Reach: En kemikalielag för storindustrin

Jag och miljöpartiets Carl Schlyter har just gått ut med detta pressmeddelande. Det ser ut att bli en mycket dålig kemikalielag. Illa.

PRESSMEDDELANDE, 2006-11-30
Vänsterpartiet och miljöpartiet

 
Reach: En kemikalielag för storindustrin
Socialistgruppen och de konservativa har med stöd av liberalerna kommit överens med ministerrådet om att inte kräva att giftiga ämnen ersätts med mindre farliga alternativ. Det står klart sedan ministerrådet kommit överens med föredraganden Guido Sacconi (PSE, Italien) om en kompromiss om Reach, EU:s omstridda nya kemikalielagstiftning.

 – Jag är mycket besviken. Förlorarna är alla vi konsumenter, arbetarna inom kemikalieindustrin och progressiva företag som vill fasa ut farliga kemikalier. Socialistgruppen har lagt sig platt för storindustrin och den konservativa partigruppen. Det är trist och vittnar tyvärr om att makt är viktigare än miljö och folkhälsa, säger Jens Holm (v), EU-parlamentariker.

Kompromissen innebär att ministerrådet får sin vilja igenom om lägre krav på industrin att testa och informera om kemikalier och att byta ut dem när det är möjligt. I princip allt på den konservativa gruppens (EPP) kravlista har tillmötesgåtts.

Kompromissen avskaffar ersättningsprincipen. Mycket giftiga ämnen ska få användas även om det finns likvärdiga ersättningar, bara det sker under ”adekvat kontroll”. Det handlar bland annat om ämnen som orsakar cancer och som skadar DNA.

-Vi vet att allergier, cancer och annan ohälsa blir konsekvensen av de farligaste kemikalierna. När säkrare alternativ finns måste dessa ersätta de farligaste. Det är absurt att påstå, som kompromissen nu gör, att kemikalier som finns i konsumentprodukter och kan hamna var som helst är ”adekvat kontrollerade”, säger Carl Schlyter (mp) EU-parlamentariker.

Reach ska slutgiltigt röstas om i EU-parlamentet i mitten av december. Efter det måste ministerrådet formellt godkänna lagen, vilket de väntas göra efter kvällens överenskommelse.

Kompromissen innebär också att:

Ingen obligatorisk säkerhetsrapport för ämnen som tillverkas i mängder under 10 ton.

Tillverkare och importörer slipper juridiskt bindande ansvar för sina ämnen.

Kravet på information till allmänheten om farliga ämnen försvinner.

Ingen tidsbegränsning för tillstånd att använda farliga ämnen. Det kommer att minska motiveringen att forska fram alternativ.

Småföretag missgynnas vad gäller kostnadsfördelningen.

Miljöutskottets krav på att tillåta hårdare nationell lagstiftning har strykits.

För mer information, kontakta:
Jens Holm (v),tel: 076 847 03 28, www.jensholm.se
Carl Schlyter (mp) tel: 070-238 15 15, www.mp.se/carl

 

Pressmedd (v): Förhandlingarna om Reach bröt samman

2006-11-28
Pressmeddelande vänsterpartiet

Förhandlingarna om Reach bröt samman
Förhandlingarna mellan rådet, parlamentet och kommissionen om den nya kemikalielagstiftningen Reach bröt samman igår kväll. Parlamentets miljöutskotts ordförande avbröt trepartsförhandlingen efter en timme.
 
Det finska ordförandeskapet hade kommit med ett försenat kompromissförslag måndag morgon. På kvällen samma dag startade trepartsförhandlingarna. Alla Reachansvariga ledamöter från parlamentets partigrupper var då överens om att kompromissförslaget från ministerrådet inte var bra nog.
 
Partigrupperna hade dock vitt skilda skäl att avvisa förslaget. Den konservativa gruppen EPP ansåg bland annat att rådets förslag ställde för strikta krav på att testa ämnen. Vänstergruppen GUE/NGL, liberala gruppen ALDE, De Gröna och socialistgruppen PSE ansåg istället att rådets förslag hade för svaga regler om att farliga ämnen ska ersättas när det finns mindre farliga alternativ, för svaga regler om registrering av ämnen och för svaga krav på information till konsumenterna.
 
Jens Holm (v), EU-parlamentariker, är Reachansvarig för vänstergruppen GUE/NGL, och deltog i förhandlingen. Enligt Holm ville rådet luckra upp ersättningsprincipen alldeles för mycket, alltså principen att farliga ämnen ska ersättas med mindre farliga så fort sådana dyker upp.
 
