Här begravs kollektivavtalen

Vaxholmsdomen in real life:

På samma tema, Europafackets, ETUCs, generalsekreterare John Monks, kräver en ”social klausul” i Lissabonfördraget. Alltså en geranti för att skydda konflikträtten och kollektivavtalen. Bra! Det är samma sak som vänsterpartiet vill ha.

Vad säger Wanja Ludby Wedin, som ju är ETUCs ordförande? Ja, i dagens LO-tidningen sågar hon Monks förslag. Hon skriver: ”Att stoppa det nya för­draget för att undanta den svenska arbetsrätten är inte realistiskt eller ens önskvärt.”

Inte önskvärt för att hennes eget parti, socialdemokraterna, inte vill det, kanske.

De svenska byggnadsarbetarna har större stöd nere på kontinenten än av sin egen ordförande.

Difficult Struggle Against Animal Experimentation Expected in the Spring

animal_alt_banner_horis_progress1.jpg
About two weeks ago I hosted a conference entitled “Progress Without Pain: Alternatives to Animal Experiments” (toghether with MEP Neil Parish, Eurogroup for Animals and Antidote). The purpose was to put pressure on the European Union Commission in light of the soon to be published new version of the 22-year-old Directive 86/609/EEC on the protection of animals used for experimental and other scientific purposes, and to hear the views of four researchers who work with alternatives to animal experiments.

alternatives_holm_dimas1.jpg

We are very thankful that Environmental Commissioner Stavros Dimas chose to participate in the conference. And, of course, it was heartening when he revealed some improvements in the new version of the live animal testing directive due out in early April (previously promised “before Christmas,” “before the new year,” “in January,” etc.).  Postponing it until April must, however, be seen as a considerable delay.

First, some of the positive aspects Dimas presented of what the forthcoming live animal testing directive will contain:

  • A ban on experimentation on great apes.
  • A ban on experimentation on captured wild animals.
  • Future animal testing will be forced to undergo ethical review, perhaps along the lines of the Swedish model, with animal experimentation ethical committees.
  • Continued work within the European Union’s alternative center, ECVAM.

  animalexp_holm_dimas2008-02-13_blogg_51.jpg
In spite of the above, the directive will leave much to be desired. Dimas said last night that “The ultimate goal of the directive is to replace animal testing with alternatives” and “alternative methods should be a clear priority.” But formulations of this sort are easy to toss around when, in practice, they have no concrete effect. Even the original live animal testing directive states ”the number of animals used for experimental or other scientific purposes is reduced to a minimum”.

And what has happened in the intervening 21 years? The number of animal experiments has increased dramatically. In 2005, 12.1 million animals suffered in experiments and testing, an increase of 340,000 animals by comparison to the previous year.
What is needed are concrete plans for reduction. In the same way that we have goals in the area of climate change, we should set goals for reducing animal experimentation year for year. Alternatives to live animal testing should be given much greater resources.

 animalexp_holm_dimas2008-02-13_blogg_61.jpg
ECVAM’s director, Thomas Hartung, gave a very interesting speech yesterday.  175 different modern, animal-free methods have been presented to ECVAM for validation, but the center is unable to test all of these methods with its present level of staffing and resources. The methods have to be validated before they can be released on the market and actually replace animal testing. This can be compared to ECVAM´s first ten years of operation, when only 17 new methods were approved by the center. So clearly there are many alternatives. It would be a great tragedy if we couldn’t even use these.

But the rumour is that there is a great deal of pressure being applied to downsize ECVAM, or even shut down the entire institution. Dimas’ perpetual delays in releasing the new animal testing directive should be seen in this light; industry interests want to blow it out of the water, and would gladly see the world’s largest alternative methods center sink with it.

This is the reality in the year 2008. It’s means a hard struggle ahead to save animals from experiments and testing. That much is clear.

P.S.  It was also very interesting to listen to our guest speakers, experts on animal testing from four different countries. Unfortunately, I don’t have time at the moment to summarize what they had to say. A short summary of their research can be found in the invitation to the conference.

