Subventionera klimatsmart mat

Idag har jag och Mats Olausson, folkpartist, en gemensam debattartikel i Svenska Dagbladet, ”Subventionera klimatsmart mat”, där vi kräver bland annat en köttskatt och satsningar på vegetarisk mat. Man kan tycka att det är dumt att straffa mer än 95 procent av befolkningen genom att göra deras mat dyrare, med en köttskatt. Men mitt förslag bygger på att intäkterna från skatten ska gå till att sänka priset på sådant vi borde äta mer av, frukt och grönt. Ingen livsmedelskonsument kommer alltså att drabbas totalt sett, tvärt om kommer de kunna köpa nyttig och klimatsmart mat mycket billigare än idag.

Egentligen borde det inte vara så komplicerat. Rökning är skadligt och är därför beskattat, alkohol är skadligt och därför beskattat, bensin är skadligt för miljön och därför beskattat. Köttindustrin står för 18 procent av världens totala växthusgasutsläpp. Åtgärder borde därför vidtas för att en minskning ska komma till stånd. Köttskatt är därför ett bra förslag.

Varför jag skriver ihop med en FP? Tja, när vi för en gångs skull tycker samma i en fråga är det väl lika bra att passa på…

Välfärden i händerna på nolltaxerande riskkapitalister

Det är med all rätt det blir ramaskri när den borgerliga majoriteten i Stockholm slumpar bort fyra förskolor för 630 000 kronor och året efter gör dessa förskolor en vinst på över tre miljoner kronor. Eller hemtjänsten i Vantör, som såldes ut för blott 69 000 kronor, året efter kunde de nya ägarna registrera en vinst på över fyra miljoner kronor.

I fallen ovan handlar det om att cheferna på institutionerna har fått tagit över verksamheten till ett kraftigt underpris (vinsterna talar för det). Inom några år kommer förskolorna, hemtjänsten och andra verksamheter vara i händerna på multinationella riskkapitalbolag. Det är en av slutsatserna i Kent Wernes ambitiösa granskning i senaste Ordfront av privatiseringarna inom välfärdssektorn. Resultatet är rätt skrämmande.

Allt fler verksamheter inom vården, skolan och äldreomsorgen drivs numera av globala företag med vinst som primära intresse. För företagen kunde upplägget inte vara bättre: köp till ett billigt pris och den löpande finansieringen (vinsterna) kommer ständigt finnas där i form av skattepengar.

Och vinsterna är inga småsummor. De fyra största koncernerna inom skolan gjorde en sammanlagt vinst på drygt 250 miljoner kronor år 2008. Så gott som allt är finansierat med skattepengar. De sex vårdjättarna Carema, Capio, Attendo, Aleris, Praktikertjänst och Frösunda kunde år 2008 notera en vinst på 1,2 miljarder kronor. Carmea toppar ligan på 326 miljoner kronor i vinst.

Det mest upprörande i Wernes granskning är att dessa storföretag är baserade i skatteparadis som Jersey och Guernsey. De betalar ingen skatt alls eller extremt lite.

Ordet privatisering lär härstamma från latinets privare, som betyder beröva. När grundläggande välfärd läggs i händerna på nolltaxerande riskkapitalister får man söka efter tydligare exempel på att privatiseringar just handlar om att beröva oss på det vi ägde gemensamt. En solklar huvudfråga till valrörelsen.

Se också Klas Rönnbäcks och Vänsterpartiets utmärkta Privatiseringarnas pris (som pdf).
DN.

Kärnkraften och ekonomin

Debatten om klimatförändringarna har gjort att kärnkraftsanhängarna vädrar morgonluft. Jag märkte det inte minst under tiden i EU-parlamentet. Det fanns inte ett klimatrelaterat beslut där inte konservativa politiker försökte lyfta in kärnkraftens fördelar. Ibland lyckades de, och då var jag och andra miljöanhängare tvungna att rösta nej.

