Ät mindre kött – uppmanar myndigheter

Detta är mycket, mycket efterlängtat: Livsmedelsverket och Naturvårdsverket uppmanar till minskad köttkonsumtion i sina nya kostråd. Tidigare har råden endast inriktat sig på hälsa, men när nu miljö har tagits med blir uppmaningar till minskad köttkonsumtion. Kosten står ju för minst en fjärdedel av hushållens klimatpåverken så det är på tiden.

Som om myndigheter säger man sig vara först i Europa med denna form av råd (jag vill minnas att Storbritannien gick ut med något liknande för något år sedan…). Framsynt, modernt och viktigt i klimatkampen är det i vart fall.

Men varför tror man att man måste skicka ut det på konsultation till alla andra EU-länder? Det är ju bara att lansera kostråden. EU ska inte besluta i allt.

Läs mer hos konsumentverket.

Själva kostråden (som pdf).

Se också hos Naturvårdsverket

Volvo

Har idag besökt Volvo tillsammans med S och MP inom ramen för vår arbetsgrupp för miljö- och klimat. Vi besökte både företagets motortillverkning i Skövde och den stora fabriken i Torslanda, Göteborg. Imponerande med högteknologin, säkerhetstänkandet och den stolthet som verkar finnas bland företagets anställda.

Ska Volvo ha en chans att klara sig i framtiden gäller det att använda just de egenskaperna. På samma sätt som man har lyckats tillverka världens säkraste bilar måste man i framtiden tillverka de klimatvänligaste. Nedläggningen av gastillverkningen för några år sedan och den totala negligeringen av el- och laddhybridbilar straffar sig idag. Konkurrenter i Asien har kommit mycket längre i framtagandet av energisnåla och moderna bilar. Volvos bilar har länge tillhört de mest energislukande i Europa, och de som släppt ut mest koldioxid (med ett snitt på 180 gram/km). De nya dieselmodellerna väcker visst hopp med utsläpp närmare 100 gram/km.

Vad ska hända med företaget i framtiden? Ford, som äger Volvo, vill ju sälja det. Än så länge finns ingen köpare. Volvo vill fortsätta att utveckla nya modeller, och man har förhoppningsvis äntligen insett att det är miljö som gäller. Men det finns inga pengar i företaget för att satsa nytt. Inga banker vill ge lån till ett företag som har så låg kreditvärdighet som Volvo. Vad att göra? I USA går Obama in och köper upp aktiemajoriteten i General Motors. Visst, ambitionen är nog att sälja av när företaget kommit på rätt köl. Men ändok, den amerikanska staten är den störste enskilde ägaren i GM (nu Governmental Motors…).

Om den svenska regeringen ska involvera sig i Volvo tycker jag man ska göra likadant. Se till att få en del av ägandet. Med ägandet kommer också möjligheten att medverka till bilar med en säkerhet i världsklass och att Volvo kan bli ledande också på miljöområdet. Med ett statligt delägande över Volvo skulle man kunna rädda företaget och rädda tusentals jobb. I framtden skulle man också få del av vinsterna, vinster som skulle kunna investeras i miljö och välfärden.

Så skulle en vänsterpolitik för miljön och joben se ut.

Slakt utan bedövning – fall framåt?

Idag eller imorgon kommer EUs jordbruksministrar besluta om EUs slaktförordning. Förordningen är omfattande och parlamentet föreslog en rad försämringar när vi röstade för några veckor sedan. Förhoppningsvis går dessa inte igenom.

Den fråga som annars har diskuterats mest är försöken från EU-parlamentet att avskaffa det svenska kravet på bedövning vid religiös slakt. Jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) sa förra veckan att Sverige kommer att få ha kvar vårt krav på bedövning. Förhoppningsvis har han rätt. Men det som oroar mig är att länder i n t e kommer att ha rätt att stoppa produkter som kommer från andra länder där man inte uppfyller de nationella kraven. Det innebär att Sverige inte kan stoppa kött som har slaktats på ett sätt som strider mot svensk djurskyddslag. Det är illa.

Det hela står i Art 22a, se nedan.

