Ta kontroll över lobbyismen

Idag har jag och Eva-Britt presenterat vår rapport ”Lobby”, en rapport om lobbyismen i EU. Vi kräver obligatorisk registering av alla lobbyister samt att de ska uppge vilka deras uppdragsgivare är och hur mycket pengar de får. Vi kräver också att EU-kommissionen offentliggör alla s k expertgrupper, med namn på vilka som sitter i dem. Det finns över 1100 expertgrupper. I Bryssel beräknas det finnas över 15 000 lobbtister. I EU-parlamentet är 3000 registerade.

Läs vår rapport: Lobby_v_rapport.pdf

Andra intressanta länkar:
Kommissionens expertgrupper (obs! inga namn på de som sitter där, värdelöst!).
EUparlamentets lista på registerade lobbyister.
Jens Peter Bondes lista över expertgrupper.
EU-parlamentets resolution från februari, 2008. Krav bl a på öppenhet i expertgrupperna.
Coprportate Europe Observatorys EU-lobbyguide.
Alter EU, som verkar för större öppenhet i EU.
I Huffington Post om Barack ObamasEthics Commitments by Executive Branch Personnel”, med syfte att få stopp på problemet med ”revolving doors” mellan Vita huset och lobbyisterna. Bl a blir det stopp för lobbyister att få uppdrag för regeringen. Tidigare anställda i Vita huset förbjuds återkomma dit som lobbyister. Mer här.

Kommissionens klimatförslag räcker inte

Igår presenterade EU-kommissionen EUs ståndpunkt (som pdf) om hur bekämpningen av klimatförändringarna ska genomföras. Förslaget ska nu diskuteras av ministerrådet och EU-parlamentet. Slutgiltigt beslut i mars. Visst finns det flera bra saker i kommissionens förslag, men tyvärr är det långt från tillräckligt och det svarar inte på de svåraste frågorna.

Kommissionen skriver bland annat:

1. Att det kommer behövas 175 miljarder euro per år till kilmatbekämpning vid 2020.  Minst hälften av denna summa måste kanaliseras till utvecklingsländerna.
Min kommentar: Ja, mycket pengar behövs. Frågan är fortfarande varifrån resurserna ska tas. Vem ska betala?

2. Varifrån ska alltså pengarna tas?
a) En form av avgift på utsläppen från de utvecklade länderna.
b) Intäkter från EUs handelssystem med utsläppsrätter.
Min kommentar: Både en direkt avgift kopplade till utsläppen är bra liksom att intäkterna från handelssystemet ska användas till klimatanpassning/bekämpning. Men tyvärr är kommissionen fortfarande för otydlig på punkten vem som ska betala. Det är här tyngdpunkten skulle ligga i detta förslag, ändå behandlas det på endast en sida (s 10-11). Ingenting sägs om hur stor andel av ETS-intäkterna som ska användas. Hur ska man få medlemsländerna att avsätta dessa pengar? Hur ska avgiften på de globala utsläppen gå till? Inte med en stavelse kommenteras det norska förslaget (om en avgift på den kommande globala handeln med utsläppsrätter).

3. Att en global handelsmarknad för utsläppsrätter byggs upp till 2015.
Min kommentar: Här hade man önskat sig lite självkritik. För närvarande har CO2-priserna rasat med 60 procent. EUs handelssystem funkar knappt. Är det då rimligt att starta ett globalt system? 2015 vill kommissionen att hela OECD ska involveras, 2020 hela världen.

4. Reformering av de flexibla mekanismerna, CDM
Kommissionen skriver: ”the CDM should be reformed, crediting only those projects that deliver real additional reductions and go beyond low cost options.” Man vill också på sikt ha bort utvecklade länder: ”for advanced developing countries and highly competitive economic ectors, the project based CDM should be phased out” (även om man inte nämner det är det främst Kina, Indien, Mexiko och Brasilien man tänker på) Min kommentar: Det är bra med en reform av CDM. Det är det minsta man kan önska sig. Samtidigt öppnar man för att fler områden ska kunna inkluderas i CDM, det är illa. Man säger inget om det faktum att EU nu kan göra mer än hälften av sina minskningar med CDM-projekt. Och hur ska man se till att kontrollera att CDM verkligen bidrar med minskningar och över lag höjer kvaliteten? Det sägs det tyvärr inget om.