EUs marknadspolitik våt filt över miljön

Maria Wetterstrand (mp) deklarerar idag att hon inte längre är EU-motståndare. Är det en hägrande ministerpost som lockar eller ett välgrundat övervägande? Vem vet…

Miljön är ett av skälen till att hon har bytt fot. Jag håller inte med. Jag har svårt att ha särskilt mycket fördragsamhet med en av de få organisationer i världen som kan tvinga länder att försämra sin miljöpolitik. I EU är marknadskraven överordnade miljö- och folkhälsa. Ett enskilt medlemsland får inte ha en mer progressiv lagstiftning på områden som kan komma i strid med den inre marknaden. Och detta omfattar dessvärre en gigantisk mängd områden.

Låt mig ta några exempel på där EU ligger som en våt filt över progressiv miljöpolitik:

Hårdare utsläppskrav för bilar – vi får inte ha det (jag försökte detta i det s k Euro V). Det strider mot den inre marknaden. Staterna i USA har större manöverutrymme än vad enskilda medlemsländer har i EU.

Färgämnen m m i livsmedel. Vårt tidigare förbud mot s k azofärger har hävts av EU.

Kontroll av fiskodlingar (som bidrar till stora kväve- och fosforutsläpp). Nu får vi inte längre göra generella inspektioner som vi tidigare har gjort.

Reach – kemikalielagen. Inga enskilda länder får gå före och ha hårdare kemikaliekrav. Sverige måste försämra nivåerna för registrering av nya kemikalier.

Sänka momsen på ekologisk mat får inte heller ett enskilt medlemsland göra. Det strider mot EUs momsregler.

Fiskestopp. Det får vi inte införa. Det strider mot den gemensamma (och fullkomligt absurda fiskepolitiken).

Miljöfientliga subventioner. Genom EU underkastas vi den jordbrukspolitiken och hela dess miljöfientliga subventionspolitik.

Skydd av grundvatten. EUs grundvattendirektiv gör det svårt för ensdkilda medlemsländer att skydda sitt grundvatten. SOm tur var lyckades vi få igenom några förändringar till det bättre.

Sverige var ett av de första länderna i världen som införde katalytisk rening av avgaser. Det hade varit omöjligt att göra om vi då hade varit EU-medlemmar. Dessamma gäller vårt tidiga förbud mot freoner för att skydda ozonlagret.

Irland försöker nu förbjuda konventionella glödlampor. EU-kommissionen har stoppad dem. Om Irland kommer fram med ett lagförslag som ser exakt lika dant ut som det kommissionen vill föreslå i framtiden får man gå vidare. Men endast så.

Eller ta EUs klimatpolitik. Det är bra att EU har förbundit sig om målsättningar. Självklart! Men de är långt ifrån tillräckliga. Det främsta redskapet för att få ned EUs utsläpp är handeln med utsläppsrätter. Den har varit igång sedan 2005 och har hittills varit en katastrof. Delar av EUs utsläppsminskningar får också räknas in av projekt i andra länder (s k externa krediter). Det är bra med internationellt samarbete, men detta innebär att EUs 20 procentsmål ytterligare urholkas.

Euroatomfördraget som ska stimulera kärnkraft. Det är ett av EUs grundfördrag. Det tvingar oss t o m att lämna över uran till EU om vi skulle bryta detta.

Det finns en s k miljögaranti som ska vara till skydd för miljön i strid mot den inre marknaden. Men den förlorar så gott som alltid när den ställs mot marknadskraven.

Jag tror en av huvudfrågorna är: Kan man vara EU-motståndare men ändå kämpa för hårda miljökrav inom EU? Svaret är JA. Jag gör det varje dag. Hade EU slopat marknadsfundamentalismen, den halstarriga kärnkraftsvurmen, subventionspolitiken och överlag haft ett flexibelt samarbete, då hade det definitivt gått mycket lättare.

Produce ethanol, or grain to feed people? Tax meat!

Produce ethanol, or grain to feed people? A climate tax on meat products solves the problem.

The EU has established a requirement for 5.75% of the transportation sector’s fuel to be bio-fuels by the year 2010. By 2020, the goal is for 10% of all fuel to be bio-fuels. Many well-founded fears have been voiced to the effect that these demands will lead to more land being utilized to grow, for example, sugar cane for ethanol or rape seed, palm oil, wheat, corn or other crops that can be used to produce renewable fuels. What can be certain of is that there is not a great deal of land left in the world suitable for planting. Nor will cultivation methods be made particularly more efficient. What we have to do, quite simply, is to use the arable land we have today in the right way.

