Kuba – världens mest hållbara land?

 Jag kom tillbaka från Kuba för några dagar sedan. Jag var där på semester i turistfällan Varadero (härligt om man är ute efter sol och bad) och i Havanna för att studera Kuba och miljö. Överlag var mitt intryck positivt. Jag var på Kuba för tio år sedan, och upplevde ett land utan större ekonomisk utveckling och med ett stort mått av politisk stagnation. Även om Kuba förstås fortfarande är ett utvecklingsland är det ekonomiska läget idag mycket bättre, vilket syns. Vid sidan av de åldersstigna amerikanska veteranbilarna och kanadensiska skolbussarna rullar nya taxibilar och moderna kinesiska Yutong-dragspelsbussar. I centrala Havanna finns gott om bra restauranger, museer, hotell och affärer poppar upp på alltfler ställen. Överallt träffar man välklädda, välinformerade, talföra och ytterst sympatiska kubaner (vet att detta om hur kubaner är kan låta som en klyscha, men så är det).

Utsikt mot gamla stan i Havanna från Capitolium.

Tyvärr ligger fortfarande USAs ekonomiska och politiska blockad som en våt filt över det mesta på Kuba. USA-medborgare förvägras rätten att resa till Kuba (och måste smuggla in sig via Mexiko eller Kanada), företag är förbjudna att handla med landet (även europeiska som har Kubarelationer kan utsättas för USA-repressalier), Kubahemsidor släcks ned efter USA-påtryckningar, exilkubaner kan inte sända pengar till nära och kära i sitt forna hemland. Det senaste är ett gigantiskt problem. S k remesas är den största intäkten för många utvecklingsländer, och skulle garanterat vara en viktig inkomst för kubaner om så tilläts.

Blockaden – hämsko för reformer
Det är i princip omöjligt att analysera Kuba utan att ta hänsyn till USA-blockaden och troligen är den det främsta hindret för både ekonomisk utveckling och politiska/civila reformer. Dessvärre utnyttjar också den kubanska ledningen flitigt blockaden och påstår att den står i vägen för allt framåtskridande. Även om Kuba har uppnått imponerande nivåer vad det gäller mänskliga rättigheter på det sociala området lämnar landet mycket övrigt att önska på det politiskt/civila. Inskränkningarna är allmänt kända: kraftigt begränsad organisationsfrihet (försök bilda ett konkurrerande parti till kommunistpartiet, eller en fri fackförening – det går inte), press-ofrihet (endast en dagstidning, kommunistpartiets urtrista Granma), begränsningar i medborgarnas Internettillgång (om detta råder olika uppfattningar. Vad jag själv upptäckte var att hotellet lade in en s k proxy, med möjligheter att stoppa tillgången till vissa hemsidor, i min dator. Absurt!), dödsstraff samt visserligen allmänna val men omöjligt att i grunden ändra samhällssystemet (jag är politiskt engagerad för att jag i grunden vill ändra samhället, samma frihet borde gälla för mina politiska meningsmotståndare).

Gamla stan, Havanna.

Idag, goda förutsättningar för reformer
Men det positiva är att förutsättningarna för reformer på Kuba torde vara bättre än någonsin, utan att för den sakens skulle äventyra revolutionens landvinningar. Med alltfler vänsterregeringar i Latinamerika, Albasamarbetet (Venezuela, Nicaragua, Bolivia, Kuba och den lilla ön Dominica) och den ökande kritiken mot Bush och hans Kubapolitik borde alla tänkbara förutsättningar för ekonomisk och politisk utveckling finnas. Jag tycker också att man ser mycket av detta. Inte minst såg jag många venezolaner på Kuba, särskilt studenter som var med i olika utbyten.

Dessutom besökte EU-kommissionens utvecklings- och biståndskommissionär Luis Michel i början av mars. Michel lovade bland annat att ”gå in i en konstruktiv politiskt dialog med Fidel Castros framtida efterföljare”. Förhoppningsvis kommer det att leda till ett återupptagande av EUs diplomatiska kontakter, biståndssamarbete, gemensam forskning, studentutbyten m m. EUs nuvarande sanktioner är absurda (med Kina och andra totalitära stater har man hur mycket samarbete som helst, men inte med Kuba).

