V bäst på miljö

Kul med Naturskyddsföreningens senaste granskning av partierna inför EU-valet. Vänsterpartiet rankas nämligen som bäst på miljön enligt de tolv parametrar som SNF har tagit upp.

miljoranking_dnsnf2.jpgPrecis som DN skriver idag: Vänsterpartiet får bäst betyyg i miljöranking. Det som jag dock inte gillar med artikeln är att SNFs generalsekreterare Svante Axelsson räknar upp fyra EU-parlamentariker som varit bra för miljön. Jag nämns inte bland dessa, trots att jag är en av de fem bästa i SNFs tidigare genomgång. Talade med Axelsson idag som sa att han visst hade tagit upp mig och han har bett DN om en rättelse. Rätt vill man ju ska vara rätt.

Borgfred – never

Carl Tham har helt rätt på DN debatt idag. Han skriver:

Statsminister Fredrik Reinfeldt får sin borgfred när han nu blir ordförande i EU. Oppositionen skall hålla tyst medan statsministern spelar europeisk statsman. Han får inte störas. Att Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin accepterar detta är logiskt. Moderaterna och socialdemokratin är den verkliga EU-alliansen.

Lika självklart som det är att bekämpa den den borgerliga regeringen nu, lika självklart kommer det vara under ordförandeskapet. Annars kommer ordförandeskapet bli en maktuppvisning Reinfeldt drömmer om.

En relevant fråga är: Ska man protestera för protesternas skull? Nej, det tycker jag inte. Borgarna ska dömas utifrån sina meriter. Det kan t ex handla om att berätta för resten av Europa att vi har en regering som smiter från sina klimatåtaganden (och här) och bluffar med klimatbiståndet. Detta kommer vara viktigt inte minst när regeringen ska lotsa EU fram till ett klimatavtal i Köpenhamn i december i år.

För övrigt har Jonas och Berivan redan sagt det mesta av värde i frågan.

Regeringen hycklar om exportbidragen

Micke och jag har skrivit ett öppet brev till Eskil Erlandsson (C), vår jordbruksminister. Varför säger han en sak i Sverige, men gör en annan i Bryssel?

Läs på Newsmill eller nedan.

Öppet brev till jordbruksminister Eskil Erlandsson
Varför stödjer du höjda exportbidrag?
Eskil Erlandsson (C), vi har uppskattat din och regeringens ambition att motarbeta EUs dumpning av jordbruksprodukter i fattiga länder. Men efter att ha granskat ditt agerande sedan tillträdet 2006 har du gjort oss djupt besviken. Vid inte mindre än fem tillfällen har du och jordbruksdepartementets representanter röstat för höjda exportbidrag i EU. Bidrag som är direkt riktade till att dumpa EUs jordbruksöverskott i utvecklingsländer.

Exportbidrag är en del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. För att garantera att europeiska bönder får avsättning för sina produkter köper EU upp det eventuella överskott som produceras. Överskottet kan antingen säljas inom EU med s k marknadsfrämjande åtgärder eller genom att EU ger bidrag till att exportera produkterna utanför EU, med s k exportbidrag. Även om exportbidragen har minskat de senaste åren handlar det fortfarande om stora summor. I fjol betalades 925 miljoner euro, 10 miljarder kronor, ut i exportbidrag.

Exportbidragen stimulerar onödig överproduktion av mat och förstör marknaderna i utvecklingsländerna. Därför har Sverige, oberoende av regeringsfärg, alltid varit tydlig motståndare till exportbidrag och verkat för dess avskaffande.

Nyligen uttryckte du, Eskil Erlandsson, dig mycket tydligt mot jordbruksdumpingen i Syd. Du sa: ”Regeringen är helt emot exportbidrag. Vi driver frågan om exportbidragens avskaffande i alla fora där det är möjligt.” (Europaportalen 5/2-09).

