Kommissionen vill tvinga Sverige in i EMU

För ett tag sedan frågade jag EU-kommissionen vad man ansåg om Polens planer på en folkomröstning om EMU. Jag visste att detta var något kommissionen oroade sig för. Nu har jag fårr svar på tal: EU-kommissionär Joaquin Almunia, med ansvar för EMU, svarade mig igår. Han säger helt öppet att han inte vill att Polen ska ha någon folkomröstning. Så här svarar han bland annat:

”Polen har ratificerat fördraget och frågan om huruvida en medlemsstat bör fullgöra sina skyldigheter enligt fördraget eller ej bör inte avgöras i en folkomröstning.”

Vad som är än värre – och då har Almunia redan lagt sig i ett lands inre affärer – är att Almunia säger att Sverige måste ansluta sig till EMU, förr eller senare. Lyssna på detta praktexempel på komplett folkförakt för det svenska folkomröstningsresultatet:
”Upprättandet av en ekonomisk och monetär union och en gemensam valuta ingår i EU:s mål, och gemenskapens verksamhet och uppgifter enligt fördraget syftar till att uppnå dessa mål. EU-medlemskapet innebär därför en skyldighet att införa euron. Med undantag av Danmark och Förenade kungariket, som har ett lagstadgat undantag, krävs det att de medlemsstater som ännu inte ingår i euroområdet inför euron som enda valuta och att de därmed skall sträva efter att uppfylla konvergenskriterierna.”

Läs gärna mina kommentarer angående detta i Europaportalen.

Man kan läsa min fråga och EU-kommissionens svar här (som word): emu_polen_frsvar2006-12-19.doc

Bryssel tisdag

Det känns att det börjar gå mot juluppehåll i EU-parlamentet. Färre folk i korridorerna, alla önskar varandra god jul etc. Själv åker jag hem till Sverige imorgon. Ska bli skönt.

Igår hade vi extrainsatt plenasession här i Bryssel. Varför då? Jo, det finska ordförandeskapet måste ju avtackas. Därför måste Matti Vanhanen, kommissionens ordförande Barroso och alla partigruppers ordförande få hålla massa inlägg. Dötrist!

Särskilt trist är det ju när alla säger samma sak – OK vi och de gröna och ibland Indem-gruppen skiljer hedrande nog ut oss. Vanhanen kritiserar medlemsländers rätt att ibland kunna använda sitt veto, och att vi måste få ett nytt fördrag (läs EU-grundlag). De flesta hakar på och pläderar för EU-superstaten. Barroso kritiserar länder som är motståndare till den s k pasarrellen – den gummiparagraf som gör att EU kan häva enskilda länders veto. Extremt upprörande! Poettering från EPP använder halva sin talartid till att tacka alla andra partigruppsordföranden. Ja, så där håller det på. Ibland är EU-parlamentet inget annat än en lekstuga för snacksaliga 50+-gubbar.

Både igår och idag röstade vi i utskottet för internationell handel. Bland annat röstade vi om nyliberala frihandelsavtal med de andinska länderna (Colombia, Venezuela m fl) och Centralamerika. Vi i vänstergruppen röstade nej när våra och de grönas ändringsförslag föll. Jag vill inte stödja avtal som syftar till ytterligare avregleringar och som är helt på storföretagens villkor (vilket är fallen med dessa avtal). En lisa för själen var att även moderaten Christoffer Fjellners ändringsförslag fick rungande nej. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen, inte sant :-)
Jag träffade vår nye miljöminister, Andreas Carlgren (c), på planet ned till Bryssel i söndags. Han skulle ned och slutgiltligen klubba igenom Reach (vilket gjordes igår). Jag påpekade att Sverige kommer tvingas försämra delar av vår nuvarande lagstiftning (läs mina tidigare inlägg). Carlgren skulle försöka få stopp för det. Tyvärr lyckades han inte. Jag vet inte ens om han försökte. Är det nån som kommer ihåg Miljögarantin? Just det, den EU-princip, som man sålde in den svenska EU-anslutningen med, som säger att enskilda länder inte ska tvingas försämra sin miljölagstiftning. Nu tvingas vi göra det. Liksom vid mängder av andra gånger. Så mycket var den garantin värd!

Läste den ypperligt intressanta rapporten ”Vad hände(r) med den konstitutionella krisen i EU?” (Sieps 2006:6) av Carl Fredrik Bergström.