5. Inget om anpassningsfonden eller andra fonder
Kommissionen säger inget om hur man ska få anpssningsfonden och andra fonder att börja fungera.
Min kommentar: Det är extremt dåligt. Både inom ramen för UNFCCC, EU och världsbanken finns flera olika fonder som skulle kunna användas mer effektivt och målinriktat för att bekämpa klimatförändringar. Världsbanken betalar fortfarande ut mer än fem gånger så mycket till fossil energi som till förnyelsebar, bara för att ta ett exempel.

6. EU bäst i världen?
Kommissionen skriver att EU med sitt mål om att minska 20 procent till 2020 har det skarpaste målet i världen: ”The EU has set the example by committing to an
autonomous 20% reduction in its emissions compared to 1990 levels by 2020. This is by far the most ambitious commitment made by any country or group of countries for the post-2012 period.”
Min kommentar: Tröttsamt med denna självgodhet. Kommissionens EU-propaganda skiner igenom mellan raderna. Har förresten inte såväl Sverige, Norge som Storbritannien mycket ambitösare mål än 20 procent till 2020?
Summa sumarum: Det finns en del att jobba med.  

Se också, pressmeddelande från kommissionen.

Ät mindre kött, säger McKinsey

Konslutfirman McKinsey kom nyligen med en rapport om kostnaderna för att stabilisera klimatet samt förslag på åtgärder. Ev av dessa är att minska köttkonsumtionen. Detta enligt EurActiv som skriver: ”Another area of major potential is lifestyle change, including eating less meat or driving smaller cars.” Något oväntat, men inte desto mindre kul!

Går det på Island går det…

Äntligen avgår Islands höger-socialdemokratiska regering. Nyval utlovas. Detta är ett exempel på att 1. nyliberal polilik inte är bra och ogillas av de flesta, 2. det lönar sig att protestera.

Dessutom: vänsterpartiet VG leder oppositionen på Island. Hoppfullt!

Man undrar var nästa regering avgår? Mina favoriter vore:

1. Italien (protesterna har varit massiva, landet är i fritt fall)

2. Frankrike (äntligen formerar sig oppositionen vid sidan av sossarna).

3. Sverige (senast september 2010, nothing could be more for sure).

DN. SvD. Aftonbladet.

Klimatbluffen, Carlgren svarar

Miljöminister Andreas Carlgren (c) har svarat min riksdagskollega Wiwi-Anne Johansson om hur mycket av utsläppsminskningarna som den borgerliga regeringen avser att lägga ut på andra länder. Eller rättare sagt, den relevanta frågan svarar han inte på, alltså hur stor CDM-andelen ska vara. Däremot lägger han en bredsida mot oss, den samlade miljörörelsen och stora delar av utvecklingsländerna som vill att Sverige ska göra huvuddelen av våra utsläppsminskningar på hemmaplan.

Några kommentarer till Carlgrens svar.

1. Carlgren skriver: ”Hur stor del de flexibla mekanismerna kommer att ha i vår klimatpolitik kommer att redovisas först i regeringens klimatproposition.” Är det inte märkligt att Carlgren driver på för en ökad andel CDM utan att först ha en uppfattning om hur mycket CDM man vill ha totalt?

2. Carlgren kallar EUs kraftigt urvattnade klimatpaket (och här) för ”denna i samtiden hittills enastående kraftfulla reglering”. Kom igen, Carlgren. Det är inte kraftfullt att göra mer än hälften av utsläppsminskningarna i andra länder. Att endast minska med 20 procent till 2020 (i bästa fall höjs det till 30 procent), när IPCC och en enad forskarkår kräver långt utöver det. Det är inte kraftfullt att skjuta minskningskraven på bilindustrin så långt på framtiden att de blir verkningslösa. Ochsåvidare.

