Kuba – världens mest hållbara land?

capitolium_kuba1.jpg Jag kom tillbaka från Kuba för några dagar sedan. Jag var där på semester i turistfällan Varadero (härligt om man är ute efter sol och bad) och i Havanna för att studera Kuba och miljö. Överlag var mitt intryck positivt. Jag var på Kuba för tio år sedan, och upplevde ett land utan större ekonomisk utveckling och med ett stort mått av politisk stagnation. Även om Kuba förstås fortfarande är ett utvecklingsland är det ekonomiska läget idag mycket bättre, vilket syns. Vid sidan av de åldersstigna amerikanska veteranbilarna och kanadensiska skolbussarna rullar nya taxibilar och moderna kinesiska Yutong-dragspelsbussar. I centrala Havanna finns gott om bra restauranger, museer, hotell och affärer poppar upp på alltfler ställen. Överallt träffar man välklädda, välinformerade, talföra och ytterst sympatiska kubaner (vet att detta om hur kubaner är kan låta som en klyscha, men så är det).

Kuba_frcoloseum.jpg
Utsikt mot gamla stan i Havanna från Capitolium.

Tyvärr ligger fortfarande USAs ekonomiska och politiska blockad som en våt filt över det mesta på Kuba. USA-medborgare förvägras rätten att resa till Kuba (och måste smuggla in sig via Mexiko eller Kanada), företag är förbjudna att handla med landet (även europeiska som har Kubarelationer kan utsättas för USA-repressalier), Kubahemsidor släcks ned efter USA-påtryckningar, exilkubaner kan inte sända pengar till nära och kära i sitt forna hemland. Det senaste är ett gigantiskt problem. S k remesas är den största intäkten för många utvecklingsländer, och skulle garanterat vara en viktig inkomst för kubaner om så tilläts.

Blockaden – hämsko för reformer
Det är i princip omöjligt att analysera Kuba utan att ta hänsyn till USA-blockaden och troligen är den det främsta hindret för både ekonomisk utveckling och politiska/civila reformer. Dessvärre utnyttjar också den kubanska ledningen flitigt blockaden och påstår att den står i vägen för allt framåtskridande. Även om Kuba har uppnått imponerande nivåer vad det gäller mänskliga rättigheter på det sociala området lämnar landet mycket övrigt att önska på det politiskt/civila. Inskränkningarna är allmänt kända: kraftigt begränsad organisationsfrihet (försök bilda ett konkurrerande parti till kommunistpartiet, eller en fri fackförening – det går inte), press-ofrihet (endast en dagstidning, kommunistpartiets urtrista Granma), begränsningar i medborgarnas Internettillgång (om detta råder olika uppfattningar. Vad jag själv upptäckte var att hotellet lade in en s k proxy, med möjligheter att stoppa tillgången till vissa hemsidor, i min dator. Absurt!), dödsstraff samt visserligen allmänna val men omöjligt att i grunden ändra samhällssystemet (jag är politiskt engagerad för att jag i grunden vill ändra samhället, samma frihet borde gälla för mina politiska meningsmotståndare).
Kuba_blommor_gastan.jpg
Gamla stan, Havanna.

Idag, goda förutsättningar för reformer
Men det positiva är att förutsättningarna för reformer på Kuba torde vara bättre än någonsin, utan att för den sakens skulle äventyra revolutionens landvinningar. Med alltfler vänsterregeringar i Latinamerika, Albasamarbetet (Venezuela, Nicaragua, Bolivia, Kuba och den lilla ön Dominica) och den ökande kritiken mot Bush och hans Kubapolitik borde alla tänkbara förutsättningar för ekonomisk och politisk utveckling finnas. Jag tycker också att man ser mycket av detta. Inte minst såg jag många venezolaner på Kuba, särskilt studenter som var med i olika utbyten.