2. However, Member States may not prohibit or impede the putting into circulation within their territories of products of animal origin derived from animals that have been killed in another Member States on the grounds that the animals concerned have not been killed in accordance with the stricter requirements imposed by their national rules .

Jag var ansvarig i miljöutskottet för slaktförordningen. Läs mina förslag till förbättringar här och här (efter att det klubbats av miljöutskottet). Tyvärr har det blivit om intet. Det ser ut som att det enda riktigt bra som nu kommer att gå igenom är att alla slakterier kommer att behöva en form av inspektör för att värna djurskyddet.

 

Presstödet – vad var det jag sa, en gång till

Återigen konstaterar EU-kommissionen att de svenska presstödsreglerna strider mot EUs konkurrensregler. Återigen konstateras att detta är inget vi får bestämma över själva. På sikt kanske vi bara har en rikstäckande morgontidning. Detta eftersom stödet till Svenska Dagbladet nu hotas. På samma sätt kan Sydsvenskan på monopol i Skåne. Bonnier kan jubla. Frågan är om inte kulturministern också gör det. Moderaterna har ju alltid varit motståndare till presstödet. Efter att ha anmält sitt eget förslag får de nu stöd av nyliberalerna i kommissionen.

DN.

Hög tid för utvärdering av EU-valet

Idag har jag och Jonas Sjöstedt ett debattinlägg i Flamman. Läs det där eller nedan. Kommentera gärna. Alla åsikter behövs!

Hög tid för självkritisk utvärdering av EU-valet
Flamman 18/6-09

Vänsterpartiet gjorde ett riktigt dåligt resultat i valet till EU-parlamentet.  Visst var det rimligt att förvänta sig en viss tillbakagång, men slutresultatet 5,7 procent innebär mer än en halvering av 2004-års resultat. Backar vi så här mycket i kommande val försvinner vänsterpartiet från både riksdagen och EU-parlamentet. Det finns därför all anledning till självkritisk valanalys med sikte på nästa års viktiga val.

Vi tror att en huvudförklaring till det dåliga resultatet är att partiet uppfattas som omodernt och negativt i sitt sätt att formulera politik. För mycket fokus lade på att formulera vad som är dåligt med EU, för lite på vilka lösningar vi vill ha. Väljarna röstar på det parti som har lösningar och visioner, inte på dem som svartmålar och klagar. Vi är särskilt oroade över det stora tappet hos unga väljare, en målgrupp där vi traditionellt varit starka. De röstade istället på MP, PP och FI.

Till detta kommer aktuella faktorer som har med denna valrörelse att göra. Vi hade mindre välkända kandidater än andra partier och EU-valet är allt mer ett utpräglat personval. Om partiet i övrigt hade framstått som attraktivt med en spännande politik hade detta inte spelat lika stor roll. Ingen skugga ska dock falla på kandidaterna i sig. Eva-Britt, Hanna, Mikael och de andra kandidaterna har gjort bra ifrån sig. De slet hårt och utan deras goda kampanjande hade det sett betydligt värre ut.

EU, EU-debatten och EU-opinionen har förändrats under våra snart 15 år i unionen. EU-medlemskapet accepteras allt mer av väljarna som ett faktum. Det innebär inte att väljarna älskar EU eller är för hur unionen utvecklas idag. Men frågan om medlemskapet i sig blir i allt mindre en del av den aktuella debatten. Samtidigt kan man inte säga att Vänsterpartiets EU-politik har utvecklats. Partiet behöver en rejäl och förutsättningslös debatt om hur politiken ska formuleras och bedrivas.

Vi menar inte att EU har blivit bättre. Med Lavaldomen och de överkörda folkomröstningarna om Lissabonfördraget är det snarare tvärtom. Men läget är ett annat. I detta läge blir Vänsterpartiets ganska framskjutna motstånd mot medlemskapet i sig en paradox i debatten. Väljare som inte längre är emot medlemskapet hänger upp sig på vår ståndpunkt i frågan och ser inte den bra politik vi faktisk för i EU. Internt i partiet nöjer sig många med att vara emot och tar inte heller det egna arbetet i Bryssel och Strasbourg riktigt på allvar. Kunskaper om våra positioner i avgörande sakfrågor i EU blir därför dålig trots att allt mer av makten över politiken finns i unionen.