– Jag är inte främmande för att ge och ta i en förhandling, säger Jens Holm. Men rådet ville ge alldeles för många väldigt giftiga ämnen undantag från ersättningsprincipen, så att de bara ska behöva hållas under så kallad tillräcklig kontroll. Jag kan inte ta på mitt samvete att låta industrin fortsätta med hormonstörande och cancerframkallande ämnen trots att det finns mindre farliga alternativ.
 
EU:s nya kemikalielagstiftning Reach står inför sitt andra och sista beslut i EU-parlamentet, planerat för december 2006. Sammanbrottet i förhandlingarna ökar risken för att det slutliga avgörandet går till en förlikning mellan EU-parlamentet och ministerrådet.
 
För mer information, kontakta:
Jens Holm (v), EU-parlamentariker: +32 498 598 053 eller 076-847 0328.
Roger Falk, pressekreterare: +32 473 80 45 79
Hemsida: www.vguengl.org (foton finns i ”Pressrummet”)

Ingen överenskommelse om Reach

Ikväll hölls den sista överläggningen mellan EU-parlamentet (en representant från varje partigrupp), EU-kommissionen (både kommissionärerna Stavros Dimas och Günter von Verheugen var där) och ministerrådet (främst företrädda av det finska ordförandeskapet). Tanken var att vi skulle bli övernens om Reach, EU:s blivande kemikalielag. Men någon gång vid 21.00-snåret konstaterades att ingen överenskommelse kunde göras. För min del är det rätt uppenbart: ministerrådet har inte tillmötesgått oss i EU-parlamentet på i princip en enda punkt. Och är man inte beredd att förhandla blir det ingen deal. Svårare än så är det inte!

Nu ska varje partigrupp analysera situationen. Två vägar är möjliga: 1. Ministerrådet kryper till korset och tar några rejäla kliv åt det miljövänliga hållet. 2. Om inte det sker kommer vi i EU-parlamentet att fatta beslut i plenum den 13 december. Efter det kommer vi och ministerrådet att vara tvugna att enas i förlikning (en slags förhandling). Anledningen till att det är så rörigt som det kan verka är att Reach är en lag som klubbas gemensamt av kommissionen (som lägger fram förslaget) samt med parlamentet (som ändrar och fixar) och ministerrådet (som försämrar – iallafall i det här fallet).

Det som ska kommas ihåg är att ministerrådet egentligen inte är något annat än våra medlemsregeringar. Vår nuvarande regering
har alltså ett ansvar till att förhandlingarna nu har havererat (se min debattartikel mot Reinfeldt i tidigare inlägg).

Annars har det varit en upptagen dag som vanligt här i EU-parlamentet: Nedflygning från Bromma på morgonen, debatt och omröstning i miljöutskottet, Reachförhandlingar, journalistkontakter och mängder med mejl att besvara.

Förresten, läste en bra debattartikel på Europaportalen. Tyvärr är vi i dagsläget långt ifrån visionen för den artikeln.

Vänsterseger i Ecuador

Glädjande vann vänsterkandidaten Rafael Correa en klar seger vid gårdagens presidentval i Ecuador. Allt fler länder i Latinamerika frigör sig från USA och slår in på en progressiv väg. Kul!

Läs hans kampanjsida (och lyssna på kampanjsången!) på:
http://www.rafaelcorrea.com

Nedan – för den som är intresserad – några kommentarer från Paul-Emile, en kollega till mig i vänstergruppen i EU-parlamentet.

Ecuador yesterday elected Rafael Correa, of Alianza Pais, as new president, defeating Rafael Noboa, called ”the ecuatorian Berlusconi”, because he owns 100 companies and controls nearly all the banana production and exportation sector.

Rafael Correa, winner of the election, is a young economist, clearly oriented left. He was expelled from the funcion of finance minister og the transitional governement (formed after the expulsion of Gutierrez) because he clashed about his proposal to reinforce an economic alliance with Venezuela, in the framework of ALBA, and to limit the reimborsment of the external debt.

Correa is supported by significative forces of the left, among them Pachakutik, the indian political movement. His victory is particularly important against the isolation of Bolivia in the Community of Andean Nations, and will have a significant impact in the negotiation of a trade agreement of the CAN with the EU that are in the stage of preparation.

As Alianza Pais has no legislators. The new elected president announced a reform of the constitution.