Och diskussionen är väl inte helt enkel, ska erkännas. Klimatförändringarna är ju det största hotet vi ställts inför på mycket länge. Kärnkraft är ett sätt att producera energi som sannolikt leder till mindre utsläpp än många andra fossila energikällor. Men det finns enorma risker med kärnkraften. Ja, men då svarar anhängarna att det finns det med klimatförändringarna också. De riskerna är ännu större…

Kärnkraftskritikens starkaste argument, säkerheten (risken för ett haveri, risken för anrikning av avfall -> produktion av kärnvapen, lagringen och den smutsiga brytningen), blir med iochmed klimatdebatten kraftigt nedfilat. Jag tycker emellertid fortfarande säkerhetsdimensionen är den viktigaste. Varför ersätta ett problem med ett annat? Men klimathotet försvårar debatten.

Men ett argument som kärnkraftsanhängarna sällan måste konfronteras med är det ekonomiska. Kärnkraft är extremt dyrt och tar lång tid att realisera. Kärnkraften tränger bort resurser från förnyelsebara energikällor. Ett gott, och skrämmande, exempel på det är Finlands byggande av reaktorn Olkiluoto 3. DN rapporterade igår, ”Finländsk kärnkraft med förhinder” (tyvärr ej på nätet), om bygget som överskridit alla tidsplaner och budgetar. Kostnaderna har nu dragit iväg med 23 miljarder kronor mer än budgeterat och projektet är minst tre år försenat. Slutnotan väntas hamna på 56 miljarder kr, minst.

Vad skulle man kunna ha gjort för de pengarna? Den stora vindkraftsparken Lillgrund kostade knappt 2 miljarder kronor att färdigställa (vid bygge på land mycket billigare). Den har en effekt på 110 megawatt och genererar 330 GWh/år, en kärnkraftsreaktors effekt är cirka tio gånger mer. Men även om man skulle bygga tio Lillgrund till skulle man ändå inte närma sig de astronomiska kärnkraftskostnaderna. Det går alltså att komma undan kärnkraften. Man slipper risken för ett haveri, inget farligt avfall och det är ett relativt enkelt underhåll. Och det är, i sammanhanget, förhållandevis billigt.

Folkpartiet och andra kärnkraftsfundamentalister behöver alltför sällan svara på den självklara frågan: Hur mycket kostar det? Hur lång tid tar det?

Vad händer med klimatkonventionen?

FNs klimatkonventions (UNFCCC) generalsekreterare Yvo de Boer avgår till sommaren. Är det bra eller dåligt? De Boer själv kanske inte kommer bli ihågkommen som den som drivit den radikalaste linjen inom klimatkonventionen, däremot är det nog rätt entydigt att han varit en skicklig ledare som räddat klimatförhandlingarna vid fler än ett tillfälle. Konservativa kan nog vädra morgonluft och hoppas att man kan ersätta honom med en lam ledare á la Ban Ki-moon. Det är viktigt att de Boer och andra ser till att detta inte tolkas som en eftergift åt klimatförnekarna bakom climategate.

Ändå kan jag inte låta bli att tycka att hans avgång är logiskt, men den borde ha kommit snabbare. Helst direkt iochmed Köpenhamnstoppmötets haveri. Inte för att jag skyller toppmötesfiaskot direkt på honom (ansvaret finns snarare att hitta hos det usla danska värdskapet och i-ländernas ständiga försök att lägga skulden på u-länderna), men med ett sådant magert resultat är det logiskt om ledaren kliver åt sidan.

UNFCCC har nu chans att förnyas under ett nytt ledarskap. Mitt förslag som ersättare till de Boer är klimatpanelens (IPCC) ordförande, indiern Rajendra Pachauri.

Mark Lynas i The Guardian

GMO: Kul när man blir sannspådd

EU-kommissionen kommer troligen luckra upp sin rigida hållning kring genmodifierade produkter. Idag har kommissionen, f ö uppbackade av vår borgerliga regering, drivit processer mot länder som inte vill tillåta GMO-produkter. I det som väntas bli det kommissionens förslag ska varje land självt få bestämma. Ett litet litet steg bort från centralismen och marknadsfundamentalismen.

Jo, jag skrev just om detta i min bok EU inifrån, sid 52. Då hade jag bara fått högst informella uppgifter från medarbetare till miljökommissionär Stavros Dimas. Vi får se om det blir av, och det blir ett bra förslag till slut…

Höger på defensiven

Ett skadat rovdjur blir aggressivt. Kanske gäller det också för pressade politiker. Jag tänkte på det när jag lyssnade på den utrikespolitiska debatten idag. Utrikesminister Carl Bildt (M) släppte iallafall alla tyglar när han kastade sig över Hans Linde (V) och svartmålade honom som ”Castrokramare”, ”kommunist, men törs inte stå för det” och ”talibantolererare”.