3. Carlgren tycks tro att det är en nödvändighet att bedriva CDM-projekt. Han skriver: ”EU:s och Sveriges ansvar och bidrag till de globala insatserna mot klimatförändringar kan därför inte begränsas till att omfatta endast utsläppsminskningar inom EU.” Men varför då? Självklart ska vi hjälpa andra länder. Men om vi har åtagit oss att minska med 20 eller 30 procent ska vi inte göra just den minskningen här då? Sedan kan, och ska, vi utöver detta göra åtgärder i andra länder. Han skriver också: ”Effektiva åtgärder inom unionen är i längden otillräckliga.” Det är ju ett löjligt påstående. Det är klart att det är effektivt att gå före i Europa.

4. Carlgren skriver: ”På svenskt initiativ har en andel av utrymmet för CDM i klimatpaketet reserverats för insatser i de minst utvecklade länderna.” Just det. På svenskt initiativ kan Sverige och ett tiotal andra EU-länder göra så mycket som 88 procent av utsläppsminskningarna genom CDM-projekt (detta gäller inom den s k ansvarsfördelningen). Vad är det att vara stolt över? Carlgren lyckades få igenom detta kryphål under de sista dagarna av förhandlingar.

5. Det lustigaste i Carlgrens svar är när han kritiserar den ITPS-rapport (läs den intressanta rapporten här) som i fjol smulade sönder regeringens CDM-användning. Carlgren påstår att han har mer omfattande analyser och rapporter till stöd för sin CDM-politik än vad ITPS står för. Carlgren hänvisar till: ”Klimatberedningens betänkande, kontrollstationsrapporten, IPCC-rapporten, Sternrapporten med flera” Men, vänta ett tag. Klimatberedningen och kontrollstationen är ju regeringskontrollerade dokument. Det är naturligt att de följer regeringens linje. IPCC har aldrig sagt att huvudparten av minskningarna ska göras i andra länder. Tvärt om menar de att den rika världen måste gå före och göra merparten. IPCC arbetar på uppdrag av FNs klimatkonvention, UNFCCC, som är rätt tydliga på att det är den rika världen som har det historiska ansvaret och därför måste göra de största minskningarna (se t ex Art 3.1 in konvetionen). CDM ska endast ska vara komplementerade åtgärder. Visst, Nicholas Stern tycker att det är viktigt med internationella och kostnadseffektiva åtgärder, men att lejonparten ska göras i andra länder? Tror inte det.

Carlgren får nog presentera bättre svar om han vill vara en trovärdig miljöledare i Köpenhamn senare i år.

Hårdare krav på slaktindustrin

Min rapport om hårdare krav på slaktindustrin har just röstats igenom i miljöutskottet. Detta med en solklar majoritet. Kul. Se vårt pressmeddelande nedan.

Brett stöd för V:s slaktkrav i EU 
EU är på väg att införa nya regler för djurskydd i samband med slakt. EU-parlamentets miljöutskott röstade idag ja till flera förslag till skärpningar från Jens Holm (v), EU-parlamentariker och rapportör för slaktförordningen. Bland annat vill utskottet se mobila slakterier för att minska djurtransporterna och kräver konkreta lagförslag senast 2013.
 
– Det är mycket glädjande att utskottet nu kräver satsningar på mobila slakterier, säger Jens Holm. Med mobila slakterier slipper djuren djurtransporten och stressen på slakteriet.
 
Röstsiffrorna för Holms förslag blev 40 för, 1 emot, 2 avstod.
 
Utskottet stödde också Jens Holms förslag om att skärpa kravet för hur lång tid det får ta mellan pålastning av djuren och slaktmomentet. Kommissionen hade föreslagit upp till 29 timmar för transport och uppstallning, Holms förslag på max 12 timmar gick igenom. För icke avvanda kalvar gäller max sex timmar.
 
