Gubbväldet: centralbanken och domstolen

Jag har fått nya siffror över könsfördelningen hos ytterligare två av EUs institutioner; centralbanken (ECB) och EG-domstolen (ECJ). Jag har ju tidigare (en till här) rapporterat om den ganska hårresande könsfördelningen som finns på sina håll. EU-kommissionen där över 90 procent av toppcheferna är män, bara för att ta ett exempel.
Så här ser det ut hos centralbanken respektive EG-domstolen.

Europeiska Centralbanken
Centralbanken styrs av en generalförsamling, med en representant från varje medlemsland samt Jean-Claude Trichet, centralbankens ordförande. Generalförsamlingen är sant ett manligt näste, 28 av de 28 ledamöterna är nämligen män (däribland Sveriges representant, Stefan Ingves). Bankens dagliga arbete leds av ett verkställande utskott. Det verkställande utskottet har sex ledamöter, fem män och, sedan 2003, en kvinna; österrikiskan Gertrude Tumpel-Gugerell.

ECB har till skillnad från de andra institutionerna faktiskt fler män anställda än kvinnor. Totalt arbetar 1400 personer där, varav drygt 800 är män och knappt 600 är kvinnor. I dagsläget har jag inga uppgifter om chefssammansättningen (hoppas få det framledes).
EG-domstolen
EG-domstolen består av 27 domare, en från varje medlemsland. Endast tre av dessa är kvinnor (en av dessa är den svenska domaren Pernilla Lindh). Den första kvinnliga domaren hamnade där så sent som 1999.

Av de 2000 anställda är en klar majoritet kvinnor, 1200, resterande 800 är män. Hur ser det då ut när man kommer upp i hierarkierna? Jo, precis som hos alla andra EU-institutioner är den översvämmande majoriteten av cheferna män. Det finns 46 toppchefer inom domstolshierarkin, 32 av dessa – alltså 70 procent – är män, medan endast 14 av chefsposterna innehas av kvinnor.

Vi kan alltså konstatera att EG-domstolen följer mönstret från de andra EU-institutionerna: Både organisationens ledning består av en klar majoritet män. Bland de anställda är huvudparten kvinnor, men bland toppcheferna är en överväldigande majoritet män. Snacka om systemfel.

Positiv särbehandling, kvotering, inom EUs institutioner verkar vara enda sättet att lösa problemet med gubbväldet.

Presstödet – kommissionen underkänner

Jag har tidigare rapporterat om EU-kommissionens kritik mot svenska presstödet, och den svenska regeringens flathet inför detta. Vår borgerliga regering försöker sänka presstödet genom att lämna över ansvaret på Bryssel. Regeringen har därför begärt att få in synpunkter på presstödet.

För ett tag sedan kom EU-kommissionens preliminära bedömning. Nu har jag fått ut detta. Kommissionen skriver:

”I det här skedet förefaller stödet, som beviljas av staten, ge stödmottagarna en fördel
samt snedvrida handel och konkurrens mellan medlemsstaterna. Åtgärden måste
därför undersökas som statligt stöd på grundval av artikel 87.1 i EG-fördraget. På
detta stadium förefaller åtgärden inte uppfylla något av villkoren för att undantagen
från oförenlighetsprincipen i EG-fördraget ska kunna tillämpas. Stödet förefaller
därför vara oförenligt med den gemensamma marknaden.
” (min fetning).

Presstödet strider alltså med största sannolikhet med mot EUs marknadskrav. Man undrar återigen varför ska EU lägga sig i detta? Vart och ett av medlelmsländerna borde kunna få bestämma över hur man vill utforma eventuellt stöd till massmedia. Återigen är det marknadskraven som tvingar oss att dansa efter Bryssels pipa. Oacceptabelt.

Regeringen måste svara innan den 7 december. Därefter väntar nytt svar från kommissionen. Fortsättning lär alltså följa.

Läs kommissionens svar, brev: presst_KOMM_brev2008-11-07.pdf
Kommissionens hela utlåtande: presst_KOMM_komm2008-11-07.pdf
 

Lisbon Treaty in Sweden – a Vote for the EU-state

Regret to inform that a couple of minutes ago the Swedish parliament did – as expected – approve the Lisbon treaty. The Left Party and the Greens voted against. The vote was preceeded by a 9 hours long debate. The Left Party´s proposal on postponing the whole vote (in order to gain time) didn´t gain any major support either. 1/6 (59) our of the 349 MPs was needed for that.