Bildt lät mer som en ungmoderat som aldrig riktigt växt upp. Man kan undra varför en utrikesminister behöver ta till sådana brösttoner? Jag tror det är för att Bildt faktiskt inte hade så många andra bra inlägg att ta till efter starka anföranden från de Rödgröna. Kanske är det någon spindoktor som viskat i Bildts öra att ”Vänsterpartiet kommer att bli de Rödgrönas svaga länk, slå mot dom”. Mig gör det inget, tomma tunnor slamrar ju som bekant mest. Och för ett vänsterparti som alltför länge legat i medieskugga är det välkommet att hamna i politikens fokus.

Det var för övrigt slående hur liten egen politik som fanns i Bildts utrikespolitiska strategi. Allt skulle lösas på EU-nivå, d v s vi ska inte ha någon egen politik. Trist, men typiskt för dem som gör EU-lojaliteten till ett ändamål i sig.

Jag tänkte också på det där med skadade rovdjur när jag lyssnade på debatten i om privata företag i välfärdssektorn i Studio ett.  Journalisten Kent Werme tycks ha gjort en gedigen genomgång av företags vinster inom skol- och vårdsektorn, vinster som sedan flyttas till skatteparadis. Han fick bra uppbackning av Vänsterpartiets Ulla Andersson. Den förre MUF-ledaren Thomas Idergaard var, precis som tidigare Bildt, tvungen att avbryta och gapa när han skulle försvara övervinsterna.

Det behövs fler granskningar av vad som händer med våra gemensamma resurser när borgarna säljer ut och skänker bort. Detta kan bli en av valets huvudfrågor. Högerns svar är att skrika högre. Det kommer knappast att vara en vinnarstrategi.

Allt varmare på Grönland

Två nya studier visar att Grönlandsisen blir allt tunnare. Ett skäl till det är att vattnet kring Grönland blir allt varmare. Dagens temperaturer är de varmaste på 50 år, konstaterar forskarna i rapporten från Nature Geoscience.

Det här var samma erfarenhet som jag gjorde när jag för några år sedan besökte Grönland och staden Ilulissat. Kanadensiska forskare berättade där för mig hur bottenvattentemperaturen hade höjts med flera grader bara på några år längs Ilulissats kust. Skrämmande.

Se gärna mitt bildspel On Thin Ice på You Tube

Sveriges Radio, AFP, jensholm.se/greenland.

3a på riksdagslistan

Stockholmslistan till riksdagen är halvvägs klar. Jag hamnade på plats 3. Jag blev alltså uppflyttad två snäpp. Fantastiskt! Nu blir det järnet för en rödgrön valseger och ett starkt Vänsterparti. Och vilkan andra starka kandidater vi har!

Räkna med debatter om klimat, djurrätt och global rättvisa!

De tio översta namnen är:

1. Lars Ohly

2. Josefin Brink

3. Jens Holm

4. Amineh Kakabaveh

5. Ali Esbati

6. Ida Gabrielsson

7. Francisco Contreras

8. Hediye Güzel

9. Dror Feiler

10. Pia Ortiz Venegas

Nu gäller det

Idag blir en spännande dag. Full fokus på valet i september.  Vänsterpartiets vallistor för riksdagen, landstinget och stadshuset ska klubbas. För mig känns riksdagslisten förstås extra spännande eftersom jag är föreslagen som kandidat på plats 5 på listan. 101 ombud ska rösta om plats för plats på respektive lista. Det finns chans/risk för att kandidater kommer åka upp och/eller ned på de olika listorna.

Som jag tidigare har berättat tycker jag att det är en stor ära att kunna få vara med att driva Vänsterpartiets valkampanj på Stockholmslistan. Om jag dessutom hamnar ännu längre upp än vad jag gör idag är det förstås ännu roligare. Men det är upp till ombuden att bestämma.

9.30 idag sparkar det igång i stadshuset i Södertälje. Valkonferensen är öppen för allmänheten, så det är bara att titta förbi om man känner för det. Jag kommer rapportera via twitter och den här hemsidan om hur det går.

Spänningen är nästan olidlig…