EU ska dumpa griskött

EU-kommissionen har beslutat att införa exportstöd för griskött. Bidrag ska alltså ges för att dumpa överskottet av fläsk i länder utanför EU. Ett riktigt dåligt beslut både för grisarna och för livsmedelsmarknaden i de länder där EU dumpar.

Hur vore det att dra ned på köttkonsumtionen istället?

Vad gör vår svenska regering för att stoppa detta?

Ransonering steg mot klimaträttvisa

Läs min debattartikel nedan eller direkt i Arbetaren.

Debattartikel Arbetaren 29/11-07
Ransonering steg mot klimaträttvisa
Det finns fog för att vara skeptisk mot marknadsmekanismer som lösning på klimatproblemet. Men individuella utsläppsrätter är i första hand ett sätt att ta kontroll över den ohämmade konsumtionen av klimatbelastande produkter, anser vänsterpartiets Jens Holm, ledamot i Europaparlamentet.
 
Vad gör man om det är brist på något? Och vad gör man om några få använder mycket mer av denna bristvara än andra? Jo, man ransonerar och fördelar rättvist. Förslaget om individuella utsläppsrätter ska tolkas i det ljuset.

I Storbritannien utreds frågan om ransonering och individuell utsläppshandel. Tanken är att systemet ska omfatta britternas konsumtion av energi och bränsle. Varje person får lika stor andel. Vill man köra mer bil eller har ett stort hus att värma upp får man köpa av någon som förbrukar mindre. Den totala tilldelningen ska successivt pressas nedåt för att utsläppen ska minska. Låginkomsttagare skulle gynnas kraftigt av systemet eftersom de åker mindre bil, bor i mindre hus och överlag belastar klimatet mindre.

Ransonering genom utsläppskvoter skulle därför vara ett steg framåt mot kraftiga utsläppsminskningar och ökad rättvisa. Hushållens energiförbrukning och bensinkonsumtion är två varor som är lätta att övervaka och står för en relativt stor del av hushållens samlade utsläpp. I så måtto är jag överens med Per Bolunds förslag om individuella utsläppskrav.

Systemet skulle fungera som bäst om den totala tilldelningen också ramas in av strikta nationella utsläppsmål som är baserade på befolkningsmängd, så kallad Minskning och utjämning.

Både min partikollega Wiwi-Anne Johansson och medlemmarna i Miljöförbundet Jordens vänner Anna Johnsson och Alfred Hallmert uttrycker en befogad skepsis mot marknadsmekanismer som en lösning på klimatproblemet. EU:s handelssystem med utsläppsrätter är ett avskräckande exempel på detta.

Men individuella utsläppsrätter är i första hand ett sätt att ta kontroll över den ohämmade konsumtionen av klimatbelastande produkter, i andra hand ett handelssystem.

Visst kan jag instämma med Johanssons kritik att det är motbjudande att rika människor kan köpa sig rätten att skita ner. Men med ett sådant här system måste de åtminstone betala för det och pengarna skulle oavkortat gå till dem som släpper ut mindre.

Det är nog ett ofrånkomligt faktum att alla ransoneringssystem skapar en marknad för bristvaran. Hellre då en reglerad sådan. Kanske skulle man också kunna reglera så att det bara är en del av tilldelningen man får handla med.

Den enligt mig mest relevanta kritiken mot ransonering och individuella utsläppsrätter är att de riskerar att underminera möjligheten att införa åtgärder på systemnivå. Stödet för andra åtgärder kan minska om folk tänker ”men nu bidrar ju redan mitt hushåll till att minska användningen av energi och bensin, då kan man ju inte samtidigt höja skatterna på dessa områden.” Detta är också vad ekonomerna menar när de säger att man får välja ett styrmedel; inte både utsläppshandel och växthusgasavgifter. Men kanske förstår folk att det behövs åtgärder på alla tänkbara områden, och att det brådskar? Och ekonomer har ju haft fel förr. Det faktum att vi i Sverige har en koldioxidskatt samtidigt som vi är med i EU:s utsläppshandel talar för att flera styrmedel kan existera parallellt.