On security matters, he announced that he will not prolonge the existance of the important american military base of Manta in Ecuador, used mostly for the war in Colombia. He refuses the presence of regular or irregular foreign military forces in Ecuador. He refuses the concept of terrorist groups for groups as the FARC of Colombia.

On economic matters, he opposes the signature of a FTA with United States and wants to developp alternatives to full payment of so called ”external debt”. He opposes the ”dolarization” of the ecuatorian economy but announced that he will not reverse it for the moment, because the cost would be to high now that it has been done.

All the ecuatorian press already announced the victory of Correa.
Noboa won the first round of the election in October. Now the first results give Rafael Correa winner with a difference of between 15 and 20%.

Svenskar skor sig på rysk rövarkapitalism

Läser den hissnande artikeln i DN om ryska gasjätten Gazprom, som delvis privatiserades under början av 1990-talet. En av de främsta rådgivarna till chockterapin i Ryssland var svenske Anders Åslund. I artikeln framgår att han numera äger andelar för 15 miljoner kronor i det privatiserade gasföretaget. Andelarna köpte han, som så många andra kring den köttgryta som de ryska statliga bolagen var, för ett spotstyver. Sådan är chockterapin…

Debattartikel, DI: Reinfeldt måste agera för kemikalielagen

I dagens Dagens Industri har jag nedanstående debattartikel publicerad.

Reinfeldt måste agera för kemikalielagen
För att EU:s kemikalielag ska gå igenom måste vi ha stöd från EU:s
medlemsländer; ministerrådet. Vi har nu förhandlat i flera veckor -
EU-parlamentet, kommissionen och ministerrådet – för att hitta en
kompromiss. Och jag är rejält orolig.

Det är inte mycket kvar av det som både den svenska regeringen säger sig
vilja ha och EU-parlamentets majoritet stödjer. Det som skulle bli det
historiska beslutet om världens mest omfattande kemikalielagstiftning
riskerar att bli en tummetott.

Jag känner ett relativt starkt stöd från svenska företag. De ledande svenska
byggföretagen vill ha ett starkt Reach. IKEA och Hennes & Maurtiz är andra
företag som understryker vikten av en kemikalielag som på allvar tar ett
krafttag för folkhälsan och miljön.

Så den här gången är det inte kapitalet som står i vägen för ett progressivt
beslut. Vad är då problemet? Tyskland och Polen, brukar standardsvaret lyda.
Javisst, men det är ingen nyhet. Den stora nyheten är att de som verkligen
borde kämpa med näbbar och klor för ett skydd mot farliga kemikalier inte
gör sitt jobb. Men min största oro stavas faktiskt: Sverige och vår nya
regering. På kontinenten är Sverige känt som ett av de länder som är
starkast anhängare av Reach.

Vår nye miljöminister Andreas Carlgren sa den 13 oktober att han stödjer
principen om att farliga kemikalier ska ersättas av mindre farliga och
hyfsade kemikalieambitioner finns inskrivna i den nya regeringens
budgetproposition.

Men man måste sätta kraft bakom orden. Man måste ställa ultimatum. Hittills
har jag inte sett någonting av detta från den svenska regeringen. Om inte
Sverige gör sitt yttersta i kemikalieförhandlingarna, vem ska då göra det?

Hur många gånger har ni hört Fredrik Reinfeldt tala om Reach? Hur många
samtal har han ringt till Angela Merkel, de polska regeringsbröderna
Kaczyski eller den finska statsministern Matti Vanhanen? Vad sa Reinfeldt om
Reach när han besökte EU-institutionerna i tisdags? Ingenting, såvitt jag
vet.