Det är en bra hållning, som förstås har fullt stöd hos Vänsterpartiet. Men efter att ha granskat ditt och regeringens agerande i de fora man verkligen kan påverka exportbidragen kan vi i rapporten ”Bidragshyckleriet” konstatera att detta inte är sant. Sedan hösten 2006 har du och den borgerliga regeringen röstat för höjda exportbidrag vid inte mindre än fem tillfällen. Dumpningen har bland annat gått till länder som: Oman, Sudan, Nigeria och Sri Lanka. I januari i år medverkade du och regeringen till och med till att införa ett tidigare avskaffat exportbidrag. Vårt grannland Danmark som tillsammans med Sverige också är motståndare till exportbidragen, har däremot vid varje givet tillfälle röstat nej till höjda exportbidrag.

Exportbidrag till jordbrukssektorn i EU avgörs i de så kallade förvaltningskommittéerna, där
EU-kommissionen är föredragande och varje medlemsland skickar representanter. De svenska representanterna är oftast tjänstemän från jordbruksdepartementet och jordbruksverket, som reser till möten med tydliga instruktioner från regeringen om hur de ska agera.

Trots den oficiella hållningen emot har alltså den borgerliga regeringen har röstat för höjda exportbidrag vid fem tillfällen. Dessa är:

12 decemer 2006: Sverige röstar ja till att höja exportbidraget för fryst hel fågel från 31 till 36 euro per 100 kilo.

16 januari 2007: Sverige röstar för höjt exportbidrag för kycklingkött, från 36 till 41 euro per 100 kilo.

21 mars 2007: Sverige röstar för höjda exportbidrag för ägg och äggprodukter, med 10-20 procent.

18 april 2007: Sverige röstar för höjt exportbidrag för kyckling med upp till 23 procent samt höjda bidrag för ägg.

22 januari 2009: Sverige medverkar till att återinföra exportbidraget för mjölk och smör. Med Sveriges stöd landar exportbidraget för mjölkpulver på 20 euro per 100 kilo, och för smör på 50 euro per 100 kilo.

Vid alla dessa tillfällen har vårt grannland Danmark röstat emot höjningarna. Varför har, du Eskil Erlandsson, verkat för höjningar?

Danmark och andra länder som vill avskaffa bidragen kan inte längre räkna med stöd från Sverige. Lojaliteten med jordbruksindustrin och stora jordbruksländer är uppenbarligen viktigare för den borgerliga regeringen än att kämpa mot dumpning av livsmedel i utvecklingsländer.

Eskil Erlandsson, varför säger du en sak, men gör en helt annan? Varför sviker du fattiga människor i Syd? Varför denna lojalitet med storföretagen inom jordbruksindustrin?
 
Mikael Gustafsson (V), kandidat till EU-parlamentet
Jens Holm (V), EU-parlamentariker

Sluta ät kött

Grisar på Scan i Sverige som skållas medan de fortfarande lever. Gäss som torteras och plockas levande för sitt dun. Sönderavlade broilerycklingar som knappt kan röra sig eller andas för att luften i de trånga djurfabrikerna är så förpestat av ammoniak.

Och nu senast, Ekots avslöjade av systematisk misshandel mot grisar under uppfödning och slakt i Danmark. Så inleds vår debattartikel i dagens Aftonbladet. Läs den gärna!

Vad kan man göra? Kanske sluta att äta upp djuren….

Borgarna stödjer jordbruksdumpning i Syd

exportbidr_omslag.jpg Idag släpper jag och Mikael Gustafsson (V), kandidat till EU-parlamentet rapporten ”Bidragshyckleriet”. Rapporten avslöjar den borgerliga regeringens stöd till jordbruksdumpning genom höjda exportbidrag i EU.