Dessutom besökte EU-kommissionens utvecklings- och biståndskommissionär Luis Michel i början av mars. Michel lovade bland annat att ”gå in i en konstruktiv politiskt dialog med Fidel Castros framtida efterföljare”. Förhoppningsvis kommer det att leda till ett återupptagande av EUs diplomatiska kontakter, biståndssamarbete, gemensam forskning, studentutbyten m m. EUs nuvarande sanktioner är absurda (med Kina och andra totalitära stater har man hur mycket samarbete som helst, men inte med Kuba).

Kuba och miljön
Vad det gäller miljön torde Kuba vara ett av de länder som – utifrån sina förutsättningar – har kommit längst vad det gäller miljöarbete. I Världsnaturfondens rapport ”Living Planet 2006” lyfts Kuba fram som ett av de främsta miljöföredömena i världen. 
    
Vad är det då Kuba gör för miljön? Dels har man från regeringshåll gjort miljön till en av de mest prioriterade politiska frågorna samt man har verkligen gjort en hel del praktiken (dessvärre helt okänt för de flesta européer). För några år sedan lanserades ”La revolución energética”, ”energirevolutionen”, ett ambitiöst program för att fasa ut slösaktiga hushållsprodukter, satsa på förnyelsebara energikällor och bedriva utbildningskampanjer för att spara energi och värna miljön. För att vara ett fattigt land under bördorna av mängder av problem är ändå utfallet imponerande:

Mellan 2005-2007 har:
* Över nio miljoner konventionella glödlampor ersatts med lågenergibelysning.
* 2 miljoner kylskåp har ersatts med lågenergikylskåp.
* 140 000 luftkonditioneringsanläggningar har bytts ut mot mindre slösaktiga apparater.
* 170 000 tv-apparater mot moderna strömsnåla.
* 260 000 värmepumpar har installerats i flerfamiljehus.

Allt detta har gjorts genom statliga bidrag och investeringar.

Kuba_lampa.jpg
Lågenergilampa från hotell i Varadero. Lamporna finns överallt, från fina hotell till bostäder.

Kuba_lampa_hotell.jpg
Lågenergilampor lyser upp denna fina restaurang i Havanna.

Dessutom:
De senaste åren har Kuba genomfört offensiva satsningar på solenergi, vindkraft och biomassa (biogas av sopor och restavfall). En vindkraftpark är redan utbyggd och ytterligare en kommer inom kort att invigas. Över 8000 solpaneler har installerats i offentliga byggnader som skolor och sjukvårdsinrättningar, men också på bondgårdar och boenden långt från det allmänna elnätet. Man producerar delvis egna solfångare. Det finns över 700 platser där man framställer biogas på olika sätt och under 2008 utvidgas detta med ytterligare 300 småskaliga anläggningar. Ekologisk odling kommer stort och man har framställt biologiskt nedbrytbara insektsbekämpare.

Dessutom, dessutom:
Man har kraftigt subventionerad kollektivtrafik, men behöver utveckla utsläppskraven från personbilar och nyttotrafik. En konkret fråga där omvärlden skulle kunna hjälpa till är att se till att Kuba kan använda samma slags blyfri bensin som är standard i Europa. Man är skeptisk till biobränsle som konkurrerar med livsmedelsproduktion, men försöker just nu ta fram drivmedel som är framställt av restprodukter ur både sockerindustrin och andra trä/cellulosaprodukter (här skulle Sverige, med vårt kunnande, kunna hjälpa till). Man satsar stort på skogsplanering och den skogsklädda arealen håller på att återhämta sig. Internationellt driver man på för kraftiga utsläppsminskningar i post-Kyotoförhandlingarna.

