Strasbourg IV

Min första vecka som EU-parlamentariker börjar gå mot sitt slut. Jag sitter nu på flygplatsen Charles de Gaulle i Paris och väntar på planet hem. Guess what; jag träffade samma svenska moderater som på vägen ned: Christoffer Fjellner, Pål Jonsson och nu även Gunnar Hökmark, som också är moderat EU-parlamentariker. Även om vi tycker olika om princip allt måste jag erkänna att de är trevliga. Jag har blivit inbjuden av dom till lobbyn på flygplatsen. Perfekt, här dricker man jos och fint italienskt kaffe gratis och – framför allt – det finns i n t e r n e t.

Imorse checkade jag ut från hotellet där jag har bott. Fick en smärre chock när jag betalade: 106 euro för en natt (Jonas har tack och lov betalat de andra nätterna). Allt är verkligen superdyrt här i Strasbourg. Min standardbudgetfrukost (köpt i en morgontidig delikatessenbutik): fyra färska dadlar, tre bananer, färskpressad jos och en baugette kostar över sju euro. Men då är den god och mättande. Och vegansk förstås.

Så här har min dag annars sett ut:
8.00 Köpte frukost
8.10 Spårvagn till EU-parlamentet.
8.30 På kontoret, femte våningen. Snackade med Eva-Britt Svensson, min vänsterpartikollega. Hon har rummet bredvid mig. Vi snabbplanerade den kommande veckan, möten, konferenser vi inte kunde åka på, hur vi skulle rösta i olika frågor m m. Jag svarade på mejl, kollade blogginlägg och bläddrade igenom papper inför dagens möten. Lyssnade på Jonny Cash på hög volym (har ni sett filmen?, superbra!).
9.00 Gruppmöte med min partigrupp: GUE/NGL. Vi pratade om en del olika omröstningar, främst ett direktiv om nanoteknik. Jag bläddrade i papperna för att ta reda på det var… Lyssnade på ett gripande anförande av generalsekreteraren för Libanons kommunistparti, och upprördes över hans berättelse om alla civila och partimedlemmar som dödats av Israels anfall. Han försvarade rätten till väpnat motstånd så länge som Israel anföll, men nu hoppades han på en fredlig fortsättning, hårda krav på Israel och stöd till Libanons återuppbyggnad.
10.00 Sprang upp till kontoret igen. Kollade mejl. Lyssnade på min assistents (Daniel) radioval, Energy eller nån annan popkanal. Förvånande, han har mer sofistikerad smak än så… Konstaterar att han nog har varit finkänslig och inte ändrat radiofrekvensen sedan jag jag lyssnade igårkväll… Försökte återigen snabbinläsa mig på kemikalielagen Reach, lyckas inget vidare.
10.50 Är för tidig till möte om Reach. Småsnackar med Tory-politikerna John Bowis. Jag och en av vänstergruppens sekreterare Lisa Ekstrand tittar på en fruktansvärd fotoutställning som den konservativa partigruppen har gjort. Den består av en massa hemska bilder från attentat som ETA har utfört. Det är hemskt och är värt att fördöma. Men bilderna blandas med 1. demonstrerande ungdomar (som de titulerar som ETA-terrorister, 2. en bild från förintelsen och 3. en bild från de fruktansvärda bombdåden i Madrid i mars 2004. Allt blandas ihop och alla är tydligen terrorister, anser den spanska höger (med rötter i det gamla spanska fascistpartiet Alianza Popular).
11.00 Föredragning av sossen och italienaren Guido Sacconi om just Reach. Det pågår förhandlingar med ministerrådet och EU-kommissionen och frågan ska inom kort upp igen till oss i miljöutskottet. Intressant, men komplicerat.
11.30 Röstmöte börjar för NGL (Nordic Green Left) vår undergrupp inom GUE. Eg viktigt möte för vi ska bestämma hur vi ska rösta, men sitter kvar och lyssnar på Reach.
11.55 Inringning till parlamentet. Omröstningen börjar om fem minuter och jag börjar bli stressad. En fransk (eller holländsk?) konservativ parlamentariker har fastnat i en diskussion med svenska miljöpartisten Carl Schlyter om detaljer inom Reach. Jag fattar ingenting och vill skynda mig iväg till omröstningen. Ska inte de också rösta, undrar jag…