Jens Holm (v) EU-parlamentariker

Bryssel, onsdag, hem igen

06.45 Uppstigning, dusch och frukost på stående fot. Lyssnar på P1 över nätet. Funkar bra. En professor emeritus som inte tror på växthuseffekten. Tänk att det ska finnas en skeptiker i varje land och att de får så himla mycket uppmärksamhet (en Lomborg i Danmark en Gösta Wallin, som emeritusen, heter i Sverige o s v). Inga problem att vi släpper ut koldioxid – finns inget bevis för detta, tycker emeritusen. Nähe, bevisa det! Hela forskarvärlden visar på det motsatta. Förresten; emeritus blir man väl när man inte formellt är professor längre.
07.48 Kånkar ut soporna.
07.50 Väntar på buss 60. Suck att man inte kan cykla idag. Det ser ut att bli en fin dag. Men ska man åka hem så ska man, och att lämna cykeln på Place Luxemburg ett par nätter, trots mina tre lås, är inget jag gör. Bussen nästan i tid. Överraskad!
08.12 Köper Le Soir, som vanligt, i tobaksbutiken. Springer på Thomas Raeck, vice gen sekr i GUE-gruppen. Trevlig kille. Le Soir toppar förstås med VWs sparkande av nästan 4000 anställda. ”Döden för fabriken” står det med krigsrubriken. Bra att det uppmärksammas. Funderar på vad vi i GUE-gruppen kan göra. Nånting iallafall…
08.20 Slår på dator och kaffebryggaren. Snyggar till lite på kontoret (vilket behövs). Ska man få besök kan det inte se ut som ett kaos, även om jag försöker lura mig själv att det är ett kreativt sådant. Hinner kolla några mejl.
08.32 Sören Söndergaard och Mette (anställd i GUE) kommer förbi. Sören, från danska folkebevegelsen, ska ersätta Ole fr o m den 1 januari.
08.35 Mette går och jag häller upp nybryggt kaffe till mig och Sören. Han har massor med frågor. Jag känner igen mig själv i situationen. Jag satt ju likadant för åtta veckor sedan och ville veta ALLT. Hoppas verkligen Sören får en plats i utskottet för internationell handel. Han kan nog göra en del nytta där.
09.30 Sören går. Jag återgår till mejlkollandet. 15 obesvarade. Inte så farligt. Det mesta är inbjudningar och dokument som man snabbt läser igenom. Kommer på att det är omröstning i INTA, utskottet för internationell handel. Jag är ersättare. Behöver jag vara där och rösta? Vad ska vi rösta om isåfall. Får tag på en GUE-kille som jobbar som sekreterare. Nej, troligen behöver jag inte rösta. Han ringer mig inom kort isåfall.
10.15 Träffar fem journalister från tidningen Miljöaktuellt. Mötet skulle bara ta en kvart. Men – nog mitt fel, för det är så intressant – tar en timme. Pratar mest om Reach, vad som kommer att hända och min kritik mot hur förhandlingarna förs.
11.15 Möte med INTA. Jag behövde inte rösta. Diskussion om bland annat vilka krav som EU ställer på utvecklingsländerna. Intressant.
11.45 Lunch. Potatis med någon grönssaksgryta. Blir superbra när jag laddat på med extra linser. Roger, Carolina, Lisa och Hanna sluter upp. Käkar frukt till efterrätt.
12.15 Köper en dubbel expresso och tar med upp på kontoret.
12.20 Mängder av mejl och andra grejer att göra. Ser att GUEs gruppledare Francis Wurtz ska träffa de protesterande Vw-anställda. Bra! GUE kräver och att få upp frågan på dagordningen vid nästa plenasammanträde och kommer inom kort skicka ut en resolution. Ännu bättre!
13.30 Fikar med Världsnaturfonden och diskuterar Reach. Ingen av oss är nöjda.
15.00 Bollar debattartikel om Reach med Roger och Lisa. Har bestämt mig för att den ska bli klar idag.
16.00 Franskakurs. Läser artikel om globalisering och om en av världens största båtar med min franskalärare. Hon är nog rätt frustrerad över mina måttliga franskaframsteg. Men hur ska man hinna plugga glosor och grammatik med det här uppdraget? Dessutom med ett litet barn hemma. Hinns helt enkelt inte med.
17.00 Stämmer av det senaste inom Reach med Lisa.
17.20 Får respons på debattartikeln av LIsa. Gör lite småändringar och skickar iväg den.
18.25 Hissen ned till EU-parlamentsbilarna. När jag just har kommit ned hittar jasg inte flygbiljetten. Tar samma hiss upp igen. Säger hej till förvånade Berit, Eva-Britt och Hanna. Hittar min bokning i min mejlbox. Skönt. Springer till hissen igne.
18.35 I bilen på väg ut till Zaventem. Ringer några samtal jag inte hunnit ringa ännu. Pratar med Wiwi-Anne, riksdagsledamot för vänsgterpartiet, om djurskyddsdemonstrationen nu på lördag. Vi båda ska prata och diskuterar vad vi ska säga.
19.00 Checkar in på flygplatsen. Slår mig att planet inte går förrän 21.05. Jag är en hel timme före! Blir arg på mig själv. Vad hade man annars kunnat gjort med den här timmen? Funderar över varför jag kunde ta så fel på tiden. Och glömma flygbiljetten? Och förra veckan nästan missa planet från Basel? Är det stress?
19.15 Lite folk på flytplatsen. Bra! Käkar vegpasta till ockerpris och läser Le Soir. Köper trappistöl och choklad och en leksakstelefon till min dotter.
20.00 Upptäcker att de har trådlöst internet i terminalen. What a relief!!! Men blir förbannad att de tar betalt för internet överallt. Det borde vara gratis.