Kuba och klimatförändringarna
Kuba är ett av de länder som redan nu märker av klimatförändringarna och i framtiden kan drabbas mycket hårt. Landet är ju en ö, och man är mycket utsatta för havsnivåhöjningar och väderförändringar. Redan nu har man börjat lägga märke till kraftiga svängningar i vädret samt översvämningar. Så den krassa verkligheten gör att Kuba skyndar snabbt med att vidta klimatåtgärder. Men det går inte heller att ducka för att det faktum att man har en stor offentlig kontroll över samhället samt att man har långa erfarenheter av folkbildning och organisering gör att det underlättar att ställa om till ett hållbart samhälle. När man tittar på vårt eget land, med trängselavgifter som äts upp av privata konsultföretag, inställda järnvägssatsningar p g a resursbrist och pendeltågskaos p g a konkurrensutsättning inser man att vi har en del att lära av Kuba.

Tänk om vår svenska regering kunde utmärka sig som ett land som vill ha mer av utbyte med denna spännande ö. Dessvärre är Sverige ett av de mest Kubafientliga länderna inom EU. Detta trots att allt fler verkar förstå att dialog och samarbete är vägen framåt. Den borgerliga regeringen visar än en gång att man går helt i otakt med tiden. Det kommer – förhoppningsvis – att straffa dem i september 2010.
Källa: Kubas miljö- och teknikministerium samt egna observationer.

Hjälp fattiga länder ur råvarufällan

I morse gick min rapport om handel med råvaror genom i handelsutskottet. Senare i vår ska den klubbas i plenum, alltså i hela EU-parlamentet. Nedan ett pressmeddelande som vi skickade ut. Här är själva rapporten: rawmat_Holm_sv1.pdf

Den utsattes tyvärr för en del försämringar från konservativt håll, d v s filen ovan är texten i n n a n försämringarna (men över lag är det en OK rapport, tycker jag).

PRESSMEDDELANDE 2008-03-27

Hjälp fattiga länder ur råvarufällan
Den internationella råvaruhandeln måste reformeras för att hjälpa utvecklingsländerna till en hållbar utveckling. Det skriver Jens Holm (v), EU-parlamentariker, i ett eget betänkade i EU-parlamentet. Idag röstade utskottet för internationell handel om hans betänkande.
 
Holm fick stöd för sina förslag för att se till att utvecklingsländerna kan använda sina råvaror, för att gynna en långsiktig utveckling. Bland annat stödde utskottet hans uppmaning till EU-kommissionen att stödja utvecklingsländers arbete för att diversifiera sina ekonomier, investera i infrastruktur och bygga upp lokala och regionala marknader.
 
- Många utvecklingsländer sitter tyvärr fast i ett beroende av export av råvaror, säger Jens Holm. Priserna på den internationella marknaden är instabila och har även sjunkit på lång sikt. Det undergräver dessa länders ekonomier, och försvårar långsiktig planering och investeringar. Det är ett allvarligt hinder mot fattigdomslindringen och genomförandet av millenniemålen.
 
Holms krav att kommissionen tar fram en definition av så kallade konfliktresurser fick också stöd av utskottet. Det handlar om exempelvis diamanter som utvinns i konfliktområden och används för att finansiera fortsatta krig och övergrepp.
 
-  Jag är nöjd med att vissa av mina förslag fick gehör i utskottet, säger Holm. Men tyvärr är högerkrafterna i parlamentet negativa till de här arbetet. De tycker det är viktigare att EU har fri tillgång till råvaror och att EU:s industri kan öka sin konkurrenskraft, än att utvecklingsländer kan förbättra sina ekonomier.
 
Holms betänkande är icke lagstiftande. Omröstning i plenum är planerad till majsessionen i Strasbourg.

Rajenda Pachauri förespråkar minskad köttkonsumtion

Just nu har EU-parlamentets klimatutskott en hearing i Bryssel. Rajenda Pachauri, ordförande i FNs klimatpanel har just talat. Och, glädjande nog förspråkade han en minskad köttkonsumtion (detta helt utan att jag behövde ställa någon fråga om det). Så här sa han:

”Min personliga uppfattning är att vi borde äta mindre kött. Det skulle inte bara vara bra för klimatet, det skulle också vara bra för vår hälsa.”

