Bra att inte vara överens om allt

Lyssnade på lördagsintervjun med Lars Ohly idag. Utfrågaren uppehöll sig länge vid frågor kring eventuella oenigheter inom de Rödgröna. Jag tycker Ohly svarade helt rätt: Vi kommer inte vara överens om exakt allt innan valet. Vore vi det skulle vi lika gärna kunna bilda ett gemensamt rödgrönt parti. Tvärt om, tycker jag att det är bra om V, MP och S tillåter varandra att agera som just partier, vart och ett med ett eget program.

Det som vi däremot måste vara överens om är politikens inriktning. Att vi vill upprätta välfärdsstaten, bli världsledande inom klimatfrågor och att vår utrikespolitik ska ta tydlig ställning för utvecklingsländerna och för global rättvisa. Inom detta rymmer sig förstås en mängd överenskommelser och kompromisser. Det är precis vad som pågår just nu. Men att Vänsterpartiet skulle tvingas bedriva en valrörelse med munkavle i några av våra mest centrala frågor bara för att blidka sossarna är otänkbart.

Tvåpartisystem nej tack. Fram för mångfald!

Tal Europeiska ungdomsparlamentet

Idag har jag invigningstalat för Europeiska Ungdomsparlamentets svenska årliga session. Kul att träffa så många klimatengagerade ungdomar. Bådar gott för framtiden.

Om nån, till äventyrs, skulle vilja läsa mitt anförande finns det nedan:

2010-01-29
European Youth Parliament
Viktor Rydbergs gymnasium, Djursholm
Jens Holm (V)

Climate change and the need for a new generation of politicians
It may seem strange to talk about global warming on a day as cold and full of snow as it is today. But today is rather the exception that proves the rule when it comes to global warming.

For just a moment, I would like for us to imagine that we are at an even colder latitude – namely 3000 kilometers to the north west. Imagine an area four times as large as France, permanently cold, with a 3000-meter-thick layer of compact ice…. Welcome to Greenland and the inland ice!

Why am I talking about Greenland? After all, we’re in Sweden. Global warming is happening twice as fast there as in the rest of the world. In Greenland we can see what your future will be like – what you will have to deal with when you’re as old as I am.

I went to Greenland, and the town Ilulissat on the west coast, on a climate expedition in late August 2007. The result was my slide show On Thin Ice, which you can have after today’s session, or watch on You Tube. Near the town of Ilulissat we find the Ilulissat glacier. It’s the world’s biggest glacier. Practically speaking, it’s the inland ice that spreads clear out into the North Atlantic.

The Ilulissat glacier is not only the world’s biggest, it is now also the fastest melting glacier in the world.In a single day, as much fresh water melts from it as the city of New York uses in an entire year. Between 1999 and 2005 the release of icebergs increased by 40 percent. The glacier is sinking by 15 meters per year because of global warming. I was able to see with my own eyes how giant icebergs hundreds of meters high broke into smaller pieces and headed out to sea.

The Ilulissat glacier is not an isolated incident. Between 1990 and 2000, the melting of Greenland’s inland ice doubled. More and more of Greenland’s glaciers are now moving at such speeds that many researchers now say the “ketchup effect” has already started: the glaciers function as big holes that the inland ice leaks out through faster and faster.

What the result of this can be is already known: If the entire Greenland ice melts away, sea levels will rise by seven meters. Recent research indicates that the melting of the Greenland ice may go much faster than earlier believed. It may happen already during your lifetime.

What is happening on Greenland is only one example of what we call global warming created by our continually increasing emissions. The United States’ space agency, NASA, reported last week that the past ten years has been the warmest decade in history.