– Det är glädjande att vi nu kräver en maxtid för hur länge djur får vara uppstallade på slakterierna, säger Holm. Det här kommer ställa långtgående krav på inte minst de svenska slakterierna vad det gäller planering och logistik. Det är helt rätt. Uppstallningen skapar stort lidande och stress hos djuren och svenska slakterier har varit dåliga på att sköta detta optimalt.
 
– Det bästa för djuren vore om vi inte åt dem överhuvudtaget, men med mina förslag ställer vi åtminstone högre krav på slaktindustrin och stärker djurens ställning, säger Jens Holm (v), EU-parlamentariker.
 
Med Holms förslag inkluderas även pälsindustrin. De nya kraven innabär också hårdare tillsyn på slakterierna samt att ett resurscenter för att övervaka slaktindustrin ska finnas i varje medlemsland.
 

Kommissionens förslag till slaktförordning.
Mina förslag till ändringar (nästan alla gick igenom, dock ej köttavgiften).

Förbjud transfetter, föreslår EU-utredning

EU-parlamentets forsknings- och policyenhet har idag publicerat en ny rapport om transfetter. De brukar vanligtvis vara mycket förtegna när det handlar om rekommendationer, men den här gången är de lite klarare. Glädjande nog förespråkar de i princip ett förbud mot transfetter (se sid 21). De föreslår en liknande maximigräns som Danmark införde 2003, och Schweiz i fjol med max 2 procents transfettsinnhåll av den totala fettmängden.

Gott exempel på hur små länder kan påverka och inspirera andra.

Läs hela rapporten som har beställts av oss i miljöutskottet. 

Vem är förvånad?

LSU och EU-parlamentets kontor i Sverige berättar idag på DN-debatt att endast en tredjedel av svenskarna vet om att det är val till EU-parlamentet nu i juni. Vem är egentligen förvånad? Jo, jag är det. Förvånad över att det var så många som en tredjedel som kände till att det var val. Min erfarenhet från skolor och andra ställen där jag träffar folk är att det nog är ännu värre. Ytterst få vet om och ytterst få bryr sig.

Det är tragiskt. EU bestämmer över 70 procent av alla beslut som tas i en svensk kommunfullmäktigeförsamling. Då borde fler engagera sig.

Ändå minskar valdeltagandet för vart val som går. Vid senaste EU-valet i Sverige (2004) röstade blott 37,9 procent. I de flesta av EUs medlemsländer är valdeltagandet på nedgång. I valet 2004 röstade endast 45,6 procent av EU-medborgarna, vilket var en minskning med fyra procentenheter jämfört med det tidigare valet 1999.

Så här har valdeltagandet sett ut i EU sedan man införde direktval till EU-parlamentet, 1979:
1979, 63 procent
1984, 61
1989, 59
1994, 57
1999, 50 
2004 46 procent.
2009 ?

Samtidigt har EUs makt ökat för varje mandatperiod. Alltså: mer makt till Bryssel, mindre på hemmaplan = minskat engagemang i EU-valen.

Mindre makt till EU, måste bli den rimliga slutsatsen.

Se också: Expressen.

Det här kan bli kul…

S, v och mp har just meddelat vilka som är utsedda till att sitta i de fem arbetsgrupperna för att ta fram ett alternativ till den borgerliga regeringen. Jag är utsedd för att representera vänsterpartiet i arbetsgruppen klimat- och miljö. Kul och smickrande.

Det är klart att man vill vara med och ta fram en framtida rödgrön regeringspolitik. Det kan bli riktigt kul.

Se som ska sitta i gruppen för klimat och miljö är:
S:Anders Ygeman, ordförande i miljö och jordbruksutskottet och Lars Johanson, vice ordförande skatteutskottet

Mp: Åsa Romson, doktorand i miljöjuridik ledamot i Stockholms kommunfullmäktige och Lennart Olsen, fd politiskt sakkunnig finansdepartementet, ekonom.

V : Wiwi-Anne Johansson, miljöpolitisk talesperson, Mölndal och Jens Holm, EU-parlamentariker, Stockholm
Se mer hos vänsterpartiet, Politikerbloggen.