Tur det finns kvinnor

Naturvårdsverket har i rapporten ”Genusperspektiv på allmänhetens kunskaper och attityder till klimatförändringen” undersökt vår inställning till att äta mindre kött och köra mindre bil. Hela 70 procent av kvinnorna är beredda att äta mindre kött för klimatets skull. Motsvarande siffra för oss män är blott 40 procent. Fler kvinnor är också beredda att åka mer kollektivt och mindre med bil.

Himla tur det finns kvinnor!

CIA hade hemliga fängelser i Litauen

Det är nu bevisat att CIA hade hemliga fängelser i Litauen. En undersökningskommitté från det litauiska parlamentet har undersökt saken och kommit fram till att det har funnits två hemliga fängelser dit CIA ska kunna ha flygit in med fångar. Undersökningen bekräftar uppgifter som tidigare har framkommit i nordamerikansk media.

När jag satt i EU-parlamentet var jag medlem av det speciella utskott som undersökte CIA hemliga fångprogram för påstådda terrorister. Vi kritiserade de europeiska regeringarna/underrättelsetjänsterna för att man hade samarbetat med CIA och USA i infångadet av helt oskyldiga människor. Helt korrekt gav vi den tidigare svenska regeringen hård kritik för sitt intima CIA-samarbete i utvisandet av Mohammed Alzery och Ahmed Agiza. En osmaklighet som vår nuvarande borgerliga regering tycks ha fördjupat sig i (regeringen vägrar t ex Alzery återinträde till Sverige trots att han inte är dömd för någonting. Både Agiza och Alzery har sina familjer i Sverige).

En av de stora stridsfrågorna var huruvida det hade funnits hemliga fångläger på europeisk mark (Guantanamo, Abu Ghraib och andra var ju kända). I vår rapport var vi tvungna att uttrycka oss försiktigt i frågan om de hemliga lägren.

Nu vet vi att vi hade kunnat uttrycka oss ännu starkare än vad vi gjorde.

Ekot, Amnesty Press.

Köpenhamnsavtalet

Här finns avtalet från COP15, Köpenhamnskonferensen: cop15_accord

Fem sidor där man knyter an till 2gradersmålet (inget nytt) och avsätter en del pengar till klimatbistånd (dock oklart om det är nya pengar och långt från vad som behövs). Inga bindande krav på utsläppsbegränsningar. Ett riktigt dåligt avtal helt enkelt. Nu krävs massmobilisering för klimatet för att uppnå förändring.

Hellre inget avtal än ett dåligt

Det ser ut att bli en mycket urvattnad överenskommelse i Köpenhamn. I utkast från idag var inte ens 2-gradersmålet en självklarhet! Skulle det vara fallet skulle vi kastas tillbaka många år i klimatförhandlingshistorien.

Många kommer nog argumentera att det trots allt är bättre med ett avtal än inget alls. Jag tycker tvärt om. Låt misslyckandet blottläggas i öppen dager. En urvattnad överenskommelse kommer bara att leverera mer av det vi tidigare har: en modell som håller på att föröda planeten.

Om det inte skulle bli något avtal i Köpenhamn skulle fiaskot och prestigeförlusten vara så uppenbar att alla skulle förstå att ett nytt försök måste göras å det snaraste.  Det är vad vi behöver nu: nya förhandlingar och nya ledare som förstår situationens allvar. Hoppet står till en växande global klimatrörelse som kan sätta press bakom dessa krav.

AB, DN, Politiken, BT.

De rikas brist på trovärdighet bäddar för fiasko

Det talas redan om ett fiasko i Köpenhamn. I brittisk media kritiserar man danskarna för att sakna diplomatisk färdighet (Telegraph, BBC). Det kan nog ligga något i det. Men jag tror ändå att den huvudsakliga orsaken är bristen i trovärdighet hos det danska ordförandeskapet och deras allierade i EU.

I grund och botten är toppmötet en strid mellan Nord och Syd, det märktes redan i Poznan. Klyftan har bara växt därefter.  Ska klyftan överbryggas kan det bara göras i konkret handling. Sopa rent framför egen dörr, vaska fram nya klimatmiljarder och sluta försöka dribbla bort ansvarsfrågan. Klimatkonventionen är tydlig i det avseendet. Det är den rika världen som ställt till problemet (med 77 procent av de historiska utsläppen) och därför ska de ta både det första och andra steget för att lösa det.