The effects of this increase in temperature have been quick to be seen. Entire nations in the South Pacific are being flooded by the, so far, limited rise in sea levels. Imagine what a seven meter rise would lead to: big citys and whole nations would disappear.In poor countries people struggle, literally, for survival, while the effects on a rich country like Sweden are a lot less. According to Global Humanitarian Forum, the former UN General Secretary Kofi Annan’s institution, 300,000 people per year die earlier because of global warming, and 300 million are affected, almost exclusively in poor countries. This is not fair. It is we in the rich world who have caused the climate change. Nearly 80 percent of historical emissions come from the rich world, and only a small part from the poor. In Sweden, we release about six tons of carbon dioxide per person every year. The EU average is ten tons. In Bangladesh, on the other hand, it is only 0.2 tons. That’s how big the difference is between rich Europe and a poor country. In other words, in well-off Europe CO2 releases are 50 times as much as in a poor country like Bangladesh.

Climate change is not only about the environment, but also an issue of North versus South. The solution is global justice and large reductions in emissions.

The climate conference in Copenhagen last December was supposed to come up with solutions to these issues. But that didn’t happen. Without a binding agreement on reducing emissions of greenhouse gasses, the world has been left with a dangerous gamble on our future. I hold the rich world’s leaders responsible for this. They were the ones who couldn’t promise the needed reductions and a change in our lifestyle.

But it was exciting to see the very enthusiastic participation of ordinary people in Copenhagen. On the Saturday before the end of the summit meeting, I demonstrated along with 100,000 other enthusiastic citizens of the world. This was probably the largest demonstration against climate change ever. And you can easily see that a new global movement was born in Copenhagen: a movement for defense of the climate and global justice.

This is where you come in. A new generation of politically active citizens is needed. When I was a member of the European Parliament, I didn’t have many allies who were young and progressive. And the European Parliament is not an exception. All over the world, older men, especially, are over-represented in our elected institutions. Young people and, in particular, women are in the minority. This is something I hope the European Youth Parliament can help to change. Please, get young people involved in important issues like the climate and global justice.

It’s fun to fight for a better world. It gives life meaning; it leads, sooner or later, to concrete changes and, when you work together with others, it’s, as I said, quite simply fun. If the European Youth Parliament can help with this, you will fill an important and strategic function.With this words I´m happy to open the session for the European Youth Parliament.

Don’t be part of the problem, be part of the solution. Thank you.

Speech at the European Youth Parliament

Today I spoke at the inaguration of the national session of the European Youth Parliament, Sweden. For those who are interested, please read below:

2010-01-29
European Youth Parliament
Viktor Rydbergs gymnasium, Djursholm
Jens Holm (V)

Climate change and the need for a new generation of politicians
It may seem strange to talk about global warming on a day as cold and full of snow as it is today. But today is rather the exception that proves the rule when it comes to global warming.

For just a moment, I would like for us to imagine that we are at an even colder latitude – namely 3000 kilometers to the north west. Imagine an area four times as large as France, permanently cold, with a 3000-meter-thick layer of compact ice…. Welcome to Greenland and the inland ice!

Why am I talking about Greenland? After all, we’re in Sweden. Global warming is happening twice as fast there as in the rest of the world. In Greenland we can see what your future will be like – what you will have to deal with when you’re as old as I am.

I went to Greenland, and the town Ilulissat on the west coast, on a climate expedition in late August 2007. The result was my slide show On Thin Ice, which you can have after today’s session, or watch on You Tube. Near the town of Ilulissat we find the Ilulissat glacier. It’s the world’s biggest glacier. Practically speaking, it’s the inland ice that spreads clear out into the North Atlantic.

The Ilulissat glacier is not only the world’s biggest, it is now also the fastest melting glacier in the world.In a single day, as much fresh water melts from it as the city of New York uses in an entire year. Between 1999 and 2005 the release of icebergs increased by 40 percent. The glacier is sinking by 15 meters per year because of global warming. I was able to see with my own eyes how giant icebergs hundreds of meters high broke into smaller pieces and headed out to sea.

The Ilulissat glacier is not an isolated incident. Between 1990 and 2000, the melting of Greenland’s inland ice doubled. More and more of Greenland’s glaciers are now moving at such speeds that many researchers now say the “ketchup effect” has already started: the glaciers function as big holes that the inland ice leaks out through faster and faster.