En annan invändning som inte ska bortses från är att systemet sannolikt är långt mer byråkratiskt än vad många anhängare tror. Av detta skäl är det viktigt att införliva produkter/tjänster som just är lätta att kontrollera. Detta är fallet med hushållsenergi och bränsleförbrukning. Kommer det att uppstå en handelsmarknad, en börs, med företag som tjänar pengar på att förmedla utsläppsrätter? Ja, sannolikt. Då är det viktigt att detta inte sväller till en gigantisk byråkrati där själva handelsverksamheten blir viktigare än fokus på minskningar och omfördelning.

Johansson, Johnsson och Hallmert har helt rätt i att vänstern måste kräva förändringar på systemnivå för att lösa klimatproblemet. Investeringsprogrammet Klimpen, som Johansson nämner, är tillsammans med vår koldioxidskatt utmärkta exempel på systemverktyg.

I ljuset av detta har jag lite svårt att se det logiska i kritiken mot energiransonering. Det handlar ju om att man tar ett kollektivt beslut om en total minskning där var och en åläggs samma reduktionskrav. Genom att både minska och omfördela kan vi nå klimaträttvisa.

Jens Holm, (v) EU-parlamentariker

Gör handeln grön

Nedan mitt anförande i EU-parlamentet om handel och klimat. Jag ska tala om några minuter. Imorgon är det omröstning i ärendet: handel_klimat_EP2007-11-28.doc Jag har skrivit miljöutskottets del (se sid 17).
Anförande i EU-parlamentet, Jens Holm, MEP GUE/NGL:
Gör handeln grön

Det är hög tid att även världshandeln tar sitt klimatansvar. Sedan 1990 har handeln i världen ökat explosionsartat, mer än dubbelt så fort som BNP-utvecklingen. Vad leder detta till från ett klimatperspektiv? Jo självklart ökade transporter och ökade utsläpp.

Är det ex vis rimligt att EUs djuruppfödare importerar miljontals ton soja från Brasilien till köttindustrin? Eller att fisk fiskas upp i Norge, skeppas till Kina för rensning och filéande och sedan tillbaka till Europa för konservering?

Nej självklart inte.

Det här utmärkta yttrandet ger oss möjligheter att vidta konkreta åtgärder mot detta.

Vi kräver:

• Att transporterna ska bära sin miljökostnad.
• Sprid grön teknik till utvecklingsländer genom en i grunden förändring av patent och immateriella rättigheter samt översyn av tullar och tariffer.
• Avskaffande av subventioner till smutsig energiproduktion.
• Obligatorisk miljöcertifiering och social certifiering av biobränslen.
• Att alla handelsavtal ska analyseras utifrån ett klimat-, genus- och hållbarhetsperspektiv.

Detta är bara några exempel ur detta utmärkta betänkande. Genom att göra detta kan vi se till att världshandeln blir en del av lösningen – inte en del av problemet.

Jens Holm, MEP GUE/NGL

Investeringar för klimatet snart ett minne blott

Naturvårdsverket meddelar idag att hela 71 kommuner, landsting och andra viktiga aktörer har ansökt om pengar från statliga investeringsprogrammet Klimpen. 375 miljoner kronor ska delas ut till investeringar för att begränsa klimatförändringarna. Det är härliga nyheter. Sedan starten 2002 har klimatinvesteringsprogrammet minskat utsläppen med över 200 000 ton koldioxid. Varje år.

Klimpen - tillsammans med vår koldioxidskatt – är kanske det viktigaste klimatbekämpningsverktyget som vi har i Sverige. Därför är det så sorgerligt att detta är sista gången vi läser en positiv nyhet om detta. Borgarna har nämligen beslutat att stoppa Klimpen. Nästa års tilldelning blir därför den sista. Tragiskt.