Reach, miljöomröstningar

8.30 Klev upp alldeles för sent. Var trött efter att ha jobbat hårt och kommit i säng sent igår. Äter två sojayougurtar, smörgås och dricker dyr men god apelsin o mangojos.
9.00 Cyklar till parlamentet. Undrar om de har något bonussystem för de som kör på cyklister när jag korsar stora Avenue Louise. Kändes iallafall som att en av bilarna verkligen siktade på mig. Men klart de misslyckas. Flyger fram över kullerstenarna (pittoreskt, men opraktiskt).
9.20 Redan en drös obesvarade mejl. Fattar inte; det sista jag gjorde igår kväll var ju att svara på massa mejl. Blir stressad över allt som ska göras idag: Reachförhandlingar, omröstning i miljöutskottet, Mittnyttintervju (SVT) och en massa möten. Förbannar mig själv för att ha sovit för länge. Är man inte på jobbet innan 8.30 för man inget gjort, som någon sa. Just nu känns det som det stämmer.
10.20 Miljöutskottet började kl 9.00. Men jag har kollat dagordningen och jag har inte missat något superviktigt. Det finns andra från min partigrupp som är där och håller koll.
10.30 Omröstningen ska snaryt börja. Bläddrar igenom röstlistor och diskuterar detaljer med Barbrie från min partigrupp.
10.40 Voteringen börjar. Vi röstar om miljöaspekter på tjänstehandel, läkemedel, uppdatering av något direktiv jag redan har glömt och en del annat.
11.10 Voteringen avslutad. Pratar med några andra ledamöter: Hur gick det i den och den frågan? Hur var det på det mötet? Hur mår den och den…
11.25 Kortintervju med Mittnytt. Egentligen är det min kollega Berit de gör ett reportage om. Hon är från Östersund. Men eftersom jag också är från regionen får jag också vara med på ett pyttehörn.
11.45 Lunch i matsalen. Broccoliquiche med pasta och tomatsås. Fantastiskt; inga ägg eller mjölk i quichen. Veganskt, med andra ord. Spetsar det hela med bönsallad och grönssakssoppa samt ungsbakat äpple med smälrt brunt socker över. Jag blir nog mätt idag också…
11.55 Roger dyker upp vid matbordet. Kul, trist o käka själv. Hanna och Lisa sluter snart upp.
12.50 Blir uppringd av Greenpeace om Reach.
13.00 Förmöte med Lisa inför förhandlingarna om Reach idag. Vi går igenom våra krav och vad som är lämpligt att ta upp. Igår var det trialog, d v s förhandlingar mellan ministerrådet (eg det finska ordförandeskapet), kommissionen och EU-parlamentet (som företräds av Reach-rapportören Guidio Sacconi). Vi konstaterar att vi fortfarande inte har fått några klara besked från rådet om en mängd helt avgörande Reachfrågor. Jag känner mig frustrerad och tycker att vi lika gärna kan lägga ned samtalen med rådet.
14.00 Förhandlingar med Sacconi om Reach. Jag företräder vänstergruppen, och alla åtta partigrupper har en s k skuggrapportör som förhandlar. Det blir hårda ordväxlingar. Jag, Caroline Lucas (de Gröna, England) och liberalernas Chris Davis (också England) kräver hårdare tag mot ministerrådet. Vi tycker att vi lika gärna kan rösta direkt i plenum utan att konsultera ministerrådet. Då måste vi förvisso göra upp i förlikning, men lika gärna det. Som det är nu har vi ju inte fått ett enda klart besked från ministerrådet. Jag tycker att Sacconi är otydlig med att svara på våra krav. Det är ju han som ska föra vidare dessa till rådet. Han förhandlar ensam för hela EU-parlamentet, vilket egentligen är helt sjukt. De konservativas representant, holländska Ria Oomen Ruijten, tycker däremot att vi gör framsteg i samtalen med ministerrådet. Inte så konstigt eftersom allt går hennes väg, d v s Reach håller på att urvattnas helt. På måndag hålls de sista överläggningarna med ministerådet, vilket innebär att vi måste komma överens nästa vecka (om det nu går). Den 13 december ska vi, troligen, rösta i plenum i EU-parlamentet. Jag kräver mer tid, som ett minimikrav, men får en avsnäsning av miljöutskottets ordförande konservativa tysken Karl Heinz Florenz som säger att det är omöjligt. Dessutom klagar han över hur jobbigt det är att få höra kritik av ”personer som inte ens är hälften så gamla som jag är” Jag snäser tillbaka och frågar vad åldern ska ha för betydelse. Davis blir sur på Sacconi för att han inte får svar på de frågor han ställer. Sacconi säger att han ska betrakta dom och inte glömma dem. Davis suckar. Alla suckar.
15.40 Förhandlingarna över. Jag, de Gröna och liberalerna är kvar i lokalen och diskuterar hur vi borde gå vidare. Sacconi kommer fram och säger något till Davis på italienska och sedan på franska: ”Jag har ju läst, jag har det här”, olkar jag det som med hjälp av min spanska och bristfälliga franska.
16.50 Köper en kaffe att ta med och en banan. Balanserar med kaffet upp till sjunde våningen och mitt kontor.
16.00 Möte med Emily McIvor från Peta Europe om Reach och hur man kan minimera djurförsöken inom Reach. Vi är båda oroliga och frustrerade. Men hon har en del bra ideer och vi lovar att hålla kontakten.
17.00 Är kvar på kontoret: Går igenom mejl, pratar i telefon, läser fler Reachdokument och gör en lista på allt som måste göras imorgon. Det blir en hel del.
20.25 Hanna ringer och frågar om jag inte ska komma ned till baren där hon och några från Junilistan sitter. Jo, det vill jag.
20.40 Cyklar ned till en sylta på Place Jourdan, som ligger bakom EU-parlamentet. Träffar Hanna och Jan-Å och Markus från Junilistan. Går över till snabbmatsstället vid dörren bredvid baren och klöper en falafel och pommes frites och tar med in i baren (det är tydligen så man gör om man vill käka på det stället), Dricker två Biere Blanche och ser 1-0 till Lyon mote Anderlecht bli 1-1.
22.15 Hinner se slutet på Lyon-Anderlecht. Blir 2-2 som nog Anderlecht ska vara mest nöjt med.
22.40 Laddar en tvättmaskin. Får man tvätta så här sent? Who cares. Har man inga kläder så har man inte.
23.00 Pratar med min fru på telefon. Konstaterar att det ska bli himla skönt att åka hem imorgon igen.
23.30 Läser Lasse Ohlys och Wiwi-Annes debattartikel om miljö i Aftonbladet. Blir glad.
23.45 Ser på Euronews om Volkswagens beslut att stänga fabriken i Forest, Bryssel och 4000 anställda kommer att förlora jobbet. Blir förbannad. Men gläds av att protesterna är stora.
23.50 Ser på samma kanal om valet i Nederländerna imorgon och vänsterpartiet SPs stundande framgångar (de är vänsterpartiets systerparti i Holland). Damn it! De ligger på 21 procent i undersökningarna! Det kan man sova gott till.
23.56 Ställer fram sopsäckarna inför insamlingen imorgon. Får inte glöma soporna imorgon…

