Grisplågeri och vi får inte göra något emot det

Flera har säkert hört det upprörande inslaget på Ekot om hur grisar plågas i Danmark. Danmark slaktar över 20 miljoner grisar varje år och produktionen är därför en av de intensivaste i världen. Dessvärre är svensk grisuppfödning inte så långt därefter…

Sedan EU-inträdet har importen av danskt griskött ökat lavinartat. Svenska grisar skickas till både Danmark och Tyskland för slakt, där uppfödarna kan få bättre betalt.

Nu undrar man: Vad kan man göra? EU förbjuder oss dessvärre att stoppa exporten av grisar. Vi får inte heller införa ett importstopp. Kött och djur är varor på EUs inre marknad, och på den får inga restriktioner införas. Så är det med marknadsfundamentalismen i EU.

Men när någonting är riktigt illa måste man se utanför paragraferna. Vår jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) borde hänvisa till grisarnas lidande. Han borde säga att djurens rätt till goda liv borde vara överordnat EUs marknadskrav och kräva ett importstopp för griskött. Inte förrän man kan bevisa att grisarna inte lider mer i Danmark än i Sverige borde stoppet hävas. Det är, som sagt, sannolikt i strid med EUs marknadskrav, men Erlandsson borde göra det ändå. Liv måste gå före rätt ibland. Det här är rätt strid att ta.

Vad kan man annars göra? Mitt förslag är: Sluta ät kött! Inte bara grisarna skulle bli vinnare på det, utan också klimatet och den egna hälsan. Det kanske inte är så lätt, börja därför med att bestämma en dag i veckan som blir köttfri. Det kan alla klara.

Tänk också om EU lyssnat mer på Jonas Sjöstedts rekommendationer från hans sista betänkande i EU-parlamentet, om EUs handlingsplan för djurskydd. Då hade vi fått ett förbud mot de förfärliga fixeringsbåsen för suggor. Jag ärvde sedan detta betänkande, men tyvärr återstår de flesta av våra förslag att genomföra.