Utsläppen ökar som aldrig förr

Aldrig någonsin har världens utsläpp varit så höga som nu, och de ökar stadigt. Det konstaterar FN-organet UNFCCC i en ny rapport. 2005 släppte västvärldens länder ut närmare 15 miljarder ton växthusgaser, en ökning med 11 procent sedan 1990. Spanien har ökat sina utsläpp med 50, Australien med 25 och USA med 16 procent. I Sverige har vi emellertid minskat våra utsläpp med sju procent sedan 1990. EU har sänkt sina med 1,5 procent, vilket dock är för litet för att man ska nå sina Kyotoåtaganden (en minskning på åtta procent av 1990-års nivå till 2012).

Detta gäller alltså alla växthusgaser (där CO2 är en). Om man bara tittar på koldioxiden så har faktiskt de utsläppen ökat i EU (se sid 19 i rapporten). Detta med 3,7 procent sedan 1990, från 3,3 miljarder ton 1990 till 3,5 miljarder ton 2005. Sverige har minskat sina utsläpp av även koldioxid med 6,8 procent.
Se också Rapport idag.

Invitation: On Thin Ice – Greenland and Climate Change

banner_horis_on_thin_ice.jpg

For those in the European Parliament:

MEP:s Vittorio Agnoletto, Jens Holm, Jiri Mastalka, Roberto Musacchio, Tobias Pflueger and Sören Söndergaard invites You to a one-hour hearing:

On thin ice – Greenland and Climate Change

At the end of August the GUE/NGL Greenland delegation visited northwest Greenland to study the melting of the ice cap and climate change. Welcome to a slide show and discussion about the melting of the Greenland ice cap.

Time and place:
Wednesday 28/11/07, 12:30–13:30, room ASP 1G3, European Parliament, Bruxelles

Presentations by:
Roberto Musacchio, MEP GUE/NGL, vice-president CLIM
Jens Holm, MEP GUE/NGL, member CLIM
Sören Söndergaard, MEP GUE/NGL

Language: English

Welcome!

Jens Holm

Download the poster On Thin Ice: greenland_poster_on_thin_ice.pdf

Jordbruksministern törs inte agera mot köttindustrin

Igår röstade vi igenom klimatresolutionen inför FNs toppmöte i Bali, i december. Det är ju då en fortsättning på Kyotoavtalet ska diskuteras. Vår resolution blev på det stora hela mycket bra. Vi pekar ut de rika länderna som ansvariga för den globala uppvärmningen och att det är vi som måste göra något åt det. Hela resolutionen kan läsas på engelska här: bali_resolution_2007-11-15.doc (det är denna text med några marginella förändringar som har gått igenom).

Särskilt kul tyckte jag att hela tio av vänstergruppens elva ändringsförslag har gått igenom. Ett av dessa var att vi vill ha åtgärder mot köttindustrins växthusgasutsläpp, punkt 21 i texten. Köttindustrin står ju för 18 procent av världens utsläpp av växthusgaser.

Men visst blev jag besviken när jag hörde vår jordbruksminister Eskil Erlandsson på Ekot i morse. Han tyckte att det inte behövdes några åtgärder för att minska den kraftigt växande köttkonsumtionen. Istället tror han på mer effektiv utfodring etc av djuren. Jaha, men det har man faktiskt hört till leda, men vad händer egentligen? Exakt hur tror Erlandsson att han ska kunna minska den 18 procentiga påverkan på växthuseffekten som köttindustrin har? Sedan 1950 har världens köttkonsumtion femfaldigats, en minskning av detta är det i särklas effektivaste sättet att få ned utsläppen. Det är uppenbart att vår jordbruksminister inte törs agera mot köttindustrin. Erlandssons strutsmentalitet innebär ett överförande av ett gigantiskt miljöproblem till framtida generationer. Det är djupt oansvarigt.

Punkt 21 om köttindustrin lyder som nedan:

21. Is concerned that a growing proportion of the earth’s resources are used for livestock raising; recalls the FAO report ‘Livestock’s Long Shadow’ from November 2006, which estimates that the meat industry and livestock raising account for 18% of the world’s total GHG emissions; stresses the need for an international post-2012 climate agreement to include a framework for sustainable livestock production.