What the result of this can be is already known: If the entire Greenland ice melts away, sea levels will rise by seven meters. Recent research indicates that the melting of the Greenland ice may go much faster than earlier believed. It may happen already during your lifetime.

What is happening on Greenland is only one example of what we call global warming created by our continually increasing emissions. The United States’ space agency, NASA, reported last week that the past ten years has been the warmest decade in history.

The effects of this increase in temperature have been quick to be seen. Entire nations in the South Pacific are being flooded by the, so far, limited rise in sea levels. Imagine what a seven meter rise would lead to: big citys and whole nations would disappear.In poor countries people struggle, literally, for survival, while the effects on a rich country like Sweden are a lot less. According to Global Humanitarian Forum, the former UN General Secretary Kofi Annan’s institution, 300,000 people per year die earlier because of global warming, and 300 million are affected, almost exclusively in poor countries. This is not fair. It is we in the rich world who have caused the climate change. Nearly 80 percent of historical emissions come from the rich world, and only a small part from the poor. In Sweden, we release about six tons of carbon dioxide per person every year. The EU average is ten tons. In Bangladesh, on the other hand, it is only 0.2 tons. That’s how big the difference is between rich Europe and a poor country. In other words, in well-off Europe CO2 releases are 50 times as much as in a poor country like Bangladesh.

Climate change is not only about the environment, but also an issue of North versus South. The solution is global justice and large reductions in emissions.

The climate conference in Copenhagen last December was supposed to come up with solutions to these issues. But that didn’t happen. Without a binding agreement on reducing emissions of greenhouse gasses, the world has been left with a dangerous gamble on our future. I hold the rich world’s leaders responsible for this. They were the ones who couldn’t promise the needed reductions and a change in our lifestyle.

But it was exciting to see the very enthusiastic participation of ordinary people in Copenhagen. On the Saturday before the end of the summit meeting, I demonstrated along with 100,000 other enthusiastic citizens of the world. This was probably the largest demonstration against climate change ever. And you can easily see that a new global movement was born in Copenhagen: a movement for defense of the climate and global justice.

This is where you come in. A new generation of politically active citizens is needed. When I was a member of the European Parliament, I didn’t have many allies who were young and progressive. And the European Parliament is not an exception. All over the world, older men, especially, are over-represented in our elected institutions. Young people and, in particular, women are in the minority. This is something I hope the European Youth Parliament can help to change. Please, get young people involved in important issues like the climate and global justice.

It’s fun to fight for a better world. It gives life meaning; it leads, sooner or later, to concrete changes and, when you work together with others, it’s, as I said, quite simply fun. If the European Youth Parliament can help with this, you will fill an important and strategic function.With this words I´m happy to open the session for the European Youth Parliament.

Don’t be part of the problem, be part of the solution. Thank you.

Saabaffären osar unket trettiotal

Radion och TVs nyheter rapporterar om en Spykerchef som hyllas som en rockstjärna i Trollhättan. Arbetarna står med mössan i handen och ser storögt på deras nya ägare. Tack för att vi får ha jobben kvar.

Det är något med hela Saabhistorien som andas unket trettiotal. Besluten fattas någon annanstans och anställda ska vara tacksamma för att de har ett jobb. Jag har ända sedan GM annonserade att företaget skulle säljas saknat de som drabbas av beslutet, arbetarna och facket. Visst, facket har framfört skrivelser, klagat på regeringen och uppvaktat ägarna i Detroit. Kanske har de gjort så gott de har kunnat. Det är isåfall en tragisk illustration av hur vingklippta dagens svenska fackföreningar har blivit. Det är också ett tydligt exempel på bristerna med privat ägande av stora företag. De är ett fåtal som bestämmer, men det är stora massor som drabbas.

Visst är det värt att fira att Saab inte går sotdöden.  Men risken är att priset blir högt. De anställda har blivit ännu mer tillbakapressade och stora summor statliga medel kommer pumpas in till ett minst sagt oklart syfte. Hårdföra nordamerikanska ägare har ersatts av suspekta holländska.