An issue that is often forgotten in the debate is that the meat industry, not bio-fuel production, accounts for the larger part of grain and land use. The meat industry uses a full third of the world’s grain; in the EU it’s as much as 70-80%. If we look at the use of surface area, the largest part of the world’s agricultural land is controlled by the livestock industry. By comparison to the meat industry, the part used for production of bio-fuels is microscopic (even though it is growing rapidly).

A key question then is: given the EU’s goals for bio-fuel use, how much more arable land is needed by the years 2010 and 2020? Additionally, from where is this land area to be taken? Kristina Mohlin, a graduate student at Chalmers University of Technology in Gothenburg, gives us an excellent and well-supported answer in her newly published thesis, “Taxation of Animal Food in the EU” (PDF file). Her conclusion is that, if we tax meat, meat consumption, and thereby the meat industry’s need for land, will decrease. Her proposal is for a meat tax of approximately 1.70 euro per kilo on beef, less for other kinds of meat.

Mohlin states that the 5.75% goal for use of bio-fuels will lead to the need for 3.7-8.6 million hectares of new agricultural land, depending on what kinds of bio-fuels are produced. The 10% goal will require 6.4-15 million hectares of new cultivation. These are without a doubt large land areas. The total agricultural area in the EU, for example, is 120 million hectares. In Sweden, I believe the total is about 3 million hectares.

But what is interesting about Mohlin’s study is that she only suggests that less land be used for production of fodder for the livestock industry. And this is achieved by taxing animal products. By way of a meat tax of 1.70 euro on beef and less on other kinds of meat, we can free up 7.3 million hectares of arable land. In this way, we could reach the goal of a 5.75% bio-fuels share. To reach the 10% goal, the meat tax would need to be somewhat higher.

We should also point out that a not insignificant portion of future bio-fuels could be produced from by-products of the cellulose industry, and in this way the need for additional land area could be reduced even further. Increased emphasis should also be placed on trains and public transportation to reduce the total share of traffic. This would reduce the total energy use, which is really the most important demand to make.
Now, in fact, there is a solution. This is how we can avoid a conflict between food production and bio-fuels production: Make meat more expensive! Not only would we get a better environment, millions of animals would avoid slaughter. And we would feel better ourselves, as a result of lowered meat consumption.

Has the study been read by our Environment Minister, Andreas Carlgren, or by our Agriculture Minister, Eskil Erlandsson? If not, it’s high time.

P.S. Frightening Facts
(in CO2 equivalents):

1kg of beef =    24 kg of CO2
1kg of beef from the dairy industry = 15Kg of CO2
1kg of pork =    5.5kg of CO2
1kg of eggs =   5.5kg of CO2
1kg of chicken = 4.6kg of CO2
1kg of milk =    1.2kg of CO2

Köttskatt är lösningen

Producera etanol eller spannmål för att mätta människor?
Köttskatt löser problemet
 
EU har som krav 5,75 procents innehåll av biobränsle för transportsektorn år 2010. År 2020 är målsättningen av 10 procent av allt bränsle ska vara biobränsle. Många befogande farhågor har rests för att dessa krav kommer att leda till att mer mark måste tas i anspåk för att odla exempelvis sockerrör för etanol eller raps, palmolja, vete, majs eller andra grödor som kan användas till att framställa förnyelsebart bränsle. Vad vi vet är att inte särskilt mycket mer mark finns kvar att ta i anspråk i världen. Inte heller kan odlingsmetoderna bli särdeles mycket effektivare. Det vi måste göra är att helt enkelt använda de odlingsarealer som vi har idag på rätt sätt.

En ofta bortglömd fråga i debatten är att det är köttindustrin som står för den riktigt stora spannmåls och arealanvändningen, inte biobränsleproduktionen. Köttindustrin använder en dryg tredjedel av världens spannmål, i EU handlar det om 70-80 procent. Talar vi om ytanvändning går den största delen av världens jordbruksmark till djurindustrin. Biobränsleanvändningen står för mikroskopisk andel (även om den växer kraftigt) om vi jämför med köttindustrin.

En av knäckfrågorna är alltså: givet EUs biobränslemålsättningar hur mycket mer odlingsmark behövs till 2010 respektive 2020? Samt: Varifrån ska detta ytrymme tas? Kristina Mohlin – magisterstudent på Chalmers i Göteborg – ger oss ett alldeles ypperligt  och välunderbyggt svar på detta i hennes purfärska uppsats: Taxation of animal food in the EU (som pdf). Hennes slutsats är: Om vi beskattar köttet kommer köttkonsumtionen och därmed köttindustrins arealanspråk att minska. Hennes förslag är en köttskatt på cirka 15 kronor kilot för nötkött, och lägre för andra köttslag.