11.58 Sacconi tittar på klockan och förklarar mötet avslutat. Alla skyndar iväg till omröstningen. Jag är först ut.
11.59 Möter tack och lov Eva-Britt vid ingången till plenasalen. Hon ger mig korta röstinstruktioner och säger att Esko kommer att hjälpa mig om jag är osäker. Tack för det.
12.00 Omröstningen börjar. Jag röstar nej till ökade subventioner till fiskeindustrin (trots att förslaget faktiskt lagts av en person i min partigrupp), ja till ett betänkande om kvinnor och internationell handel (en hel del bra om kvinnors rättigheter), ja till en rapport om läget i Darfur och lade ned min röst till direktivet om nanoteknik (jag hade kunnat rösta för om en serie ändringsförslag hade gått igenom, men det gjorde de tyvärr inte). Småpratar lite med Esko mellan handuppräckningarna. Konstaterar att Le Pen har åkt hem. Nån konservativ ledamot reser sig upp och kräver att Israels ambassadör eller statsminister ska bjudas in till parlamentet, vi buar och protesterar vilt och förhoppningsvis blir det inget av det. En kvinna reser sig upp och säger att en romsk kvinna i parlamentet har trakasserats av någon annan i parlamentet. Vi applåderar till stöd för hennes protest.
12.40 Röstningen är avklarad. Jag skyndar mig ned till matsalen. Hittar ingen att äta med, så jag tränger mig ned mellan andra politiker och sekreterare. Äter min sallad snabbt. Dricker vatten. Får et sms från vår pressekreterare Roger som påminner om att jag måste ringa den där norska journalisten.
13.05 Uppe på kontoret igen. Intervjuas av en journalist på norska tidningen Klassekampen.
13.25 Plockar ihop mina grejer. Lägger en del saker i en låda som kommer att köras till Bryssel (alla MEPar har en sådan), trycker ned resten i min redan fullpackade handbagageväska. Säger hejdå till Daniel, Hanna och Berit. Ska just låsa kontorsdörren då jag ser den jättelika blombukett som Jonas fick när han slutade. Tar blommorna och ställer ut dem i korridoren och lägger en lapp under med den franska texten: Varsågod – ta dem gärna (om det nu blev rätt vet jag ej).
13.40 Ser att Eva-Britt är kvar. Säger adjö till även henne.
13.45 Får skjuts med en av EU-parlamementets chaufförer (jo, de har sådana) till flygplatsen. En spansk konservativ sitter bredvid mig i baksätet. Han blir uppringd och håller en lång utläggning om det som måste vara den hemska fotoutställningen. Jag såg senare att PP – som de spanska konservativa heter – har fått kritik för sin svepande användning av terrorismbegreppet. Han vet nog inte att jag är svensk vänsterpolitiker och förstår spanska, för han var rätt frispråkig. Han var uppenbarligen pressad, vilket jag uppskattar. Vi pratar engelska i bilen. Feliz viaje säger jag till honom när vi går in till flygplatsen.
18.41 Sitter i lobbyn på flygplatsen Charles de Gaulle i Paris. Har tröttnat på att dricka gratisjos och kaffe. Har skummat igenom i princip alla tidningar som finns här: L´Humanité – kommunistartiets dagstidning (den köpte jag själv), Liberation – centervänster – Le Figaro – fruktansvärt höger – tidskriften Alternatives Economiques – mycket intressant (den fick jag också köpa själv i kiosken) och förstås flera engelskspråkiga tidningar. Men nu är jag trött och vill HEM.

Strasbourg III, nu är jag MEP

Klockan 9.00 imorse blev jag formellt upptagen i EU-parlamentet och blev MEP – Member of the European Parliament. Själva proceduren var helt odramatisk: Parlamentets ordförande, katalanen och socialisten, Josep Borrell meddelade att Jonas avgick och att svenska riksdagen hade utsett mig.