Bättre hade varit om regeringen hade vågat hosta upp hela summan och köpt företaget. Det hade inte heller varit gratis, drygt tre miljarder kr skulle det ha kostat. Men då skulle vi fått ett företag där vi skulle kunna bestämma innehållet, t ex bestämma att det ska ligga i framkant på miljö. Vi skulle kunna se till att de anställda är med och fattar de strategiska besluten. Vi skulle helt enkelt fått ett modernt företag i tiden.

Varmaste decenniet någonsin

Det kan vara svårt att tro det nu i dessa kalla tider, men det gångna decenniet har varit varmaste någonsin. Det visar ny temperaturstatistik från USAs rymdstyrelse, Nasa. Mätningarna visar också att år 2009 var det varmaste någonsin på det södra halvklotet sedan mätningar av temperaturen började i mitten av 1800-talet. Mätningarna visar också att den globala temperaturen har höjts med 0,8 grader jämfört med förindustriell tid.

James Hansen, chef för Nasas institut för rymdstudier menar att detta är ännu ett uttryck för klimatförändringarna. ”We find global warming is continuing unabated”, säger han i Nasas pressmeddelande.

Hög tid för en bättre klimatpolitik, med andra ord.

Se mer från Nasa.

Regeringen vill inte folkbilda om klimatet

Jag tillhör en av många som har uppskattat Naturvårdsverkets idoga och seriösa informationsarbete i klimatfrågan. Jag får det utmärkta nyhetsbrevet Senaste nytt om klimat (gratis prenumeration för alla som vill) dagligen och jag läser med stort intresse de intressanta, och helt unika, klimatrapporterna som myndigheten tar fram (se t ex den senaste om klimat och genus). Naturvårdsverket har helt enkelt gjort det som ledande forskare uppmanar oss att göra: folkbilda i klimatfrågan.

Men nu kan det vara slut på detta. Vår snåla högerregering har nämligen beslutat att strypa de blygsamma 15 miljoner kronor som Naturvårdsverket årligen förfogat över för att informera om klimatet. I det senaste regleringsbrevet har regeringen nämligen lyft bort uppdraget att informera om klimatet.

Här finns regleringsbrevet för 2009 och här är det för 2010. Jämför gärna själv! I kapitlet ”Villkor för anslag 34:10″ (långt ned i brevet) kunde man tidigare läsa:
”Anslagsposten får även användas för att sprida och tillgängliggöra fakta i klimatfrågan, särskilt kunskap om klimatfrågans problem och lösningar samt frågor kring klimat och sårbarhet, inom Naturvårdsverkets verksamhetsområde. Medlen får användas för att sprida svenska erfarenheter internationellt.”

I det nya regleringsbrevet är detta borttaget. Inget mer nyhetsbrev, inga fler forskarrapporter, ingen mer folkbildning kring vår tids viktigaste fråga… Min partikamrat Wiwi-Anne Johansson har nu tagit upp frågan med miljöminister Andreas Carlgren.

Räkna med att detta är något som de Rödgröna kommer råda bot på!

Skärp Vs klimatmål

Idag har jag en debattartikel i Flamman. Läs den där eller nedan.

Radikalare klimatmål för Vänsterpartiet!
Larmrapporterna om det akuta läget för klimatet har duggat tätt. Bara de senaste året har mängder av studier publicerats som visar på att läget är mycket allvarligare än vad FNs klimatpanel varnade för i sin slutrapport från 2007. Pratar man med en bonde i Bangladesh, invånare på ögruppen Tuvalu eller med inuiter på Grönland är klimatförändringarna inte något som kan inträffa i framtiden. De är här och nu.

Trots detta blev Köpenhamnsmötet ett fiasko. Den kraftigt urvattnade uppgörelsen, utan bindande minskningskrav har kastat in världen i ett farligt casinospel om vår framtid. Detta har vi på vänsterkanten med rätta kritiserat. Men kritiken faller lätt platt när våra politiska antagonister säger sig vilja samma sak som vi. Alla säger sig vilja värna målet om max 2 graders temperaturhöjning.