Danmark försökte redan från början att parallellförhandla fram ett avtal som skulle vinna USAs och den rika världens gunst. Där brast en stor del av förtroendet. Obama tror att han kan dimpa ned på mötets sista dag och lösa allting. Reinfeldt, som ändå ska leda EUs position, kommer två dagar innan. Där brister också förtroende. När Reinfeldt och EU lovar klimatmiljarder är det långt från tillräckligt och man tar från biståndsbudgeterna. Ska de fattiga länderna jubla över att pengarna tas från malariabekämpningen och utbildningsbiståndet?

Till syvende och sist handlar det om om man verkligen vill uppnå något i Köpenhamn. Jag tror att många ledare från i-länderna ser toppmötet som ett av många. Varken mer eller mindre. Utvecklingsländerna har laddat sedan Balimötet och vill ha en alltmer akut situation löst. Då blir det en solklar krock.

Andreas Malm har en poäng i DN igår:

”Att gå omkring på Bella Center i Köpenhamn är som att röra sig i en sömngångarvärld. Tiden går långsammare här inne än utanför, och alla tycks veta om det. Svalkan från mässområdet, där rika regeringar drömmer om sig själva i glansiga broschyrer, gör besökaren dåsig. Från podiet talar ordförandena i sömnen, i bokstavskombinationer och tekniska formler: ett eget språk för de rika att luta sina huvuden emot medan världen utanför bokstavligen sätts i brand.”

Hur många larmrapporter till ska behövas innan de rika länderna väcks ur sin törnrosasömn?

Se också BT om ett Danmark som inte längre leder mötet.

Klimatet som en bank

Venezuelas president Hugo Chavez höll sitt anförande i Köpenhamn tidigare idag. Han sa bland annat:

Hade klimatet varit en bank hade de rika ländernas regeringar redan räddat den.

Tyvärr helt rätt.

Hur många miljarder pumpades inte in i banksektorn under finanskrisen? Men när det gäller klimatet finns uppenbarligen inte pengarna.

Läs Chavez tal (på spanska). Läs ett tidigare inlägg som jag gjorde för Sveriges Radios Obs.

Köpenhamn – fem reflektioner

Hemma från Köpenhamn gör jag följande reflektioner från toppmötet och Klimaforum09:

1. Rättvisa
Klimatfrågan är lika mycket en fråga om global rättvisa som miljö/ekologisk balans. Vi visste att sprickan mellan Nord och Syd skulle bli uppenbar, men att den skulle växa till denna gigantiska avgrund har nog ändå kommit som en överraskning för många. Det är knappast förvånande. Under det svenska ordförandeskapet har EU alltmer närmat sig USA, och struntar helt sonika i sina tidiga åtaganden i enlighet med klimatkonventionen, om villkorslös finansiering, tekniköverföring och gå före med kraftfulla utsläppsminskningar.

2. Parlamentarisk församling
COP är verkligen ministrarnas och dess byråkraters högtid. Handen på hjärtat; hur många av oss tusentals som cirkulerade inne på COP15 hade egentligen en susning om vad som utspelade sig i förhandlingsrummen? Detta – slutenheten, byråkratin, saktfärdigheten – är en stor, stor, stor brist i hanteringen av en så viktig fråga som klimatet.
En inte alltför komplicerad åtgärd skulle kunna vara att knyta nationella parlamentariker (kanske också EU-parlamentariker närmare förhandlingarna). Man skulle kunna ha en parlamentarisk församling kopplad klimatkonventionen, UNFCCC. Ledamöterna från respektive land skulle kunna ha olika status och olika form av inflytande, men ett minimikrav skulle vara att de skulle ha full insyn i tjänstemännens och toppolitikernas förhandlingsvändor. I Poznan i fjol var jag med som observatör för EU-parlamentet. Även om vi inte hade full insyn gav det oss en viktig status och vi, trettiotalet EU-parlamentariker, kunde ge en annan bild av vad som utspelade sig på COP14 än medlemsländernas ministrar och tjänstemän. Något som för övrigt väckte en del förtret bland både vår svenska regering och andra.