Jens i EU-parlamentetJens Eva-Britt Jag med min v-kamrat Eva-Britt Svensson

Efter det började direkt en debatt om ”säkerhet och invandring”. Säkerhet tolkades av många, som en fråga om kamp mot terrorism. Helt absurt att de blandar ihop terrorism och flyktingproblematiken, men så ser man tydligen på frågan från EU-kommissionen. Denna kritik var för övrigt något som min vänsterkollega från Spanien, Willy Meyer, tog upp. Han sa ungefär så här: ”När det gäller varor och pengar är det så viktigt med fri rörlighet och alla tänkbara åtgärder vidtas, men flyktingar kan dö vid våra gränser utan att man gör något.” Bra! Mer skrämmande var att höra extremhöger-Jean Marie Le Pen ge sig in i debatten. Han hyllade schweizarnas nyliga folkomröstning för att begränsa invandringen till Schweiz och varnade för det stora hotet som flyktingarna tydligen utgjorde. Usch! Le Pen sitter i sin svarta kostym och mörka slips rakt framför mig i den stora plenasalen. Tack och lov är salen stor och det är långt emellan oss. Jag har bestämt mig för att hålla koll på den mannen…

Le Pen Le Pen är i andra änden, näst längst upp, stol nr 615

Klockan 12.00 var det dags för min första omröstning i EU-parlamentet. Man har en lång lista på viktiga – och mindre viktiga – betänkanden (som omröstningsförslagen kallas) som man ska rösta om. Det var rätt häftigt att vara inne i salen då; nästan alla de 737 ledamöterna är inne i salen + represenanter för observatörländerna, journalister, EU-kommissionen, ministerrådet och helt vanligt folk på åhörarläktarna. I vart fall, omröstningarna gick fint. Jag tror att jag röstade rätt på alla punkter (varje partigrupp har en röstlista som man rekommenderas följa) trots muntliga ändringsförslag, uppdelade röstpunkter, ett otal rösträkningar o s v.

Esko Min stolsgranne Esko Seppänen från finska Vänsterförbundet

Jag ska inte trötta ut läsarna med allt som det fattades belsut om, men de tre viktigaste sakerna vi röstade om var enligt mig:

* Fiskeavtal mellan EU och Guinea-Bissau. Tyvärr gick det igenom (jag röstade emot) och det innebär att europeiska jättefiskeflottor kan fortsätta plundringen genom att dammsuga havet utanför Västafrikas kust på fisk.

* Ett betänkande om tjänster i allmänhetens intresse (som det så fint heter). Det röstade jag också emot. Detta och liknande betänkanden handlar nästan alltid om att man ska avreglera och konkurrensutsätta offentlig verksamhet. Sånt är jag starkt emot. Som tur var har just detta betänkande ingen lagstiftande kraft, men det är förstås inte bra att detta nu är parlamentets ståndpunkt.

* Det sista betänkandet var en rapport om förhandlingarna med Turkiets medlemskap. Där röstade jag för rapporten, som ställer bra krav på Turkiet (att man ska erkänna folkmordet på armenierna, respektera mänskliga rättigheter m m). Tyvärr gick inte vänstergruppens (där jag ju ingår) krav om rättigheter för kurderna ut inte igenom. Apropå högerextremisten Le Pen, som jag nämnde tidigare: Han deltog inte i en enda handuppräckning under omröstningen om Turkiet. Detta trots att han är så kritisk mot Turkiet och ”muslimerna”. Intressant: han är bra på munväder, men när han har chansen att rösta om saken väljer han istället att läsa tidningen (eller vad han nu var så djupt försjunken i). Men tur för oss at han inte röstade. En fienderöst mindre..

Det har hänt en massa andra saker idag också: Möte med miljöutskottsrepresentanter om hårdare kemikaliebestämmelser, förhandlingar med EU-kommissionen om ett nytt grundvattendirektiv, intervjuer och en massa annat. Kul, men jobbigt.

Jag åt förresten en utmärkt veganlunch i parlamentets matsal. Känns hoppfullt. Nu är det snart middagsdags med några vänsterpartikolleger. Hoppas den maten är lika bra.

Har sett att det är en del artiklar om min start i EU-parlamentet i media idag. Kul! För den som vill läsa, se nedan:
Sundsvalls Tidning

Europaportalen

Djurens rätt

EU-parlamentet

Strasbourg II

Har varit en hektisk dag. Min sista som helt vanlig medborgare. Imorgon kl 9.00 blir jag formellt upptagen i EU-parlamentet. Då blir jag MEP – Member of the European Parliament – och med en massa ansvar som jag inte törs tänka på just nu.

Idag har jag suttit med Jonas Sjöstedt i parlamentet och försökt få en uppfattning om hur man röstar, vem som är vem och vad alla direktiv (lagförslag) går ut på. Och det var inte helt enkelt. Annars har jag skrivit färdigt en artikel för Europaportalen (kommer in imorgon), haft en journalistintervju och varit på mängder av möten (det viktigaste kanske det om Reach, den nya kemikalielagen).