För att förhindra en höjning på 2 grader har en halt av max 450 miljondelar, ppm, koldioxid i atmosfären slagits fast. Vid industrialismens genombrott låg andelen på 275 ppm. Idag har den stigit till 390 och ökar varje år med drygt 2 ppm. Eftersom alla är överens om det långsiktiga målet paralyseras debatten och det blir svårt att se de skillnader som egentligen finns mellan de olika partierna.

Det är därför positivt att alltfler forskare nu varnar för att målet om 450 ppm är alltför konservativt. Man lutar sig mot ny forskning som kommit efter Klimatpanelen samt att man tar hänsyn till s k tröskeleffekter, vilka kraftigt skyndar på uppvärmningen. Enligt denna forskning hotar 2-gradersmålet leda till att stora delar av Arktis blir isfritt, att havsnivåerna höjs med tre meter, stora delar av den biologiska mångfalden att slås sönder och att hela nationer och storstäder läggs under vatten.

I ljuset av detta kräver nu en växande skara av klimatforskare, miljöorganisationer och representanter från den fattiga världen att vi måste gå längre än 2-gradersmålet och stabilisera koldioxidhalten vid 350 ppm och temperaturhöjningen till 1,5 grader till senast 2050. 112 länder har exempelvis anslutit sig till 350 ppmkravet, dock ej Sverige eller något annat europeiskt land.

Det är hög tid att bryta konsensuset kring 2 grader. Vänsterpartiet har här en unik möjlighet att bli det första riksdagspartiet som kräver 350 ppm som högsta nivå för koldioxidutsläppen. Det skulle innebära att vi tar ställning för de fattigaste länderna i världen, de som skulle drabbas hårt redan vid en tvågradig temperaturhöjning. Det skulle också innebära att vi på allvar säger att våra samhällen måste byggas om från grunden och att en stor del av de växthusgaser som redan finns binds av nytt växande material och/eller begravs i berggrunden.

Ett första steg vore att vässa formuleringarna i valplattformen som ska tas på kongressen i maj. Det är bra att valplattformen driver ”Klimatlyftet” som ett sätt att lösa både klimatförändringarna och skapa nya jobb. Men det räcker inte. Valplattformen borde ge väljarna klart besked i frågan om hur långt Vänsterpartiet är berett att gå för att rädda planeten genom att 350 ppmsmålet finns med i valplattformen. Min förhoppning är också att Vänsterpartiet innan valet antar en separat handlingsplan för klimatfrågan, för att konkretisera bland annat Klimatlyftet och 350 ppm. Även miljöprogrammet från 1993 borde uppdateras och inkludera klimatfrågan. Dagens miljöprogram nämner inte ens ordet klimat!

Det är nu hög tid att Vänsterpartiet nu ansluter sig till den radikala delen av klimatrörelsen som kräver utsläppsminskningar till en nivå som räddar världen.

Jens Holm, f d EU-parlamentariker (V)

Plats fem på riksdagslistan

Vänsterpartiets valberedning för riksdagslistan har lagt sitt förslag. Förslaget ska antas slutgiltligen på en valkonferens i Stockholm den 13-14 februari. Det blir listan som sedan kommer att användas för valet till riksdagen. På förslaget står jag på plats fem. Det känns hedrande och stort att vara med på Vänsterpartiets riksdagslista. Jag gillar listan för att det finns en mängd spännande kulturpersonligheter på den. Dessutom är det massor av personer som har utländsk härkomst. En bra spegling av vänstervärlden som den är idag. Idag har Vänsterpartiet fyra mandat från Stockholm. Med nuvarande resultat är alltså plats fem inte valbart. Blir det en rödgrön regering kan man utgå från att åtminstone en person från listan (ordförande Lars Ohly) blir minister, då träder nästa namn på listan in. I detta fall plats fem. Jag hade hoppats hamna på en ännu högre position på listan. Men det är som det är. Och det fina i det hela är att det är de dryga hundra ombuden på valkonferensen som bestämmer slutgiltligen. Demokrati, helt enkelt! Det är också två personer ur valberedningen som har reserverat sig. De vill bland annat ha mig på plats tre (tack för det!). Valberedningens förslag (de tio översta):