Bergström är ingen EU-motståndare precis, men kan ändå vara ärlig och peka på risken med EU-kommissionens ständigt växande makt. Han har studerat EU-kommissionens växande makt i EU-systemet. Det sägs ju i skolböckerna att EU-lagar tas genom ett sambeslutsförfarande mellan EU-kommissionen, ministerrådet och EU-parlamentet. Bergström visar på en annan bild. En stor del nya lagar klubbar EU-kommissionen igenom helt själv. 662 förordningar och 54 direktiv blev det förra året. Det är alltså hundratals viktiga lagar som kommissionen klubbar igenom helt allena. Det är förstås väldigt allvarligt. I synnerhet med tanke på att kommissionen är en ren tjänstemannainstitution, som inte är folkvald.

Bergström pekar också på att kommissionen har gått om rådet vad det gäller att stifta nya direktiv såväl som förordningar. Han skriver så här:

”Sedan ett par år tillbaka är det kommissionen som antar, inte bara flest förordningar, utan även flest direktiv: kommissionens ställning jämfört med rådets har aldrig varit starkare än 2005… och trenden fortsätter att peka uppåt.”

Det brukar påstås att EU hamnade i en kris efter Nejen till konstitutionen i Frankrike och Nederländerna 2004. Men det stora antalet nya EU-lagar visar att EU-systemet tuffar på som aldrig förr. Snabbast tuffar kommissionen. Utan vår insyn och utan folkligt mandat.

Imorgon bär det av mot Stockholm igen. Där väntar EU-jobb på distans, flytt till Hammarby sjöstad (med riktigt svartfiber i bredbandet, I can´t wait…), julfirande i växthuseffektens tecken (d v s med regn och barmark) och planering inför 2007. I januari är jag tillbaka i EU-parlamentet igen.

Svar om Israelsavtal, Kina, vapenexport etc

Jag har de senaste dagarna fått svar på flera frågor som jag ställt till EU-kommissionen resp ministerrådet. Tyvärr är svaren långt från fullständiga. Jag har därför försökt få upp frågorna till allmän debatt. Två av frågorna (om handelsavtalet med Israel och dammbygget i Kina) sattes också upp på dagordningen i den allmänna debatten vid senaste sessionen i Strasbourg. Men tyvärr har de båda gångerna inte hunnits med att behandlats. Det lämnas tyvärr väldigt lite utrymme åt frågor-svar i debatten.

Andra frågor jag har ställt hittas på EU-parlamentets webbplats eller under vår frågerubrik på vänsterpartiets webbplats i EU-parlamentet.

Mina frågor och svaren nedan (som wordfiler).

Fråga: Varför inte upphäva handelsavtalet med Israel? israelavtal_fr_a252740.doc

Svar från ministerrådet: israelavtal_svar_a252741.doc

Fråga: Europeiska företags roll i dammbygget Pubugou i Kina kinadamm_fr_a132500.doc

Svar från EU-kommissionen: kinadamm_svar_a132501.doc

Fråga: Vapenexport till förtryckande regimer? vapenexp_fr_a299090.doc

Svar från ministerrådet: vapenexp_svar_a299091.doc

Fråga: Tjänstemannamakten inom EU-systemet. tjanstemmakt_fr_a000151.doc

Svar från EU-kommissionen (Jose Manuel Barroso): tjanstemmakt_svar_a000155.doc

EU-nationalismen som inte granskas…

En av årets viktigaste EU-artiklar publicerades i fredags på DN-kultur. Statsvetaren Peo Hansen recenserar Kerstin Vinterheds ”Europa, det är jag”. Artikeln kan läsas här.

Hansen gör skickligt upp med den EU-nationalism som ostört får florera, medan all annan nationalism – rätteligen – möter på motstånd och granskning. Hansen skriver bland annat så här:

”Som intellektuell är det svårare att gå ut och tala sig varm för nationalism, flaggviftande och nyttan med att tvinga invandrare att knäböja inför de nationella symbolerna. Ännu svårare har de intellektuella som i dag ger sig på att försöka rehabilitera hjältestatusen hos nationens gamla ledare, skalder och andra banerförare. Naturligtvis är bilden inte entydig, men ett är säkert: alla intellektuella som i dag försöker skriva nationens historia på nationalistens vis får omgående mothugg – ett korrektiv som delvis springer ur de senaste årens vitala forskning om nationalismens villfarelser.