”Detta är bara ett konkret exempel på vad man kan göra för att ändra sin livsstil och klimatförändringarna. Det här brukar inte alltid vara så populärt när jag tar upp, fortsatte klimatpanelens ordförande.

pachauri_tv.jpg
Rajenda Pachauri på SvT på juldagen 2007, då han också propagerade
för mindre kött.

Pachauri ansåg att man kunde uppnå sådana minskningar genom att ”internalisera externaliteter”, d v s göra köttätande och andra saker som inte bär sitt miljöansvar dyrare genom skatter och avgifter.

Mycket välkommet och klarsynt uttalande från Pachauri!

Medielänkar

Kom tillbaka från en otroligt spännande och kul Kubaresa igår, därav en veckas frånvaro på denna blogg.

capitolium_kuba.jpg
Havannas Capitolium är flera meter högre än Washingtons.
 

Ett tips: Från och med nu kan man läsa de senaste medieklippen (pressklipp o dyl där jag omnämns eller artiklar som jag skrivit), länkade från min blogg. Titta i marginalen till höger och klicka på de rubriker som du vill läsa. Inom kort kommer också en indexsida för alla inläggen, d v s en sida där alla medieklipp ska finnas länkade (från förstasidan kan man bara läsa de fem senaste).6.50 går flyget imorgon till Bryssel. Det vankas omröstningar och debatt i utskotten: miljö, handel och klimat. Full rulle med andra ord. 

Glaciers melt at record rate

Yesterday ENS reported that world´s glaciers are melting at a record rate. ENS cites new findings from the United Nations Environment Programme, UNEP, announced today.

Data from close to 30 reference glaciers in nine mountain ranges indicate that between the years 2004-2005 and 2005-2006 the average rate of melting and thinning more than doubled.

Since 1980 there has been a total reduction in thickness of ice of just over 11.5 meters, or almost 38 feet.

The findings come from the UNEP-supported World Glacier Monitoring Service based at the University of Zurich. It has been tracking the condition of glaciers for over a century. Continuous data series of annual mass balance, expressed as thickness change, are available for 30 reference glaciers since 1980.

”The latest figures are part of what appears to be an accelerating trend with no apparent end in sight,” said World Glacier Monitoring Service Director Professor Wilfried Haeberli to ENS.

EU: Institutionaliserad lobby

Svenska Dagbladet avslöjar idag att den expertgrupp, s k AFC-panelen, inom EUs livsmedelsorgan EFSA, som har till uppgift att bedöma risker i livsmedel har starka kopplingar till industrin. Av 21 ledamöter har 10 uppgivit att de har ekonomiska band till livsmedelsindustrin. Panelen ska bland annat utreda de s k azofärgernas påverkan på vår hälsa. Azofärger hade Sverige tidigare förbud mot med hänvisning till att de kan leda till kraftiga allergireaktioner. Sedan EU-anslutningen tvingas vi tillåta dessa färgämnen som man numera kan se i olika godissorter. Det känns knappast betryggande att frågan ska utredas av representanter som själva har intressen i att ge livsmedelsindustrin så fria händer som möjligt.

Det här är förstås oacceptabelt, men inte oväntat. Inom EU råder något av en institutionaliserad lobby; industrin bjuds in av EUs organisationer att agera som ”experter”. Detta är utbrett inte minst inom EU-kommissionens olika expertgrupper.

Jag ska ta upp frågan med en kollega som sitter i EFSAs styrelse.
Nedan listan på de ledamöter med band till indstrin (de kan vara fler).