The final outcome was.
Yes: 243
No: 39
Abst: 13
 
The Left Party has 22 MPs and the Greens 19 -> 41 critics. A few of them couldn´t attend the vote, that´s why we didn´t even sum up to 41.
 
So Sweden becomes the 25th country to sign. A pity.

Lissabonfördraget -> superstaten nästa

Riksdagen har just klubbat Lissabonfördraget/EU-grundlagen.
Ja: 243
Nej: 39
Avst: 9

Det blev ingen folkomröstning, som svenska folket ville ha.

Skillnaden innebär:

* 9 timmars debatt – ingen folkbildningskampanj i månader
* 30 riksdagsledamöter deltog i debatten – inte hela den svenska valmankåren
* 349 fick rösta – inte hela den svenska valmankåren

Ett giganstiskt steg mot EU-superstaten har tagits. Det gemensamma EU-försvaret, urholkad arbetsrätt, marknadsfundamentalism, gemensam civilrätt, gemensam familjepolitik, harmoniserad asyl/flyktingpolitik, terrorismbekämpning, ja exemplen är tyvärr många hur EUs makt stärks med Lissabonfördraget.

Hoppet står till irländarna. De enda som fick folkomrösta, och som röstade Nej.

Guantanamo – en öppning?

Visst hopp har väckts om en stängning av Guantánamo och andra fångläger nu när Barack Obama har vunnit valet i USA. Med förhoppning om att det också blir av i praktiken har jag och andra EU-parlamentariker ställt en fråga till ministerrådet om vilka påstötningar de har gjort/kommer att göra.

För den som är intresserad: guantanamo_ora_question.doc

Svar i bästa fall till nästa session, veckan innan jul.

Lissabonfördraget som notis

lissabon_dn_ny.jpg
Dagens Dagens Nyheter, sid 13 (minitexten uppe till höger). Lissabonfördraget reducerat till en notis. Hade vi haft folkomröstning hade det varit folkbildning i media månader tillbaka. Nu fattas beslutet i riksdagen och informationen är minimal. Allt för att etablissemanget ska få som de vill.

Lissabonfördraget och stadgan om marknadens grundläggande frihet

Inför kvällens omröstning i riksdagen om Lissabonfördraget: Ett av sossarnas argument är att den s k stadgan om de grundläggande rättigheterna blir juridiskt bindande med Lissabonfördraget. Detta tror man bland annat skulle stärka arbetsrätten. Men det är fortfarande upp till domstolarna, och i slutändan EG-domstolen att tolka stadgan (det är oftast art 28 i stadgan som man brukar hänvisa till).

Vad säger då EG-domstolen själv? I en intervju nyligen i Kommunalarbetaren med den svenska domaren i EG-domstolen, Pernilla Lindh, kommer Lindh till samma slutsats soim vi i vänsterpartiet: Stadgan gör ingen som helst skillnad från dagens ordning. Hon säger:

”Det finns redan en stadga om mänskliga och sociala rättigheter i anslutning till det nuvarande Nicefördraget i EU. I elva domar har domstolen direkt hänvisat till detta.”
Hon fortsätter sedan:
”Den spelar mycket stor roll för domstolens bedömning. Som jag ser det är stadgan bindande redan i dag. Skillnaden om den skrivs in i Lissabonfördraget vore att det blir svart på vitt att stadgan är bindande. Men någon skillnad i praktiken blir det alltså inte för domstolens bedömning jämfört med i dag.”

Precis som hon konstaterar har EG-domstolen redan flera gånger hänvisat till rättighetsstadgan, bland annat i det s k Vaxholmsfallet, då arbetsrätten kördes över. Stadgan är underordnad marknadskraven, d v s fackliga rättigheter kan hävdas, men endast om de inte strider mot den fria rörlöigheten för arbete och att tillhandahålla tjänster (det var just det Vaxholmsfallet handlade om).

Min kollega Eva-Britt fick detta bekräftat i svart på vitt från EU-kommissionen. I sitt svar från den 15 april säger marknadskommissionären Charlie McCreevy till Eva-Britt:
”fackföreningarna kan fortsätta att vidta fackliga stridsåtgärder förutsatt att dessa motiveras av legitima mål… samt är ändamålsenliga och proportionella… Det är i sista hand de nationella domstolarna som ska avgöra”.

Först marknad, sedan fackliga rättigheter. Det är det sossarna väntas stödja i kvällens riksdagsbeslut. Arbetsrätten klubbas ihjäl, som Aftonbladet konstaterat.

Stadgan om de grundläggande rättigheterna borde döpas om. Förslag: Stadgan om marknadens grundläggande frihet.