Exportbidrag är en av de värsta företeelserna av EU:s jordbrukspolitik. Bidrag betalas ut för att europeiska jordbruksproducenter ska kunna bli av med sitt överskott i andra länder. Även om exportbidragen har minskat de senaste åren handlar det fortfarande om stora summor. I fjol betalade EU ut 10 miljarder kronor i exportbidrag.

I Sverige har länge en samsyn funnits kring det negativa med exportbidragen. Den nuvarande borgerliga regeringen såväl som tidigare socialdemokratiska har haft ambitionen att avskaffa exportbidragen. Nyligen uttalade sig jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) i frågan:

Regeringen är helt emot exportbidrag. Vi driver frågan om exportbidragens avskaffande i alla fora där det är möjligt. (Europaportalen 5/2-09)

Jag och Micke har granskat den borgerliga regeringens agerande i de fora där man kan ändra på exportbidragen, i EU:s s k förvaltningskommittéer. Vi kan i denna rapport konstatera att den borgerliga regeringen har stött höjningar av exportbidragen vid inte mindre än fem tillfällen. Vårt grannland Danmark har däremot alltid röstat för minskningar av exportbidragen.

Dumpningen av jordbruksprodukter med exportbidrag och med Sveriges stöd har det senaste året bl a gått till länder som: Oman, Egypten, Sudan, Nigeria och Sri Lanka.

I måndags avslöjade Naturskyddsföreningen hur den borgerliga regeringen inte har agerat mot EU:s nykoloniala fiskeripolitik. Nu är det dags att föra upp ännu ett exempel på den borgerliga listan av svek mot världens fattiga: dumpandet av livsmedel i Syd.

Läs rapporten Bidragshyckleriet:Bidragshyckleriet_rapport.pdf

Hur ska Syd få resurser till klimatet?

Hur ska den rika världen kunna föra över resurser till utvecklingsländernas klimatarbete? En mängd olika finansieringsförslag cirkulerar just nu på toppmöten runt om i världen. Ett av dem är förslaget från den norska regeringen, att införa en mindre avgift på den globala handeln med utsläppsrätter. Är det bra? Det kommer vi diskutera nu på fredag 11.10-13.00 i riksdagen. Det är V, S och MP, vi i arbetsgruppen för miljö och klimat, som arrangerar.

Bland annat kommer Henriette Westhrin, statssekreterare på norska finansdepartementet att tala. Spännande!

Öppet för allmänheten, men anmäl dig omedelbart!

Se program: klimatfin_norskaf2009-05-29.doc

EU-kritiker bäst på öppenhet

Läser Open Europes ranking av EU-parlamentarikernas prestationer för ökad öppenhet och demokrati i EU. Kul att hamna på plats 27 av alla 785 EU-parlamentariker. Fantastiskt, men inte förvånande, att min kollega Eva-Britt Svensson blir nummer 7 och EU-kritikerna Carl Schlyter nr 1 och Nils Lundgren nr 5.

Men, vad jag tycker är så offantligt synd är att Open Europe inte räknar med vad som presterats under hela mandatperioden. Jag började ju i september 2006. Innan mig hade Jonas Sjöstedt gjort ett utmärkt jobb, men eftersom han inte sitter nu räknas inte hans prestationer med. Överhuvudtaget! Då blir det faktiskt omöjligt att hamna bland top-10, där jag vill vara i dessa frågor.

Detta problem gäller inte bara den här genomgången, utan faktiskt i de flesta. Ska man vara rättvis borde väl man räkna samman det jag gjort samt Sjöstedt, alltså i ett Holm-Sjöstedt-resultat. Det borde inte vara så svårt, och det blir framför allt mest rättvist. Detta gäller förstås för andra ledamöter som kommit in under pågående mandatperiod, t ex Olle Schmidt (FP) och Göran Färm (S) samt de som varit föräldralediga, t ex Åsa Westlund (S).

Ni missade väl inte att jag och Eva-Britt var bäst av svenskarna på Frihet på nätet i en fransk granskning i fjol.

SvD, DN.