Kuba och miljön
Vad det gäller miljön torde Kuba vara ett av de länder som – utifrån sina förutsättningar – har kommit längst vad det gäller miljöarbete. I Världsnaturfondens rapport ”Living Planet 2006” lyfts Kuba fram som ett av de främsta miljöföredömena i världen. 
    
Vad är det då Kuba gör för miljön? Dels har man från regeringshåll gjort miljön till en av de mest prioriterade politiska frågorna samt man har verkligen gjort en hel del praktiken (dessvärre helt okänt för de flesta européer). För några år sedan lanserades ”La revolución energética”, ”energirevolutionen”, ett ambitiöst program för att fasa ut slösaktiga hushållsprodukter, satsa på förnyelsebara energikällor och bedriva utbildningskampanjer för att spara energi och värna miljön. För att vara ett fattigt land under bördorna av mängder av problem är ändå utfallet imponerande:

Mellan 2005-2007 har:
* Över nio miljoner konventionella glödlampor ersatts med lågenergibelysning.
* 2 miljoner kylskåp har ersatts med lågenergikylskåp.
* 140 000 luftkonditioneringsanläggningar har bytts ut mot mindre slösaktiga apparater.
* 170 000 tv-apparater mot moderna strömsnåla.
* 260 000 värmepumpar har installerats i flerfamiljehus.

Allt detta har gjorts genom statliga bidrag och investeringar.

Lågenergilampa från hotell i Varadero. Lamporna finns överallt, från fina hotell till bostäder.

Lågenergilampor lyser upp denna fina restaurang i Havanna.

Dessutom:
De senaste åren har Kuba genomfört offensiva satsningar på solenergi, vindkraft och biomassa (biogas av sopor och restavfall). En vindkraftpark är redan utbyggd och ytterligare en kommer inom kort att invigas. Över 8000 solpaneler har installerats i offentliga byggnader som skolor och sjukvårdsinrättningar, men också på bondgårdar och boenden långt från det allmänna elnätet. Man producerar delvis egna solfångare. Det finns över 700 platser där man framställer biogas på olika sätt och under 2008 utvidgas detta med ytterligare 300 småskaliga anläggningar. Ekologisk odling kommer stort och man har framställt biologiskt nedbrytbara insektsbekämpare.

Dessutom, dessutom:
Man har kraftigt subventionerad kollektivtrafik, men behöver utveckla utsläppskraven från personbilar och nyttotrafik. En konkret fråga där omvärlden skulle kunna hjälpa till är att se till att Kuba kan använda samma slags blyfri bensin som är standard i Europa. Man är skeptisk till biobränsle som konkurrerar med livsmedelsproduktion, men försöker just nu ta fram drivmedel som är framställt av restprodukter ur både sockerindustrin och andra trä/cellulosaprodukter (här skulle Sverige, med vårt kunnande, kunna hjälpa till). Man satsar stort på skogsplanering och den skogsklädda arealen håller på att återhämta sig. Internationellt driver man på för kraftiga utsläppsminskningar i post-Kyotoförhandlingarna.

Kuba och klimatförändringarna
Kuba är ett av de länder som redan nu märker av klimatförändringarna och i framtiden kan drabbas mycket hårt. Landet är ju en ö, och man är mycket utsatta för havsnivåhöjningar och väderförändringar. Redan nu har man börjat lägga märke till kraftiga svängningar i vädret samt översvämningar. Så den krassa verkligheten gör att Kuba skyndar snabbt med att vidta klimatåtgärder. Men det går inte heller att ducka för att det faktum att man har en stor offentlig kontroll över samhället samt att man har långa erfarenheter av folkbildning och organisering gör att det underlättar att ställa om till ett hållbart samhälle. När man tittar på vårt eget land, med trängselavgifter som äts upp av privata konsultföretag, inställda järnvägssatsningar p g a resursbrist och pendeltågskaos p g a konkurrensutsättning inser man att vi har en del att lära av Kuba.

Tänk om vår svenska regering kunde utmärka sig som ett land som vill ha mer av utbyte med denna spännande ö. Dessvärre är Sverige ett av de mest Kubafientliga länderna inom EU. Detta trots att allt fler verkar förstå att dialog och samarbete är vägen framåt. Den borgerliga regeringen visar än en gång att man går helt i otakt med tiden. Det kommer – förhoppningsvis – att straffa dem i september 2010.
Källa: Kubas miljö- och teknikministerium samt egna observationer.