Vad gäller intellektuella och forskares förhållningssätt till EU:s historia är dock förhållandet nästan det omvända. Att skriva EU:s historia på Europavurmarens vis är nämligen inget riskabelt företag, utan snarare en vedertagen ansats. Som en av de främsta EU-historikerna Alan Milward visat är ”mycket av historien om den europeiska integrationen skriven i en propagandistisk anda av en skara entusiaster för ett enat Europa”.”

Sveriges kemikalieregler får inte försämras

Debattartikel i dagens Europaportalen. Läs den här eller nedan.

(v): Sveriges kemikalieregler får inte försämras 
Debatt: Som EU:s kommande kemikalielag är utformad förhindras medlemsländer att ha hårdare lagstiftning på området. Detta kan – absurt nog – leda till försämringar för Sveriges del. På måndag har miljöministern chansen att agera när ministerrådet tar sitt beslut. Allt annat måste betraktas som en katastrof för miljön och folkhälsan. Det skriver EU-politiker Jens Holm (v).

På luciadagen röstade en majoritet av EU-parlamentet för en kraftigt urvattnad kemikalielag, Reach. Reach ska klubbas igenom av ministerrådet nu på måndag den 18 december för att börja gälla i respektive medlemsland under sommaren nästa år.

Tusentals mycket farliga kemikalier kommer att finnas kvar i samhället och drabba våra barn och miljön. Progressiva företag som vill ersätta farliga kemikalier ges inte något stöd i Reach och konsumenter och arbetare anställda inom kemikalieindustrin har all anledning att känna oro när industrin inte åläggs att presentera detaljerad information om kemikalierna.

Risk för försämringar
Det finns ännu en sak som oroar: Som Reach är utformat nu förhindras medlemsländer att ha hårdare lagstiftning på området. Detta kan – absurt nog – leda till försämringar för Sveriges del eftersom vi i Sverige idag måste registrera alla nya kemikalier som produceras över 10 kg per tillverkare och år medan Reach endast reglerar kemikalier över 1 ton.

Miljöministern har chansen
Man kan knappast påstå natt vår nya miljöminister Andreas Carlgren har gjort något större avtryck på den kemikalielag som nu håller på att gå igenom. På måndag har han chansen. Se åtminstone till att vi inte behöver försämra nuvarande kemikalielag. Allt annat måste betraktas som en katastrof för miljön och folkhälsan.

Jens Holm (v),
EU-parlamentariker och Reachansvarig för vänstergruppen GUE/NGL

LO-tidningen varnar för superstaten

Intressant ledare i senaste LO-tidningen. Nedan citerar jag ur ledaren några av de negativa konsekvenser som bygget mot en EU-superstat har fört med sig. Läs annars hela ledaren på länken innan.

LO-tidningen skriver:

” •I strid med vad somsades vi anslutningen kan vi inte längre föra en självständig alkoholpolitik. Detta därför att en restriktiv kontroll av alkoholinförseln från utlandet helt plötsligt anses strida mot EG-rätten.

•Apoteksbolagets framtid är osäker, eftersom dess existens kan komma att anses stå i strid med den inre marknadens principer.

•Spelmonopolets vara eller icke vara är just nu föremål för rättslig prövning inom EU.

•Också allmännyttan ifrågasätts med motiveringen att den diskriminerar privata fastighetsägare genom att inte vara vinstdrivande.

•EG-kommissionen har inlett en granskning av det svenska presstödet trots att det var undantaget vid anslutningen.

•Konflikten vid byggandet av en skola i Vaxholm behandlas av EG-domstolen. I praktiken betyder det att den prövar den svenska kollektivavtalsmodellens laglighet.

•EU-kommissionen utfärdar förordningar som i fallet med somaliesvenskarna berövar svenska medborgare deras grundläggande rättigheter.

•EG-kommissionen prövar vilka skilsmässo-regler som ska gälla för svenskar gifta med utländska medborgare.

Utmärkande för alla dessa exempel är att politiska frågor hanteras som om de vore enbart juridiska. EG-rättens omfattning har utsträckts eller kan komma att utsträckas på ett oförutsägbart sätt. Medlemsländerna tvingas på nya lagar som deras parlament aldrig skulle ha godkänt. ”

Dessvärre är det precis så det funkar. Jag tror inte att tjänstemännnen på EU-kommissionen eller i domstolen är onda per se. De tolkar bara EUs fördrag. Och det är just det som är problemet. Fördragen (Romfördraget, Maastricht, Amsterdam etc) slår fast den politiska inriktningen. Och den inriktningen går långt, mycket långt, högerut.