Många vänsterpartister tycker att utträdet är rätt i princip, men få tror att det är möjligt att uppnå i praktiken. Partiets företrädare hamnar ofta på defensiven i frågan. Partiet riskerar att uppfattas som om det utkämpar gårdagens förlorade strider istället för dem som kan vinnas idag. Denna hållning måste skärskådas kritiskt och formuleras om.

Vänsterpartiet bör säga tydligt att vi inte ser utträdet som en aktuell fråga framöver. Det innebär inte att vi ångrar att vi motsatte oss medlemskapet, men att vi inser att vi inom överskådlig framtid har förlorat den striden. Istället bör EU-politiken fokuseras på sakfrågor och att bekämpa unionens demokratiska brister, ökande makt och marknadsliberala karaktär. Det vore förödande för vår politik om vi blev ett ”ja till EU-parti” i mängden. Det saknas sakliga argument för en sådan omsvängning. Den skulle dessutom lämna över EU-motståndet till Sverigedemokraterna vilket både den seriösa EU-kritiken och antirasismen skulle förlora på. Vi är övertygade om att det går utmärkt att kombinera frän och principiell kritik mot dagens EU med att föra fram sakliga förslag om att förändra unionen.

Därför föreslår vi att Vänsterpartiets ledning snarast tar initiativ till en förutsättningslös valutvärdering och debatt om vår EU-politik. Den kan exempelvis utmynna i ett klargörande uttalande om EU-politiken på partiets kongress nästa år.

Jens Holm
Jonas Sjöstedt

80 procent av EU-bidragen förstör miljön

Världsnaturfonden publicerar idag rapporten Impeding subsidies (sammanfattning på svenska här). Det är en hård vidräkning med EUs jordbruks- och fiskepolitik. Av de dryga 150 miljarder kronor som EU årligen betalar ut i form av bidrag till jordbruket och fisket i Östersöregionen är över 80 procent skadliga för miljön.

Man skriver:
”Sammantaget delas mer än 14 miljarder euro av skattebetalarnas pengar årligen ut till jordbruks- och fiskenäringen i Östersjöregionen i form av EU-subventioner. Rapporten visar att minst 84 procent av subventionerna, eller omkring 12 miljarder euro, antingen kan klassas som miljöskadliga eller som missriktade genom att de inte används för att tillhandahålla kollektiva nyttigheter…”

Kontraproduktiva bidrag och marknadsfundamentalism. Där har vi EU miljöprojektet i ett nötskal.

Maktdelningen fortsätter

De två största partigrupperna konservativa EPP och socialdemokratiska PSE är nu överens om att fortsätta att dela makten mellan sig uppger European Voice. Som jag har berättat tidigare (samt tar upp i boken EU inifrån) handlar det inte bara om ordförandeposter i utskott och parlamentet, utan om så gott som alla politiska frågor. Junilistan har efter en noggrann sammanräkning kunnat konstatera att S och M röstar lika i över 90 procent av omröstningarna.

Mindre än en vecka efter valet är alltså socialdemokrater och moderater överens om att samarbeta istället för att faktiskt driva den politik man har gått till val på. Vore jag sosse skulle jag vara grymt besviken. Om någon tycker att detta är att svika väljarna så säger jag att de har helt rätt. Kom ihåg det till nästa val. Det blir ingen vänsterpolitik med S i EU-parlamentet, så enkelt är det.