Mohlin konstaterar att 5,75 procentsmålsättningen kommer leda till krav på mellan 3,7 till 8,6 miljoner hektar (beroende på vilket biobränsle som används) ny odlingsmark. För 10 procentsmålet gäller 6,4 till 15 miljoner hektar ny odlingsmark. Det här är tvivelsutan stora arealer. Den totala jordbruksytan i EU är exempelvis 120 miljoner ha, i Sverige tror jag den samlade jordbruksarealen ligger på 3 miljoner ha.

Men det intressanta med Mohlins rapport är att hon just föreslår att mindre mark ska användas till foderproduktion för animalieindustrin. Detta alltså gehom en skatt på animalieprodukter. Genom en köttskatt på 15 kronor (1,7 euro) på nötkött och lägre på andra köttslag skulle vi frigöra 7,3 miljoner odlingsbar yta. Vi skulle på så sätt kunna uppnå 5,75 procentsmålet. För att nå 10 procentsmålet måste köttskatten vara något högre.

Man bör också tillägga att en inte oanselig del av framtidens biobränsle borde kunna komma från restprodukter inom celluosaindustrin. På så sätt borde ytkravet kunna minskas ytterligare. Dessutom  borde ökade satsningar göras på tåg och kollektivtrafiken för att minska den totala andelen av trafikvolymer. Så kan vi minska den totala bränsleförbrukningen, vilket egentligen är det viktigaste kravet att driva.

Nu finns faktiskt lösningen. Så här kan vi undvika konflikten mellan livsmedelsförsörjning och biobränsle. Gör köttet dyrare! Inte bara miljön skulle vinna på det, utan också alla djur som slapp slaktas samt att vi själva skulle må bättre av en minskad köttkonsumtion.

Har rapporten blivit läst av vår miljöminister, Andreas Carlgren? Av jordbruksministern, Eskil Erlandsson? Annars är det hög tid.

P S Skrämmande fakta:
1 kg nötkött   = 24kg CO2 (räknat i CO2ekvivalenter)
1kg nöt (fr mjölkind.) = 15kg CO2
1 kg fläsk       = 5,5kg C02
1 kg ägg         = 5,5 kg CO2
1 kg kyckling   = 4,6kg CO2
1kg mjölk        = 1,2kg CO2

Läs också de två utredningar som vänsterpartiet i riksdagen beställt om köttkonsumtion och köttskatt: RUT-kottskatt.doc  RUT-kottkonsumtion.doc samt min och Toivo Jokkalas rapport Djurindustrin och klimatet.

 

Tal: Afrika och tekniköverföring

Har ikväll talat i EU-parlamentet om Afrika, tekniköverföring, klimatet och patent. Läs det här:afrika_tal_EP2008-02-20.doc

Trist bara att EU-kommissionen uppenbarligen är så inkompetent. Kommissionär Vladimir Spidla svarade inte på mina frågor, trots mina påstötningar. Svagt!

Jag sade bland annat:

Hur är det exempelvis med våra lagar kring immaterialrätt och patent? Vi i EU-parlamentet konstaterade i november i vår resolution inför Baliförhandlingarna i december att, och nu citerar jag; ” Europaparlamentet inser att licensavgifter för immateriella rättigheter inom området för ren teknik kan utgöra ett hinder för överföring av sådan teknik till utvecklingsländerna.”

75 procent av vindkraftstekniken i världen kontrolleras av fyra företag. Ja, endast fyra företag! Varav tre är europeiska. Det fjärde är från USA. När många utvecklingsländer nu vill bygga ut vindkraften måste de använda gammal opatenterad teknik. De har helt enkelt inte råd med den moderna och miljövänligaste tekniken.

En stor del av den moderna tekniken är helt enkelt fastlåst i vår egen lagstiftning. Det gynnar förstås fåtal storföretag som har kontrollen över patenten, men till vilken nytta är det för Angola, Botswana eller Rwanda?

Jag vill ha ett klart svar från EU-kommissionen: Gör ni något för att göra lagarna kring immaterialrätten mer flexibel? Vad gör ni för att teknik ska kunna föras över lättare?