3. Världens största klimatdemo
Vikten av massmobilisering kring toppmötet. I Poznan arrangerades det inte ens någon demonstration i anslutning till toppmötet, i Köpenhamn genomfördes i lördags troligen historiens största klimatdemonstration med 100 000 deltagare (i svensk media har tyvärr en icke-korrekta siffran 35 000 spridits, vilket var polisens uppgift om antalet vid Bella Center, 6,5 km och fyra timmar efter att demonstrationen startat. Den danska polisen uppgav att vi var 100 000 vid samlingen vid Christiansborg, en siffra som också dansk media använde). Även om en form av global klimatrörelse redan fanns innan Köpenhamn, var det inte förrän nu den verkligen konstituerade sig. 100 000 demonstranter kunde ropa slagord, bära plakat, sjunga, dansa och tåga mot toppmötet. Då skapas en rörelse.

4. Vänstern och de gröna
Närvaron av vänsterorganisationer och frånvaron av gröna partier. I demonstrationen och på Klimaforum var de flesta vänsterpartierna och organisationerna representerade (några hade jag faktiskt kunnat vara utan, det absoluta flertalet var ett kärt återseende). Man arrangerade föredrag, hade stora och synliga block i tåget. Visst träffade jag en hel del miljöpartister och representanter från den europeiska gröna rörelsen, men jag förvånades ändå över den svaga närvaron av gröna partier i massmobiliseringen. Är de gröna bättre på parlamentarism än mobilisering?

5. Klimatminister
Vikten av en klimatminister. Connie Hedegaard heter Danmarks avgående klimatminister (nu ersatt av Lykke Friis. Hedegaard blir inom kort klimatkommissionär i EU-kommissionen). Vid sidan av Australiens Penny Wong är hon, mig veterligen, den enda renodlade klimatministern i världen (rätta mig om jag har fel). Som klimatminister har hon fått en enorm uppmärksamhet och behöver egentligen inte göra så mycket mer än att stoltsera med titeln. Man får nog erkänna att hon är en relativt progressiv motvikt, med ett genuint engagemang för klimatfrågorna, i en annars unken regering som redan från start lierade sig med USA med udden mot utvecklingsländerna.
Jag är egentligen skeptisk till att lösa svåra politiska uppgifter med institutionella åtgärder. En klimatminister blir lätt ett radikalt alibi för en regering som kan fortsätta att tuffa på som vanligt. Men att ha en klimatminister och ett helt departement som endast arbetar med klimatet skapar i sig förväntningar och möjliggör enorma möjligheter att driva frågan framåt. De rödgröna i Sverige skulle kunna lära av den danska regeringen och inrätta ett klimatdepartement, med en klimatminister, efter valsegern i september nästa år. Det är ju nu efter Köpenhamn som det verkliga klimatarbetet börjar.

Fossilregeringen

De Rödgröna har publicerat en avslöjande rapport om den borgerliga regeringens klimatsvek: Från gårdagens hjälte till dagens fossil. Rapporten kom någon dag innan den borgerliga regeringen offentliggjorde sina s k klimatpengar. Rapporten blev smått profetisk när den kritiserar den borgerliga regeringen för att tidigare tagit pengar från biståndet till klimatåtgärder. Nu gör regeringen det återigen.

Titeln ”dagens fossil” är en referens till det icke smickrande fossilpris som den borgerliga regeringen fick av miljörörelsen vid toppmötet i Poznan 2008. Vid mötets första dag i Köpenhamn utdelades anti-priset återigen till den svenska regeringen. Dessvärre välförtjänt.

Den borgerliga regeringen – en fossilregering.

Nordiskt vänsterutspel om klimatet

Igår hade ledarna för de nordiska vänsterpartierna, Lasse Ohly från oss, en gemensamma debattartikel, Solidaritet måste prägla avtalet, om klimattoppmötet och behovet av ett rättvist avtal. Bra artikel!

Formuleringen:

”Viktigt att beakta är även att IPCC kan ha underskattat allvaret och att nya forskningsresultat kan förändra läget.”

Den tolkar jag som att de nordiska vänsterpartierna är beredda att gå längre än IPCCs rekommendationer på utsläppsminskningar. Jag instämmer fullt ut. Idag ringer kyrkklockorna hos Svenska Kyrkan 350 gånger för kravet på att minska utsläppsnivån till 350 ppm. Det kravet borde vänstern anamma.

Överlag var det glädjande att se den mångfald av vänsterpartier i gårdagens massdemo. Man ska passa sig för att göra partipolitik av en så viktig fråga som klimatförändringarna, men behovet av just ett rättvist avtal där de rika länderna går före, där de fattiga får stort ekonomiskt och tekniskt stöd, gör att vänstern har en väldigt viktig roll att spela.

DN om kyrkan.

Rödgrönt utspel om regeringens klimatbluff. Vänsterpartiets.