Jonas karta Jonas tar ned Västerbottenskartan från kontoret.

Nu på kvällen har jag varit på Jonas avskedsfest här i EU-parlamentet. En imponerande tillställning, får man erkänna. Säkert 200 personer; andra politiker, sekreterare, tolkarna och en massa andra som Jonas har arbetat med (eller emot) under sina elva år i parlamentet. Alla strör lovord över Jonas, till och med konservativa britter och kristdemokrater från Tyskland. Det är bara att instämma. Bra jobbat, Jonas och lycka till med ditt nya liv.

Vänsterpartisten Sjöstedt och moderaten Hökmark i samsprÃ¥k 
Jonas Sjöstedt och moderaten Gunnar Hökmark verkar överens för en gångs skull (kanske dags att Jonas slutar som parlamentariker nu…)

Jens cocktail Mingel på Sjöstedts avskedsfest.

På plats i Strasbourg

På onsdag blir jag formellt EU-parlamentariker för vänsterpartiet. Jag hade därför tänkt att – från och med idag – skriva dagbok från livet i EU-parlamentet. Just nu sitter jag på Jonas Sjöstedts kontor i Strasbourg. Det är honom jag ska efterträda.

Imorse klev jag upp kvart i fem, cyklade ned till centralen och tog Arlanda express till Arlanda. På planet till Paris läste jag EU-kommissionens tidning Europaposten. Sverige kanske tvingas ta bort vårt förbud mot TV-reklam mot barn när EUs nya TV-direktiv ska införas. Fy! Inget är längre heligt när EU-federalisterna driver på mot superstaten. De franska dagstidningarna verkar absorberade av ”hotet från islam”. Det känns inte bra. Inte bra heller att högerns hårdatag-presidentkandidat Nicolas Sarkozy hajpas så mycket i franska medier. Honom vill vi inte ha som president efter valen 2007… Läser om högerextremistpartiet Vlaams Belang som står starka inför kommunalvalen i Belgien den 8 oktober. I Sverige gick Sverigedemokraterna kraftigt framåt i valet. Jag gillar inte de politiska vindarna som blåser i Europa…

Gladare blev jag av Carl Bennet m fls debattartikel i Svenska Dagbladet. Jag håller med dem full ut; miljöfrågan var i praktiken död i valrörelsen. Artikeln kan läsas här: http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_13733126.asp
På planet ned hade jag sällskap med moderaternas EU-parlamentariker Christoffer Fjellner och deras kanslichef för moderaterna i EU-parlamentet i Bryssel. Min fördom om moderater besannades igen: De är förbannat trevliga, trots att de har fel om nästan allt.

I taxin till parlamentet hade jag sällskap med John Bowis – ännu en högerman! – tidigare hälsominister i Storbritannien, men nu EU-parlamentariker. Han sitter i miljöutskottet, som jag också kommer att sitta i. Han lovade att jag hade en allierad hos honom för att driva djurättsfrågor. Kul!

Tjänstemannamakten i EU

Min tidigare professor i statskunskap, Leif Lewin, har en artikel i DN-debatt idag. Artikeln är säkert intressant för den som vill fördjupa sig i svenska regeringsbildningar, skillnaden mellan majoritets- och minoritetsregeringar osv. Men det som var riktigt intressant är vad Lewin säger om EU. Osentimentalt konstaterar han:

”Inom EU är uppgörelserna mellan de politiska eliterna legio. Här undandras medborgarna inflytande genom att olika frågor överlämnas till oavsättliga och oåtkomliga experter. Här ersätts ansvarsutkrävande av resultatpolitik. Det gäller att leverera fred och välfärd till folken snarare än att låta väljarna komma dragande med sina inflationsdrivande kravlistor. Från att ha varit en lära om att folket skall vara herre i eget hus omdefinieras demokratin till en förmåga att bedriva en politik för folkets bästa.”

Skrämmande men sant. Och då ska man komma ihåg att Lewin knappast kan anklagas för att vara vare sig vänster eller EU-kritisk. Den 25 september flyger jag ned till Strasbourg och EU-parlamentet, med minst sagt blandade känslor…

Med särintresset som drivkraft

flygtorget och idag också i DN som notis kan man läsa kristdemokraten Mats Odell lova att det inte ska bli någon flygskatt. Han tänker också förhindra att Bromma flygplats läggs ned. Flygskatten är förstås viktig som miljöskatt (flyget bidrar till enorma mängder växthusgaser) och på Bromma planeras tusentals bostäder och närboende kommer äntligen att kunna slippa utsläpp och flygbuller.

