Igår talade jag om min rapport om internationell handel med råvaror. Talet finns nedan samt som fil att ladda ned: RÃ¥varor_talEP2008-05-19.doc (word).
2008-05-19
Tal, EU-parlamentet, Internationell handel med råvaror
Bästa ledamöter. Först ett stort tack till alla skuggrapportörer för ett gott samarbete.
Vi har alla tagit del av bilderna från den senaste tidens hungerskris. På kort tid har jordbrukspriserna, inte minst livsmedel, skjutit i höjden. Detta har kommit som ett dråpslag mot många utvecklingsländer, som redan innan levde på marginalen.
Förhoppningsvis kan denna rapport om internationell handel med råvaror hjälpa till att råda bot på en del av detta. För att utrota hungern och fattigdomen är ju åtaganden som vi har slutit upp bakom i och med undertecknandet av de s k millenniemålen år 2000. FNs generalsekreterare Ban Ki Moon varnade nyligen för att de höjda livsmedelspriserna äventyrar millenniemålens viktigaste målsättning; att halvera fattigdomen i världen. Så, det är hög tid för snabba åtgärder.
Inte minst den senaste tidens livsmedelskris har visat att i synnerhet mat inte är vilken råvara som helst. Om inte ens ett elementärt krav om att människor skall gå mätta kan uppfyllas, blir retoriken om utveckling inte mycket värd. Man bör därför vara försiktigt med att göra livsmedel till en internationell handelsvara som andra. Ändå har världens utvecklingsländer tvingats avreglera sin livsmedelspolitik och gå
från produktion för nationella behov till exportproduktion. Det är politik från IMF, Världsbanken, USA och också EU som pressat fram de kraven. Genom att avskaffa
skyddstullar och subventioner har många utvecklingsländer blivit extremt sårbara för
kraftiga prisfluktuationer på livsmedel och andra råvaror. Ta Haiti. Tidigare var landet i princip självförsörjande på ris. 1995 tvingade Internationella valutafonden dem att sänka ristullarna. In strömmade statssubventionerat ris från USA och den lokala
produktionen slogs sönder. Idag är tre fjärdedelar av allt ris som konsumeras i Haiti
importerat från USA. Vad händer med Haiti när priserna nu rasar i höjden? Jo, man
har förstås inte råda att betala. Glädjande nog finns det utvecklingsländer som inte tvingats in nedför avregleringsbranten, ex vis Malawi i Afrika. De har också klarat sig mycket bättre.
Med den här rapporten får vi verktyg att möta de problem och utmaningar som den osäkra råvaruhandeln ger oss. Några av de saker vi fokuserar på är:
Stöd till utvecklingsländer att diversifiera sina ekonomier. Vi måste komma ifrån en situation där dessa länder enbart exporterar en eller ett fåtal råvaror, till att tillåta mer avancerad produktion med mer förädlade produkter. Vi vill också stödja u-länder att handla mer med varandra, på jämlik basis.
Det talas även om vikten av policyutrymme i utvecklingsländerna. Det måste innebära att dessa länder har en faktisk möjlighet och ekonomisk-politiska verktyg för att till exempel stödja en utveckling av det inhemska jordbruket. Många gånger har detta utrymme saknats, när utvecklingsländer bakbundits genom direktiv från IMF eller EU.
Vi kräver också att EU-kommissionen ser över finansieringssystemet Flex, som har till syfte att stabilisera priserna på råvaror. Systemet måste vara enkelt och tillgängligt för de utvecklingsländer som är i behov av det.
Vi tar också upp jämställdhetsdimensionen i handeln med råvaror, eller snarare bristen på den. Nu när priserna på t ex livsmedel har skjutit i höjden ska man komma ihåg att det är kvinnorna i utvecklingsländerna som drabbas värst. Det är oftast kvinnorna som är de småskaliga jordbrukarna som bär ansvaret för att mätta den egna familjen. Det är viktigt att ta hänsyn till just genusdimensionen när internationella handelsavtal ska förhandlas fram.
Betänkandet berör även vikten av Rättvis handel som ett redskap för att stödja småskaliga producenter i utvecklingsländer, samt öka pressen på en höjning av sociala och miljömässiga standarder dessa länder. Vi kräver att alla EUs institutionen tillämpar principen om Rättvis handel i sin offentliga upphandling och andra inköp.
Vi tar också upp problemet med den växande animalieindustrin, d v s att kött- och mejeriprodukter efterfrågas allt mer. Detta leder till en ökad efterfrågan på spannmål till djuruppfödning, istället för att föda människor.
Parallellt med detta ökar också efterfrågan på biobränsle, vilket leder till att livsmedelsgrödor som skulle kunna föda människor nu tankas in i våra bilar. Både vad det gäller köttindustrin och biobränslet är det viktigt att skyndsamt hitta lösningar. Vi måste helt enkelt äta mindre kött och resa mindre bil. EU och medlemsländerna måste vidta åtgärder i den riktningen. Jag vill också i sammanhanget flagga för mitt ändringsförslag nr 26 där vi kräver bindande miljömässiga och sociala standarder för import av biobränsle.
De snabba klimatförändringarna är det absolut största hotet mot uppfyllandet av millenniemålen. Trots att det är den industrialiserade världen som står för den absolut största andelen av de historiska utsläppen av växthusgaser är det utvecklingsländerna som drabbas hårdast. Redan idag är översvämningar, torka och kraftiga väderförändringar ett faktum skapat av den globala uppvärmningen. Även handelspolitiken måste ta sitt klimatansvar; onödiga utsläpp måste reduceras och policyinstruments måste hittas för att underlätta handeln med s.k. gröna varor (ny smart teknik etc). EU måste ta ledningen i kampen mot klimatförändringarna.
Slutligen kan det sägas att arbetet med betänkandet kanske blottat EU:s verkliga ansikte. Medan vi på vår kant har försökt tala om utvecklingsländernas behov och villkor, har den europeiska industrin med hjälp av sina representanter här i huset försökt föra fokus till företagens kortsiktiga kommersiella intressen av att ha en stabil tillgång på billiga råvaror. Vid omröstningen i utskottet var man tämligen framgångsrik i denna attack, men vi har nu möjligheten att återställa en del av skadan. Jag vill därför uppmana till bifall av de ändringsförslag som lagts av GUE/NGL, socialisterna och de gröna. I synnerhet ändringsförslag nr 20 och 21 är viktiga.