1. Lars Ohly
4. Amineh Kakabaveh
5. Jens Holm
7. Dror Feiler

10. Alexandra Coelho Ahndoril

I reservanternas, Nooshi Dadgostar och Mårten Andersson, förslag är jag alltså placerad på plats tre. Hediye Güzel och Ali Esbati är också uppflyttade på deras förslag. Det blir en spännande helg den 13-14 februari.
Läs valberedningens förslag här: (som pdf).

Köp Saab

Rapporteringen om Saab börjar bli tröttsam. Ena stunden ska företaget läggas ned, i den andra finns det en räddning. Inte minst lider man med de tusentals anställda på företaget samt de anställda bland underleverantörerna. Det är märkligt att vår regering kommer så enkelt undan. Deras argument att det är General Motors ansvar kan övertygande. Att pumpa in våra skattepengar i företaget utan att direkt veta vad vi får tillbaka är ingen bra idé.

Men jag förvånas över att så få diskuterar möjligheterna med att ta över Saab, att förstatliga det. I offentlig ägo får vi ju något tillbaka: ett välkänt varumärke och ett toppmodernt företag med extremt hög kompetens och effektivitet. Det är för dyrt, skulle man kunna invända. Men är det det? GMs prislapp på Saab lär vara tre miljarder kronor. Inte särskilt mycket om man sätter det i relation till vad svenska staten förfogar över. Vid utförsäljningen av Vin och sprit (vilken jag förvisso motsatte mig) fick man in 55 miljarder kronor. Saab skulle alltså kosta nästan bara en tjugondel av prislappen på det statliga spritmonopolet.

En följdfråga är förstås vad vi ska ha Saab till. Självklart ska företaget inte fortsätta som hittills, att producera stora och törstiga bilar. Ett gemensamt ägt Saab skulle ha som huvuduppgift att ta fram miljövänliga bilar drivna på el, i framtiden kanske vätgas. Ett gemensamt ägt Saab skulle kunna ha en styrelse med representanter från facket, konsumentintressen, klimatforskare och andra.

Ett nationaliserande av Saab osar unken kommunism, tycker kanske vissa. Nej, det är att ta ansvar för klimatet och de anställda. Det är egentligen konstigt att detta diskuteras så lite i Sverige. Nere på kontinenten är det snarare en självklarhet med offentligt stöd till bilindustrin (något som jag tycker är fel om man inte ställer motkrav, eller kräver ägandeandel. VW är intressant, som delvis delägt av delstaten Niedersachen).

Glöm inte heller att världens största bilföretag, självaste General Motors, ägs till 60 procent av den amerikanska staten.

Kan Obama, kan vi. Köp Saab!

EU sviker minoriteter i Turkiet

Ekot har idag avslöjat att av de 75 miljarder kronor (!) som EU årligen ger i bidrag till Turkiet är det endast en minimal del som går till kurder och andra minoriteter. Den turkiska regimen tillåts systematiskt slussa över pengarna till regimtrogna organisationer. Oacceptabelt!

Jag hoppas att någon riksdagsledamot eller EU-parlamentariker tar tag i frågan. Så här kan det bara inte gå till…

Det är också högst anmärkningsvärt att EU självt inte har koll på hur mycket pengar man betalar ut till Turkiet. De 75 miljarderna är Ekots egen uppskattning. EU-tjänstemän kan själva inte berätta hur mycket det handlar om. Det är min erfarenhet från min tid i EU-parlamentet: extremt dålig koll på cash-flöden och dåliga uppföljningar av om målen uppfylls. Kan vara värt att tänka på nu när vår regering vill lägga över allt mer makt till EU…

Se också Ekots senare uppföljning.