omfattande rapport över CIAs illegala fångtransporter i Europa. Vi konstaterade bland annat att CIA haft ett omfattande program för att tillfångata påstådda terrorister genom att kringgå nationella lagar och internationella överenskommelser. Ibland agerade CIA på helt eget bevåg. Ibland kunde CIA räkna med ett nära samarbete, som med den svenska regeringen 2001. I vår slutrapport konstaterade vi att alla involverade länder (där Sverige var ett) måste gå till botten med problemet.

Vi förhörde mängder av ministrar, tjänstemän och andra involverade personer i USAs och CIAs smutsiga krig mot terrorismen. Men utrikesminister Carl Bildt (M) stack ut som en av de ministrar som vägrade att ens infinna sig på våra utfrågningar. Det var många som undrade då hur en svensk socialdemokratisk regering år 2001 kunde avvisa två oskyldiga personer till en brutal diktaturstat som Egypten. Lika förvånade var man över den borgerliga regeringens ovilja att samarbeta med vår granskning i EU-parlamentet.

Bättre lycka denna gång, hoppas jag. Ahmed Agiza och Muhammed Alzery, välkomna till Sverige. Svenska regeringen, dags att ta ert ansvar och låta de Agiza och Alzery få komma tillbaka till familj och vänner i det land där de redan rotat sig, nämligen Sverige.

Dessutom måste Sverige gå till botten med detta. Saken borde utredas noggrant och sedan ska ansvariga svenska politiker och tjänstemän kunna ställas inför rätta. Sverige kan inte fortsätta att lägga locket på i en av våra största övergrepp någonsin.

AB, Expressen, SR

Det blir en spännande höst

Lars Ohly har idag meddelat att han inte kandiderar till ordförande vid kongressen i januari nästa år. Det var ett mycket klokt beslut av honom.

Hittills har tre vänsterpartister klargjort att de vill bli ordförande, Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson och Hans Linde. Jag är övertygad om att ett par namn till kan dyka upp. Den mest väntade är nog vice ordförande Rossana Dinamarca. Efter att ha hört henne idag i Studio ett framstår det nog bara som en tidsfråga… Det är himla positivt att Vänsterpartiet nu bryter med den gamla traditionen med att endast ha en kandidat inför ordförandevalet på kongressen.

Nu har våra medlemmar möjligheten att välja mellan flera olika bra kandidater. Men det som behövs nu är att de politiska skillnaderna klargörs. I torsdags lade Hans Linde fram litet av ett utkast till en programförklaring i Flamman. Jonas Sjöstedt har varit tydlig i ett flertal frågor. Men mer politik behövs från samtliga kandidater. Själv hoppas jag Jonas Sjöstedt blir ordförande. Gärna tillsammans med en annan person i form av ett delat ledarskap. De andra nämnda namnen tillhör den nuvarande ledningen, och vill du ha förändring är det bra med en ny kraft. Sjöstedt är också den som understryker miljö- och klimatfrågan tydligast, vilket är helt avgörande för mig.

I vart fall kan vi konstatera att den blir en spännande höst och – inte minst – en otroligt spännande kongress i januari. Lars Ohly har gjort fantastiska insatser och han är fortfarande på min topplista över riksdagens bästa talare (ja kanske är han den bästa), men Vänsterpartiet behöver förnyelse på alla fronter, därför behöver vi en ny partiledare.

Jag ser fram emot det som kan bli ett av partiets mest spännande interndebatter någonsin.

AB, DN, Expressen