Hungerstrejk för djuren

Läste just om Ludvig Lindström från Djurens Rätt som hungerstrejkar för djurskyddsmyndighetens bevarande (se här). Wow! Vad bra! Borgarna tänker ju lägga ned myndigheten, som är den enda i sitt slag i världen.

Tänk, en helt egen myndighet till försvar för djuren. Ska kallsinniga moderater och centerpartister bara få klappa ihop den? Nej. På lördag är det demonstration till djurens och myndighetens försvar. Jag ska dit och tala.

Djurskyddsmyndigheten Kom du också: Samling kl 13.00 nu på lördag i Humlegården i Stockholm. Läs mer på: www.djurensratt.se Där kan man också skriva på ett upprop för djurskyddsmyndigheten. Gör det!

Förbud mot hund- och kattskinn

Idag har EU-kommissionen beslutat att förbuda import och försäljning av hund- och kattskinn till EU (läs mer här). Det är förstås glädjande. Men det går inte att låta bli att ställa sig frågan: EU tycker att det är oetiskt att föda upp hundar och katter för deras skinn – bra! – men varför får man fortsätta föda upp och slakta 1,3 miljoner minkar i Sverige varje år? Eller kossor och tjurar, eller alla andra djur som tvångsuppföds och slaktas?

Beslutet är förstås positivt, men i konsekvensens namn borde EU och medlemsländerna gå vidare för att stoppa djurutnyttjande på andra områden också.