Det intressanta i detta är att Mats Odell sedan länge har varit styrelseledamot i intresseorganisationen Svenskt Flyg och uppbär 100 000 kr i arvode varje år för det. Nu har han premierats till ordförande i samma organisation. Inte undra på att han sätter flygbolagens intresse framför miljön och de boendes.

Demokratiföraktarna

Tidigare idag var kristdemokraternas Mats Odell, med på Ekot. ”Det blir nog inga trängselskatter”, lovade han trots att en klar majoritet av oss stockholmare har röstat för. Skandal!

Reinfeldt satt nyligen i Aktuellt och mumlade om att om det skulle bli några avgifter så skulle pengarna gå till byggandet av en ringled.

Vilket demokratiförakt!

Nu måste oppositionen byggas.

Därför förlorade vi

Det är mitt i natten. Valvakan är över. Det finns bara ett sätt att sammanfatta valreslutaltet: katastrof (hade vänsterpartiet åkt ut hade det varit en total-katastrof). 5,8 procent är det sämsta resultatet sedan 1991.

Valresultatet är en katastrof för att vänsterpartiet förlorade var tredje väljare (detta i ett val där vänsterpartiet redan hade minskat kraftigt sedan förra valet) sedan förra valet, det blev ett borgerligt regimskifte och främlingsfientliga partier har gått framåt.

Jag ser fem huvudskäl till katastrofresultatet:
1. 80 procent av dagstidningarna är borgerliga. Denna borgerliga agenda påverkar vinkel, nyhetsvärdering och analyser för även tv och radio (ta bara användandet av ”allians”, det absurda ”kartell”, att Reinfeldt aldrig behövdes ställas till svars för vad han sagt och gjort tidigare – Lars Ohly har fått debattera det hela tiden och att det är de borgerligas profilfrågor som har diskuterats. Se Kent Asps forskning om detta i gårdagens DN-debatt. Läs också Göran Greider i Aftonbladet för några dagar sedan.
2. Socialdemokraterna gjorde en urusel valrörelse och leddes av en en illa omtyckt ledare. Det är helt ofattbart vad uselt de har presterat. På alla nivåer. Uselt!
3. Fi och Piratpartiet har tagit tiotusentals vänsterröster. Idag är det osäkert vad som skulle hänt om Fi och Piratpartiet hade uppmanat till taktikröstning på t ex v eller mp, men valresultatet skulle ha blivit mycket jämnare. Kanske skulle det till och med ha tippat över till en vänsterseger…

4. Det låga valdeltagandet. Kommentatorer har varit positivt överraskade att valdeltagandet inte minskade i detta val. Men valdeltagandet är fortfarande mycket lågt: Var femte person röstade inte, och det är i främst socialdemokratiska och vänsterpartistarka områden som valdeltagandet är lågt.

5. Vänsterpartiet var tyvärr inte rustat för att göra ett bra val. En längre period av avhopp och urbrytargrupper skapar förstås inga goda förutsättningar. I SVTs valundersökning ”Valu” tittade man på väljarflödet från olika partier. Socialdemokraterna hade tappat väljare till a l l a partier utom vänsterpartiet där man istället hade tagit en del väljare. Detta är mycket allvarligt: När sossarna går ned går ofta en stor ström till vänsterpartiet. Om denna trend nu är bruten så är vänsterpartiets främsta grogrund för en god valtillväxt raserad. Det är extremt illa.

Inatt kan man sörja. Men redan imorgon måste arbtetet för att vinna tillbaka makten börjas. Då måste man benämna resultatet med dess rätta namn – katastrof – och självkritiskt fråga sig vad vi som bör göras för att detta inte ska upprepas valet 2010. Alla som vill se en vänsterseger 2010 måste också fråga sig vad som kan göras för att bryta den borgerliga mediehegemonin. En vänsterpartidagstidning? Ett vänsteropinionsbildningsinstitut? Andra kreativa förslag…
Trängselavgiftsomröstningen ser ut att gå mot ett JA. Kul! Men vad kommer borgarna att göra av det? Kommer de att respektera resultatet? Det blir första uppgiften för en stenhård oppositionspolitik.