Grisplågeri och vi får inte göra något emot det

Flera har säkert hört det upprörande inslaget på Ekot om hur grisar plågas i Danmark. Danmark slaktar över 20 miljoner grisar varje år och produktionen är därför en av de intensivaste i världen. Dessvärre är svensk grisuppfödning inte så långt därefter…

Sedan EU-inträdet har importen av danskt griskött ökat lavinartat. Svenska grisar skickas till både Danmark och Tyskland för slakt, där uppfödarna kan få bättre betalt.

Nu undrar man: Vad kan man göra? EU förbjuder oss dessvärre att stoppa exporten av grisar. Vi får inte heller införa ett importstopp. Kött och djur är varor på EUs inre marknad, och på den får inga restriktioner införas. Så är det med marknadsfundamentalismen i EU.

Men när någonting är riktigt illa måste man se utanför paragraferna. Vår jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) borde hänvisa till grisarnas lidande. Han borde säga att djurens rätt till goda liv borde vara överordnat EUs marknadskrav och kräva ett importstopp för griskött. Inte förrän man kan bevisa att grisarna inte lider mer i Danmark än i Sverige borde stoppet hävas. Det är, som sagt, sannolikt i strid med EUs marknadskrav, men Erlandsson borde göra det ändå. Liv måste gå före rätt ibland. Det här är rätt strid att ta.

Vad kan man annars göra? Mitt förslag är: Sluta ät kött! Inte bara grisarna skulle bli vinnare på det, utan också klimatet och den egna hälsan. Det kanske inte är så lätt, börja därför med att bestämma en dag i veckan som blir köttfri. Det kan alla klara.

Tänk också om EU lyssnat mer på Jonas Sjöstedts rekommendationer från hans sista betänkande i EU-parlamentet, om EUs handlingsplan för djurskydd. Då hade vi fått ett förbud mot de förfärliga fixeringsbåsen för suggor. Jag ärvde sedan detta betänkande, men tyvärr återstår de flesta av våra förslag att genomföra.

S och C inte trovärdiga i kritik mot EUs koloniala fiskeripolitik

Naturskyddsföreningen presenterar idag en hård vidräkning med EUs fiskepolitik. EU betalar årligen ut över 130 miljarder euro för att europeiska fiskeflottor ska kunna tömma Västafrikas kust på fisk. Fisken försvinner snabbt från de fattiga ländernas kuster och profiten går till ett fåtal stora bolag i Europa. 

Det enda som är synd med denna utmärkta rapport är att den presenteras på DN-debatt idag tillsammans med två EU-parlamentariker som röstat för dessa fiskeavtal så ofta de har kunnat: Lena Ek (C) och Åsa Westlund (S).

Ta t ex när EU-parlamentet röstade om fiskeavtal med Guinea-Bissau den 11 mars i fjol. Då röstade Åsa Westlund och de andra socialdemokraterna för, liksom centerns Lena Ek. Vänsterpartiet var förstås emot. Ek och Westlund röstade också för fiskeavtalet med Mauritanien den 10 juli i fjol. Detta bara som två exempel.

Nu är det valrörelse och då skriver man gärna under en debattartikel mot EUs nykoloniala fiskeripolitik, men när man har avgörandet i sin hand sviker S och C folken längs Västafrikas kuster.

Naturskyddsföreningen konstaterar att den svenska regeringen inte har agerat mot EUs fiskeripolitik. Det är sant, men Naturskyddsföreningen borde också, för sin egen trovärdighet, berätta vilka EU-parlamentariker som stödjer utplundringspolitiken. Man borde också berätta vilka som varit dess konsekventa motståndare. Där finns det bara partier: vänsterpartiet, miljöpartiet och junilistan.

P S Vänsterpartiet har inte erbjudits att vara med på denna artikel. Det är synd och jag har framfört det till Naturskyddsföreningens ordförande resp generalsekreterare.