Unga och Sthlm – två val ett modernt parti inte kan förlora

Valresultatet innebar en kraftig tillbakagång för vänsterpartiet bland unga väljare. Vi har traditionellt sett alltid varit stora i gruppen unga. Nu blev vi endast femte största partiet i både kategorin förstagångsväljare och 25-30 år. Miljöpartiet fick över tre gånger fler röster än vänsterpartiet bland de unga. Som exempel kan man ta valdistriktet Engelbrekt 11 i Stockholm. Det är där Lappkärrsberget ligger, där en stor del av Stockholms studenter bor. I förra EU-valet fick V och MP ungefär lika mycket, V 16 % och MP 17 %. I år fick vi endast 7,5 %, MP 27 %! Man kan fråga sig varför. Tyvärr tror jag inte att unga upplevde vänsterpartiet som ett modernt parti i det här valet. Även om vi är det i praktiken blev vårt budskap alltför negativt. Vill vi växa som parti måste vi ha de unga med oss, så enkelt är det.
valu_unga.jpg
V gick dåligt hos unga.

Vänsterpartiet har traditionellt alltid varit större i Stockholms stad än resten av landet, så även i det här valet. Men skillnaden var minimal: 5,9 % mot rikssnittet 5,6. MP blev däremot det tredje största partiet i Stockholm, 16,7 %, till och med större än S (15 %). De mer än fördubblade sitt resultat. Här finns mycket av förklaringen till MPs framgång. Vinner du Stockholm vinner du oftast landet. Många av MPs nya väljare kom från oss. Jag mötte själv många väljare som vacklade mellan oss och MP, men i slutändan verkar ha valt MP. Varför? Återigen, MP framstod som modernare och positivare. Man röstar inte bara på ett parti för vilka sakfrågor de driver, utan också för att man vill vara en del av ett positivt flow. Det hade MP. Feministiskt initiativ fick 4,5 procent i Stockholm. Dit gick också många av våra tidigare anhängare.

Hur blir vi stora i Stockholm och andra storstäder? Ett enkelt sätt är faktiskt att se till att alla affischplakat verkligen kommer upp. Det är ett billigt sätt att synas och stärka bilden av att man är ett parti på G. Jag tror också att det var ett stort misstag av oss att inte köpa reklamplats för annonsering i kollektivtrafiken. Det är där vårt folk rör sig. Det är klart att vi skulle kunna avsatt lite pengar till det. Om man inte investerar får man heller inget tillbaka. Jag tror däremot att vi gjorde ett skapligt jobb vad det gäller torgmöten, bemanning av valstugor, flygbladsutdelning m m. Sånt fotarbete har vi alltid varit bra på. Det ska vi självfallet fortsätta med. 

Men det enklaste sättet att vinna såväl Stockholm som ungdomar är att satsa på en radikal och framtidsinriktad politik. Som jag nämnt tidigare blev vårt budskap för mycket av nejsägeri och gnäll och för lite hur vi vill förändra. Man behöver för den delen inte överge utträdelsekravet för att tala om hur man vill förändra EU, men vi måste bestämma hur viktig del det ska vara av vårt budskap.

Andra reflektioner: Alf Svensson inkryssad på Ella Bohlins bekostnad. Ut med en ung tjej, in med en gubbe uppbackad av reaktionära krafter. Det enda positiva i det hela är att Alf Svensson inte kommer sitta längre än ett år. I promise.

Vart går Piratpartiet? Till den liberala partigruppen, Alde, som vill stärka patent och immaterialrätt på de flesta områden? Som vill bygga EU-superstaten och vill ha Lissabonfördraget? Till den Gröna gruppen, som liksom vi i vänstern är motståndare till telekom, Ipred, datalagring, stärkt patent m m, men som är varma anhängare av Lissabonfördraget och som i n t e vill ha folkomröstningar i medlemsländerna om detta? Till oss i vänstergruppen, GUE/NGL? Vi är en konfederal grupp där varje delegation kan rösta som den vill, vi är för frihet på nätet och mot Lissabonfödraget. Piratpartiet har fått en inbjudan om samtal, bollen ligger hos dom. PP bestämmer själva förstås. Vore jag piratpartist skulle jag engagera mig i frågan och inte låta en handfull i partitoppen bestämma. 

Eu-valet var inte heller någon framgång för vänstern i Europa. Förutom vissa framsteg i Portugal, Frankrike, Tyskland tappade vänstergruppen i stort. Troligen landar vi på mellan 32-35 ledamöter mot dagens 41. Om detta har Jonas Sjöstedt skrivit bra, liksom Erik Berg. Rekommenderas.