Susan Barlow (GB) (ordf): Konsult åt ILSI, aromindustri
John Christian Larsen (DK) (vice ordf): Medlem ILSI Europe
Karl-Heinz Engel (TY) (vice ordf): Konsult åt bl a Ajinomoto, Monsanto, Kraft Fernando Aguilar (Schw): Gift med expert på Nestlé
Herman Autrup (Dk): Hesi, institut knutet till ILSI
Laurence Castle (GB): Medlem i ILSI
Wolfgang Dekant (Ty): Uppdrag åt icke namngivna företag
Nathalie Gontard (Fr): Forskning finansierad av Nestlé
Jean-Charles Leblanc (Fr): Medlem i ILSI
Ivonne Rietjens (NL): Forskning finansierad av Nestlé

Källa SvD.
Fotnot: ILSI står för International LIfe Science Institute, som har huvudkontor i Washington och är en form av lobbyorgan för världens största livsmedels- läkemedels och kemiföretag.

 

Utvecklingsländerna och klimatet

 ulander_klimat.jpg Min rapport Klimatförändringarna och utvecklingsländerna – Vem betalar priset? är nu färdig. Den baseras på den fakta som kom fram på seminariet Climate Change and Developing Countries – Who Pays the Price? som jag arrangerade i fjol.

Ladda ned den här: klimat_utvecklingslander.pdf

Eller beställ den från min kollega Berit på den inte helt enkla adressen:
eva-britt.svensson-assistant2@europarl.europa.eu

Nyhetsbrev 2008-03-13

Hej alla,
Sitter på tåget mellan Offenburg och Frankfurts flygplats. Testar en ny rutt för att ta mig hem från Strasbourg. Offenburg ligger i Tyskland, men bara ett par mil från Strasbourg. Så varför inte åka tåg till flyget istället för buss? Tåget är modernt, snabbt och här finns dessutom Internet.
Så inleds mitt senaste nyhetsbrev. Läs hela här: Nyhetsbrev2008-03-13.doc

Tänker sossarna stoppa granskning av CIA?

Läste just i European Voice att de svenska socialdemokraterna motsätter sig en fortsatt granskning av EUs och medlemsländernas roll i CIAs s k utlämningsprogram (där man fört icke önskvärda personer till Guantanamo och andra fångläger). Extremt upprörande. Alla korten måste på bordet!

I vår CIA-rapport konstaterade vi att mer information och fler åtgärder måste vidtas för att gå till botten med vissa europeiska länders skamliga samarbete med CIA. Ett av dessa länder var, tragiskt nog, Sverige. Under den perioden styrdes Sverige av socialdemokraterna. Det kan väl inte vara så illa att det är skälet till sossarnas iskalla inställning till en fortsatt CIA-granskning?

Sviker EU-kommissionen klimatet?

 Barroso_ep_Str.jpg Igår när jag lyssnade på EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso i EU-parlamentet blev jag rejält oroad. Han talade om klimatförändringarna, vilket gladde mig. Men i slutet av sitt anförande sa han:

”Om vi inte får en global överenskommelse i Köpenhamn tvekar jag inte att säga att då måste vi vidta åtgärder för att skydda vår energiintensiva industri. Dessutom ligger Lissabonstrategin fast och vi ska fortsätta helt enligt den utstakade vägen.”

Köpenhamnsmötet är toppmötet sommaren/hösten 2009 om klimatet om fortsättningen på Kyotoavtalet. Lissabonstrategin handlar om att EU ska bli världens mest konkurrenskraftiga region 2010, vilket många befarar försämringar i miljölagstiftningen till industrins fördel. En global överenskommelse betyder i princip att USA måste vara med på utsläppsminskningar.

Barrosos uttalande är extremt oroande. Det kommer vara mycket svårt att få med USA på bindande utsläppsminskningar. Men ska EU då släppa sina klimatåtaganden? Det är ju EUs måttliga klimatåtanganden som industrin är så upprört över. Är det detta Barroso vill rucka på? Då har vi isåfall ett gigantiskt problem. Hur ska indstrin annars kompenseras? Det kommer att bli hårda klimatförhandlingar det kommande året. Den saken är klar.